Beslutet av amerikanska Federal Reserve om att fortsätta på obestämd tid att skapa nya pengar ( här ) skulle ha fallit på "order uppifrån".

Tydligen anser centralbankerna att det är nära nu.

Mycket nära.

Den mest kraftfulla banken i världen, Bank for International Settlements (BIS) har alltså för ett par dagar sedan publicerat i sin kvartalsrapport för det "möjliga" slutet på den flod av pengar - krediter direkt riktade till bankerna med allmänheten som geldenär - MEN samtidigt beskrevs där också situationen på kreditmarknaderna nu som extremt kritisk. De "extraordinära åtgärderna från centralbankerna" - aka den ohämmade skuldsättningstillväxten - har väckt upp illusionen på marknaderna att den massiva likviditetstillskottet (i form av skulder) som pumpas in i marknaden - bankerna kunde lösa de grundläggande problemen (mer om den enorma ökningen i skuld - här ).

Dessa för banksammanhang mycket tydliga ord kan ha inneburit att Ben Bernanke och Federal Open Market Committee, gav Fed kalla fötter. Istället för att som förväntat, alltså att formellt tillkännage slutet på denna flod av skuldpengar, så har Fed beslutat att bara fortsätta som förut.

Om man skall fästa minsta tilltro till BIS experter, så tror alltså ingen alls att problemet är löst.

Alla problem är bara ökar.

Eftersom BIS uppenbarligen på fullt naturliga grunder inte vet hur de får tillbaka anden ner i flaskan, så lönar det sig att till vissa delar lyssna på dem som var en del av systemet - som nu alltså inte har några reala funktioner kvar och därmed också upplever större möjlighet att hitta tydliga ord för att beskriva vad som de tidigare har försökt dölja.

Den förre chefsekonom för Bank for International Settlements (BIS), William White, har också rapporterats vara i linje med BIS slutsatser.

Hans uttalanden är faktiskt inget mer och inget mindre än ett tillkännagivande av den stora kraschen.

William White varnade i osedvanligt tydlig form för en enorm, global kredit bubbla.

Andelen "belånade lån" eller den extrema formen av kreditrisk i mitten på 2013, var på en all time high på 45 procent. Det är tio procentenheter högre än på höjden av den finansiella krisen under 2007. Ett år senare, i september 2008, gick Lehman Brothers i konkurs.

Således är den nuvarande situationen mycket farligare än före Lehman konkursen.

"Alla tidigare obalanser finns kvar. Total offentlig och privat skuldsättning är 30 procentenheter (?), mätt som bruttonationalprodukten i de utvecklade länderna. Och vi har ett helt nytt problem med bubblor på tillväxtmarknader, som kommer att sluta i en uppgång - haveri - cykel, "William White i brittiska Telegraph .

Detta betyder: Det är en illusion att tro att marknaden nu skulle förbli flytande under stress. BIS är oroad för en inom viss tid skenande utveckling, bara för några månader sedan varnade BIS chefen Jaime Caruana för en allvarlig kris ( här ).

Anmärkningsvärt nog i detta, så kritiserade BIS, vilket också beskrivs ofta som en bank för centralbankerna, tydligt att otillräckliga åtgärder gjorts av centralbankerna. Framför allt så kritiserade BIS, chefen för Bank of England, Mark Carney och hans kollegor, ECB chefen Mario Draghi.

Försöken med vissa "riktlinjer" ("för vägledning framåt") för att definiera, för att upprätthålla exempelvis de långsiktiga statsobligationsräntorna låga, är nu enbart retorik som i huvudsak misslyckats med sin opinionsbildning. "Det finns gränser för hur långt den "goda" (frågan är alltsåför vem..) kommunikationen kan styra marknaderna. Dessa gränser är nu alltför uppenbara " sade Claudio Borio, ansvarig för forskning och utveckling på BIS. Riktlinjerna består av ECB: s tillkännagivande, att obegränsat köpa statsobligationer (OMT). Fed och Bank of England hade sina direktiv kopplade mäter antalet arbetslösa, liksom Sverige som dock välvilligt lojalt ställer in sig i ledet och slopar överskottsmålet.

I årsredovisningen 2012/2013 redovisade BIS skuldens hållbarhet i industriländerna som förödande och insisterade på en snabb skuldminskning.

Till vilka konsekvenser detta då leder, om de utvecklade länderna inte får skulden under kontroll, är det tydligaste exemplet med USA: Förutsatt att Rendit (refinansiering) nivån på USA: s statsskuld växer över hela löptiden med tre procent, så bör investerare i dessa obligationer fortsättningsvis för alltid tvingas acceptera evigt växande förluster på över en biljon dollar från och med nu i förhållande till inköpspriset, detta vid noll procents organisk ekonomisk tillväxt, alltså då inte finansiell tillväxt eftersom det redan råder stagflation och kreditsystemet är skuldmättat.

I Italien, Frankrike, Storbritannien och Japan så innebär detta förluster på mellan 15 och 35 procent av bruttonationalprodukten, som alltså detta fall skulle utgöra, varnade BIS i augusti i år.

En annan konsekvens är att centralbanker och banker har stora "tillgångar" i form av amerikanska statsobligationer, som är den mest skadade komponenten i systemet. De skulle därför därför vara insolventa.

Tidigare var det möjligen nyttigt att ta förutsägelser på allvar från BIS. BIS har dock påpekat det i ovan beskrivna redan för sex år sedan i början av den globala finanskrisen och de tillhörande farorna.

Sent förra året varnade Kaushik Basu, chefsekonom på Världsbanken: "En skuldvägg kommer emot oss."

Han syftade då på de banker som gjorts tillgängliga för av ECB ca € 1000000000000 LTRO (långfristiga refinansieringstransaktioner). ECB: s mål var en "drivrem av penningpolitik" produkter som kan gynna framför allt små och medelstora företag i södra Europa och på så sätt stoppa eurokrisen. 

Rena illusioner alltså.

Dessa är lån till banker med en treårig löptid, vilka förfaller i slutet av 2014 och som i början av 2015 utgör grund för inlösen. Huruvida detta egentligen alltså är garanterat, i vilken utsträckning lån från bankerna redan har använts för rekollateralisering och hur och om dessa kommer att betalas tillbaka till ECB, är försiktigt sagt inte helt transparent.

En chefsekonom för Världsbanken, Kaushik Basu, sade just i detta sammanhang att det var ett faktum att under 2014 och 2015, förväntas "en annan stor chock" för den globala ekonomin.

BIS och Världsbanken är de viktigaste globala instanserna som uttrycks bestämma den ekonomiska utvecklingen i världen (mer om detta spöklika nätverk - här ). Båda bankerna ska tillsammans med IMF övervaka, den teoretiska uppgiften för centralbankerna.

I själva verket består dock personalen i centralbankerna av en kombination av ekonomiska forskare och investeringsbanker, givetvis inklusive petrodollarhegemonins Goldman Sachs med Draghi och Carney som också kommer från Goldman. Bernanke arbetade för Harvard, Stanford och Princeton men är kopplad på politiskt religiösa grunder.

Forskare och investmentbanker har i allmänhet mycket liten uppfattning om den reala ekonomin. Vissa är engagerade i teorin, de andra i de materiella intressena för den finansiella eliten i världen av investment banking. De har aldrig jobbat ens en dag som normala människor, sade en gång investeraren Marc Faber.

Med denna okontrollerade flod av skuldpengar, som skapas av denna giftiga cocktail av vetenskaplig teori för varaktighet för spekulanterna, den är nu slut.

Tages-Anzeiger i Zürich "tror" att Bernanke och hans kollegor "förhindrade en global depression" genom att skapa skuldpengar.

Men:

"Det är inte bara det att man inte lyckades göra den hållbara återhämtning i den reala ekonomin som åsyftades. Dessutom har den okonventionella penningpolitiken sitt pris. Denna flod av pengar i samband med kris riskerar människors förtroende för valutan. Även om det givetvis inte kan finnas några bevis för att inflationen stiger på annat än på vad som människor upplever som värdeökning i ett kreditbaserat system (aktier och huspriser till exempel), så ökar ändå rädslan för inflation. Det politiska trycket på centralbankerna att stänga dammluckorna igen blir därför mycket stor. "

Problemet är att centralbankerna innan de stänger dammluckorna nu verkar mer rädda för detta, än förment säkra på "business as usual".

FT kom nyligen till en i sammanhanget radikal slutsats: " Centralbankerna har givit upp hoppet om att de kan få tillbaka det internationella finansiella systemet i ordning" Från det årliga mötet för Fed i Kansas, så tog tidningen i  med avslutningen att: "Världen är en ändlöst ökande cykel av bubblor, finanskriser och kollapsad valuta som är för jävlig. "Centralbankerna har inga verktyg för att balansera de globala obalanserna.

Hélène Rey på London Business School har i ett arbetsdokument beskrivit konsekvenserna för Jackson Hole som "hopplösa": Centralbankerna kan inte längre styra hur världsekonomin utvecklas (vilket de naturligtvis aldrig egentligen har kunnat funktionsmässigt). I en flod av skuldpengar som utlösts av Fed, så går det globala kreditsystemets kapitalflöden inte längre att styra. Även med flexibla växelkurser, så förlorar länderna i världen möjligheten att vara herrar över sitt eget öde.

De enda lösningarna, som inte förväntas av Rey, att världen skulle acceptera, vore införandet av globala kapital kontroller eller total kontroll av den amerikanska Federal Reserve över den globala ekonomin. Detta alltså om systemet med BIS och IMF skall kunna bestå och världen för evigt skall försättas i skuld till bankerna.

Det skulle nämligen vara olagligt om Fed skulle lämna sin politik för den ekonomiska utvecklingen till andra stater.

Men alla andra lösningar är osannolika enligt de systemtrogna: Det finns massivt motstånd till frivilligt återvändande till guldmyntfoten. Införandet av strikta kapital kontroller, strikt reglering av banker och ett upphävande av politiken med hela världen satt i en evigt växande skuld, vilket föreslagits av Rey, så det kommer inte att ske i praktiken nom ramen för systemet. Misslyckandet av det finansiella antispinnsystemet ( här ) och förbudet mot blankning ( här ) visar att utvecklingen ovillkorligen är utom kontroll och enbart bedriver symptomlindring utan att adressera problemets växande kärna.

BIS vet att marknaderna nu anar detta och förbereder sig för det värsta.

"Fäll ner luckorna!" Beslutet nyligen från Fed att skriva ut mer skuldpengar är alltså ingenting annat än det rena kommandot och därmed också en återgång till företrädet av nationella intressen för Amerika.

Vad beslutet kommer att utlösa för utveckling för världen, kan amerikanerna inte längre påverka.

Från och med nu kan följande lösningar tillämpas: Alla är sin egen granne! Rädda dig själv om du kan! Kvinnor, barn men bankirer först! Mer bränsle till elden!

Vi har nu ett närmast öppet erkännande från centralbankerna om att de inte kan stoppa skuldtsunamins skapande av ödeläggelse av betalningssystemen.

Försöken syftar nu bara till en sak: att nå ett tillstånd där de kan fortfarande säga: "Efter oss syndafloden"

Men just denna situation är nu nära, väldigt nära.