Jag börjar detta  med en liten saga för att forma tankemönstret:

En dag kom en gammal schäfer på idén att han skulle börja jaga kaniner och naturligtvis så upptäckte han snart att han hade gått vilse, han var ju uppfödd och skolad till helt andra och lydiga saker. Men när han vandrade omkring i skogen, märkte han en ung panter som snabbt kom i hans riktning med avsikten att äta lunch.

Den gamla schäfern tänkte, "Uh oh eh! Jag har stora problem nu!"

Den gamla schäfern upptäcker då några ben på marken i närheten, så fast han är rädd så lägger han sig genast ner för att tugga på dem med ryggen mot den annalkande katten. Precis som pantern var på väg att hoppa, utropade den gamla schäfern, "Jösses, det var en läcker panter! Jag undrar om det finns några fler häromkring?"

Hörandes detta, stoppade den unge pantern upp mitt i sin attack, rent av mitt i språnget och han vände i luften, det kom en blick av skräck över honom och han smög iväg tillbaka in i skogen.

"Puh!" sade pantern, "Det var nära! Det gamla schäfern hade nästan fått mig till efterrätt!"

Samtidigt tänkte en ekorre, som hade sett hela scenen från ett närliggande träd, att han kunde omsätta denna kunskap till god användning och byta det mot skydd från Pantrar. Så, han satte fart för att regissera och orkestrera.

Den unge pantern var rasande över att gjort bort sig när han fick höra ekorrens historia och sa, "Här, ekorre, hoppa på min rygg och se vad jag kan göra med det beräknande hundkräket!"

Nu såg den gamla schäfern hur pantern kommer med ekorren på ryggen och tänkte, "Vad ska jag göra nu?" Men istället för att springa, satte hunden sig ned ånyo med ryggen mot sin angripare och låtsades att han inte hade sett dem ännu. Precis när de kommer tillräckligt nära för att höra, sade den gamla schäfern ...

"Var är ekorren? Jag gav honom en timme på sig för att skaffa mig en annan panter!"

Bråka inte med de gamla hundarna! Ålder och skicklighet övervinner alltid ungdomligt oförstånd, så vi lär oss med tiden både vad en bankkrasch och bedrägeri egentligen innebär.

Den politiska adeln berättar att alla dessa former av regeringens intrång i våra liv håller oss säkrare. De säger att vi kan undvika problem innan de inträffar och därmed behöver de veta varenda sak om oss. Jag önskar, ber att jag - vi levde i en värld där det fanns absolut inget som helst behov av att någonsin att frukta för någons liv.

Men jag vill titta på detta ur en lite annan vinkel, eftersom ärligt talat är jag lite påverkad av formen i detta.

Vi har fått höra av folk som Snowden och andra, att underrättelsekomplexet samlar på våra samtal mobiltelefon, övervakar vår e-post och att ganska mycket av det vi har fotograferat, katalogiseras och lagras i data-moln. Detta är inte konspiration eller hittepå saker, detta dokumenteras. Alla stora mobiltelefonoperatörer och programvaruföretag som Google och Yahoo erkänner att underrättelsetjänsterna samlar in sina data. Vi har till och med lagstiftning som Ipred och FRA - lagen.

Högen av skitsnack de skyfflar över oss, är syftande till att hålla oss säkrare. Mot vad kan man ju då fråga sig i gryningsljuset av verkligheten?

Jag pratar inte om att galningen Breivik, jag pratar om att det egentligen borde vara mot de som är bara intresserade av att tjäna miljontals kronor på sin roll i en nomenklatura, genom att göra olagliga insider - överenskommelser - för att gynna sig själva.

Jag pratar om de som med uppsåt genom att först regissera och orkestrera och olika opinionsbildande förlopp, sedan skriker om åtgärder för att lösa saker och ting. Men glasmästarens barn skall inte längre få jobba på nätterna för att skapa efterfråga på faderns arbete! Det får vara slut med barnabete på allas bekostnad.

Jag pratar om de evertebrata (ryggradslösa) moraliskt havererade individer som för att fortsätta att behålla sin roll denna växande parasit vid makten, har skapat sig en så snäv mental kapacitet att detta är den enda möjliga sak som de någonsin kunde föreställa sig, i en tillvaro där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Logisk altruistisk tankeprocess undgår dem helt, eftersom de har fött upp sig själva i ett system för att bara handla om och i spelet med andras "känslor" som de själva inte känner. Därför agerar var och en av dem som den dementa lämmel den är, men vi vet helt enkelt helt numera varför en politiker skulle stå på scenen och prata om att förbjuda saker.