Den alltmer korpulenta befolkningen i västvärlden har fördummats bortom fantasins gränser av det offentliga utbildningssystem som drivs av sociala ingenjörer med politiska direktiv vilka tillsammans med 24-7 presstituerad mediapropaganda översvämmar människors sinnen sedan barndomen. Människor är nöjda att stirra in i sina tunnlar, leka med sina I-leksaker, eller läsa vad en vän till en avlägsen släkting åt till frukost, på Facebook.

Regeringen ger, bara tillräckligt men inte mer, välfärd som allmosor för att hålla den allt större underklassen från att reagera med upplopp, genom att skuldsätta framtida ofödda generationer.

När medelklassen visar tecken på missnöje ifråga om deras sjunkande löner och brist på arbetstillfällen, så använder regeringen och militärindustriella komplexet spöken om hotande terror och onda utländska diktatorer för att skapa orättmätiga krig och uppsåtligt distrahera de okunniga massorna. Plus, det finns alltid fantasi kvar till fotbollsligorna, betala för att till ta din familj för att titta på drogen som innebär förbättrad ekonomi för miljonär-fotbollspelare som spelar på en av skattebetalarna finansierad stadion, shoppa på en av alla spök-gallerior utan kunder med ett av dina nio kreditkort, för att döva smärtan av ett meningslös patetiskt liv utan känslomässigt innehåll.

Vårt val att ignorera grundläggande matematik i våra liv har resulterat i att vi har skapat en nation av tankemässiga undermänniskor som vandrar genom livet likt zombies i en dålig skräckfilm.

Vi är alla skyldiga till dessa bankirer som genom politiker har köpt sig otillbörligt eskalerade inflytande över de politiska, ekonomiska och finansiella mekanismer som styr landet. Den finansiella kollapsen 2008 hade systematiskt skapats av denna patologiskt egomaniska finansiella elit som är mentalt programmerad att stöta sina vampyrbläckfisktänder efter blod i varje potentiell källa av outnyttjad rikedom i världen.

Detta borde ha lett det Svenska folket att riva ner deras brottsliga företag och kasta dessa förrädiska parasiter i fängelse. Istället bad de fega massorna bankirerna och deras politikerhoror i Rosenbad att stjäla mer av massornas pengar. Bankirerna vann igen.

Detta tillstånd av obefogad makt genom en liten icke-vald grupp rika mäktiga män, vilka genom bedrägliga metoder har lagt landet i händerna på sig själva, visar nu uppenbara tecken på alltmer desperata åtgärder för att återförsäkra den ultimata förstörelsen av all materiell rikedom över hela planeten, för andra än dem själva.

Det finns fyra centralbanker (USA, EU, Japan och Kina) som utgör de främre positionerna för oligarkerna. Dessa har befogenhet med kontroll över 70% av alla kreditpengar på planeten. Tror du att de har ditt bästa för ögonen? Finanskrisen orsakades av alltför stor skuldsättning, skapad för att gynna dessa emittenter av skuld och de politiker som använt skulden för att lova väljarna mer godsaker än de någonsin skulle kunna leverera, för att sätta väljarna i skuld.

Dessa politiker skulle vara långt borta innan dessa reverser kom till inlösen, men löftena fick dem omvalda och gjorde dem rika. De "lösningar" som lades fram av våra ägare sedan 2008 för att lösa vår skuldkris har varit att skapa mer skuld i en ännu snabbare takt. De centrala delarna av denna kris har kunnat skönjas i årtionden, egentligen redan från 1931.

Utvecklingen av privat och offentlig skuldsättning, det medborgerliga moraliska och intellektuella förfallet i vårt samhälle.
De växande maktkorrupta företagens alltmer sammanväxta utveckling till en fascistiska övervakningsstat. Den växande rikedomens ojämlika fördelning som skapas av det finansiella kameraderiets dödgrävare för samhället, knappa resurser, religiös fanatism och krig krig krig, kombinerat i en giftig brygd av ofattbar smärta, ångest och tragedi för människor.

Krisen nådde ytan i september 2008 och det enda egentliga syftet med Lehmankulissen som skapades av det bedrägliga etablissemanget, var att avvärja den katastrof som annars hade för raderat ut den rikedom, makt och kontroll som dessa moraliska förrädare har tillskansat sig under de senaste decennierna.

Utseendet av samhällets stabilitet är en illusion, eftersom det medborgerliga sociala kittet i landet fortsätter att torka sönder i det stålhårda ljuset av verkligheten. Rekordhöga priser på aktiemarknaderna sipprar inte neråt i ett kreditbaserat finansiellt system efter skuldmättnad. Skulden som funktion iscensatte situationen på aktiemarknaden genom stagflationen, men vinsterna berikar 0,1% av befolkningen på bekostnad av alla andra.

Den klassiska ekonomiska "rikedoms effekten" teorin är en ren charad, den sipprar inte alls ner eller som Karl Gerhard raljerade, regnar det på Von så droppar det på Pettersson, så var det alltså inte ens då. Kapitalism fungerar bara så länge det finns tillräckligt många framgångsrika kapitalister och med ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system för handel med varor och tjänster i samhället, så fungerar kapitalism givetvis därför inte alls på lång sikt. Den leder samhället in i ett hörn med ingen flyktväg alls ut för fångarna i skuldfängelset.

Allt fler inser nu att utan de häpnadsväckande belopp per månad som pumpas in i venerna på zombiefierade amerikanska, europeiska och japanska insolventa banker från centralbankerna, så kommer det globala finansiella systemet implodera snabbare.

Befälhavarna för propagandan förefaller dock vara närmast förbryllade av att deras standardrutiner inte genererar det förväntade opinionsbildningsmässiga resultatet från de livegna. De har misslyckats med att ta hänsyn till detta generationsskifte i form av intellektuella humörsvängningar som sker under internetutvecklingen, att informationen rör sig emellan människor oändligt mycket snabbare och inte främst uppifrån och ner. Propaganda från MSM förlorar sin effektivitet i proportion till den smärta och ångest som upplevs och förmedlas av medborgare världen över. Propaganda fungerar när människor vill tro på osanningar. När den kalla hårda verkligheten slår dem i ansiktet, så fungerar inte propaganda längre.

Detta innevarande system är ingalunda någon ny idé, den är inte heller det allra minsta radikal, den är djupt konservativ och mycket traditionell, för att inte säga direkt urmodigt korkad. Det var Aristoteles som först definierade ekonomi som ett utbyte av varor och tjänster, för pengar och handel, som en parasit på ekonomin (där de som inte skapar någonting extraherar en andel av värdet genom handel) och att finansiering i sin tur är en parasit på handel (som extraherar en andel genom att byta pengar från hand till hand - en parasit på en parasit).

Ett typiskt politiker, såsom en finansminister, som räknar finansiella företag som bland de bästa givarna till ekonomin, kunde karakteriseras som en parasit på en parasit på en parasit -. en mask angriper tarmen av en fästing som suger blod från en vampyr.

Denna bastardiserade form av system som passerar för att utgöra vårt ekonomiska system av idag bygger på en parasitisk relation mellan för stort förtroende för banker, kraftfulla mega-företag, anslutna rika kompanjoner och blodsugande politiker. Detta med folken som skuldslavar under en evigt växande uppsvälld börda.

Parasiterna har lagt under sig värden för sitt livsuppehållande som skapar ett kritiskt tillstånd för resten av mänskligheten. Det tog 80 år, sedan Hjalmar Schacht på uppdrag av bank-kabalen skapade BIS och släppte lös omoraliska bankirer och försåtliga politiker, genom att koppla valuta till kredit och med finansialisering som verktyg för att plundra länder och människor, genom falska löften om till exempel globalisering. En process som nu nästan har fullbordat sitt verk och syfte.

De pittoreska dagarna på 1950 och 1960-talen, då nationer fick stöd av en ekonomi som producerade varor, investerade i produktiva tillgångar och medborgare som sparade pengar för att köpa saker som de önskade, är sedan länge borta. De idag vansinniga begrepp som började hyllas i mitten av 1960 utgjorde då också vad som skapade våra nuvarande dagars välfärd / krigföring, men är nu alltså även vad som det kreditbaserade systemet kräver, nämligen att människor slutar att använda sina hjärnor och börjar använda sina kreditkort.

Den degenererade bankkabalen var mycket glada över att få öka tvånget genom att skapa stora summor skuld till regeringar och massorna. Konstanta krig, okontrollerad materialism och en ständigt växande välfärdsstat byggd på skuld utgör den heliga trefaldigheten av vinst för skrupelfria bankirer och deras kontrollerade företags verkställande direktörer. När bankirerna släpptes loss av Schacht, fick bankirer och deras politiker fritt utrymme att styra den globala Titanic mot sin slutliga destination.