Den Svenska staten säljer nu Nordea, detta eftersom staten enligt finansmarknadsminister Peter Norman inte skall äga banker, den svenska staten skall reglera banker, med de enskilda vinstmaximerande kreditskapande bankernas företrädare som reglerare inom hela BIS och IMF... men det där sista talar ju inte finansmarknadsministern så gärna högt om. Demokrati är som bekant någonting som måste erövras hela tiden av folket och finansmarknadsministern är därför mycket väl medveten om vikten av att upprätthålla förtroendet hos marknaden när verkligheten inte duger som förtroendeskapande underlag.

För - troende är nyckelordet - en förlust av förtroende för valutor - en förlust för förtroendet för vad pengar ÄR, inte vad pengar gör. Detta förtroendet kommer att behöva återställas på något sätt förr eller senare, om samhällets system för betalningar i handeln med varor och tjänster skall fungera och inte samhället skall kollapsa. Det finns därför egentligen bara två sätt att vidmakthålla denna döende maktstrukturs förtryckarförmåga och bankhegemonin måste agera nu.

En metod är SDR, som ingen förstår.... Så att bankerna kanske återigen kan kondensera världens realvärdeförädling genom det egna skapandet av SDR och som kommer att skapa massiv finansiell inflation och en ännu mer krympande realekonomisk utveckling, men ingen kommer riktigt förstå var det kommer ifrån, alltså en fortsättning på den innevarande galenskapens väg mot den oundvikliga kollapsen av detta enskilt kontrollerade kontrollerade kreditbaserade system.

Metod två är guld, vilket i princip bara är byteshandel eftersom guld representerar ett värde som betingas av... ja just det, för-troende - religion. Funktionsmässigheten för guld som intermediär - värdeförmedlare - kan ju lätt inses vara begränsad.
Hämsko för den ekonomiska utvecklingen sades ju - är ju - trots allt en bra beskrivning, även om denna användes av eliten en gång i tiden, som ett beskrivande motiv för just införandet av BIS och slopandet av guldmyntfoten.

Dock hittills under människans historia så måste det nog numera anses som tämligen välbelagd, att den gula metallens praktiska användbarhet i ljuset av den teknologiska utvecklingen i samhället, snarast blivit alltmer hänförlig till de religiösa sagoböckerna och dessutom så är uppenbarligen jorden ändlig. Så det senare är inget alternativ alls givetvis, alltså för ett samhälles långsiktiga ekonomiska utveckling framåt.

Så detta är något som du kanske ser inom kort. Det är inte vad någon centralbank vill. Det är inte vad eliten vill. Det är absolut inte vad som människor vill när de väl inser tingens ordning.

Men det är denna typ av företeelse som vi nu ändå kan komma att få se eftersom centralbankerna är tvungna att återställa förtroendet, för att rädda det finansiella systemet. Så det är vad framtiden för det internationella monetära systemet kommer att se ut som.

Men just nu, så är det också på det viset att kulissen av de demokratiskt verkande centralbankerna, fortfarande uppges sitta bakom ratten och dessa förefaller sannerligen fortfarande vara fast bestämda att köra förtroendebussen över klippkanten.

När Fed härförleden ryggade tillbaka från sin förespeglat kommande minskning av $ 85000000000 per månad i inköp av statsskuldväxlar och gjorde helt om marsch på stället, samtidigt som man gjorde en nedgradering av ekonomin för tredje gången i år, så gav detta intrycket av nu är Fed panikslagna. Centralbankerna har nu förvisso många skäl att vara rädda. Men ett är i synnerhet.

Trots att Fed har nästan 4 biljoner i kreditbaserad digitalkonfetti - pengar - ute i cirkulation och räntor som fastnat på nära nog noll, så vinglar ekonomin längs strax ovanför noll. Men vad händer om ekonomin glider in i en lågkonjunktur samtidigt som Fed ivrigt manipulerar marknaderna, alltså som det har varit, skenbart för att främja ekonomisk tillväxt? Det skulle ju vara närmast obeskrivligt pinsamt, det skulle ju knappast med någon mer utpräglad trovärdighet kunna hävdas att obegränsade inköp - ja just det välbekanta uttrycket - skulle ju knappast innebära att den giriga marknaden skulle reagera i någon positiv bemärkelse för systemets vidkommande

Den sista förespeglingen om att QE skulle stödja den reala ekonomins utveckling skulle ovillkorligen flyga ut genom fönstret som vore det korsdrag. Marknaderna kommer inse direkt att det nu är vad pengar för någonting, inte vad pengar gör, som uppenbarligen spelar den alltigenom avgörande rollen.

Men QE har varit mycket effektivt för att blåsa upp finansiella tillgångsvärden och manipulera ner räntorna över hela spektrumet för att inte stagflationen skall slå igenom i det allmänna medvetandet. Under de senaste två åren, pumpade penningmängdsökningen upp huspriserna, i USA och kreditsattelliterna i inom BIS och IMF. I Sverige har vi som bekant ingen bolånebubbla, vi har bara lite hög privatskuldsättning om vi skall tro på utropen från de monetära profeterna i sina elfenbenstorn, men kanske framför allt så har vi ju värdeökningar och inte alls någonting som kan kallas för boprisinflation.

Den oundvikliga följden

Sedan början av maj har dock bolåneräntorna i USA börjat öka dramatiskt som tecken på att bankerna nu har börjat försvara sin finansiella existens, och det måste ha framkallat en mardröm i Feds kollektiva grå intellektuella materia: Sambandet mellan bolåneräntor och huspriser. Detta skildras av den i ovan beskrivna, Feds ultimata kall-svettgraf (Global Financial Data ).

Den svenska staten med sina höga moraletiska ideal, kan ju inte gärna bli tagna som uppenbart delaktig i dessa finansiella svineriers skulddiktatur. Jag menar, det skulle direkt innebära att envar direkt kan se att den politiska marionettregimens manuskript är författat av bankerna. Vem vet, några kanske till och med kommer att bli så irriterade att de blir hämndlystna när all deras uppfattade rikedom försvinner?