Vad som har hänt är den gradvisa tillvänjning av folket, lite i taget, till att först styras av förvåning, att ta emot beslut som man kanske har funderat på i hemlighet, att tro att situationen var så komplicerad att regeringen var tvungen att agera på information som folket kunde inte förstå, eller att information var så farlig så att även om folk inte kunde förstå den, så kunde informationen ändå inte frisläppas på grund av frågan om nationell säkerhet. Vad som är bäst för oss...

Varje steg i detta var så litet, så obetydligt, men så väl "motiverade" eller ibland, "beklagade", att även om man inte helt förstod vad det totala förloppet gick ut på och vad som princip alla dessa "små åtgärder" ... sammantaget en dag måste leda till, så såg det hela inte mer ut att utvecklas från dag till dag än en bonde ser säden växa på sina odlingsmarker.

.... Varje handling ... är värre än den förra, men bara lite subtilt sämre. Du anar att någonting kommer. Du väntar ut nästa och nästa subtila förändring. Du väntar också på en stor och avgörande chockerande händelse, du tänker att andra, när väl en sådan chock kommer, kommer att ansluta dig till att motstå detta på något sätt. Vips så är du kokt.

Vi har sett detta förut. Dessa cykler genom människans historia sedan medeltiden har försett oss med århundraden av bevis på att några onda män kan få kontroll över en civilisation och tillskansa sig orimligt mycket rikedom och makt innan de slutligen ger upp allt på grund av deras närsynta patologiska önskan att  alltid skaffa mer. Kraftfulla rika megalomaniker är aldrig nöjda med vad de har, de förblir tomma inuti och bli aldrig förnöjda med sig själva i sitt självhat. Deras arrogans och hybris kommer alltid att utgöra orsak till deras egen undergång i sitt sökande efter yttre bekräftelse.

Deras dåraktiga tro på sin egen förmåga till allvetande avslöjar deras sanna okunnighet. Deras enorma uppblåsta egon och förtroende för den linjära historien, gör dem blinda för sin egen förestående död och undergång. Tiden är inte längre på deras sida. En beräkning som inte kan gå fel. Deras priviligierade tillvaro och själsliga dörrvakter kommer inte att hålla dem säkra.

Människor kan dock inte undandra sig sitt ansvar för denna pågående tragedi. Dessa onda män kunde bara genomföra denna globala bankrånarkomedi med det tysta samtycket reglerat. Och detta är precis vad som har hänt. Länders befolkningar har successivt övertalats genom en blandning av propaganda och rädsla till att frivilligt ge upp frihet och eget ansvar till förmån för utlovad säkerhet, trygghet med regeringen som kommer till undsättning som räddande ängel.

Under de senaste åttio åren har människor i västvärlden låtit sig kuvas i skuld av banker, företag och politiker, som tog alla rikedomar, medan de fängslade medborgarna i kedjor gjorda av kreditkort och inteckningar. Nu när systemet har nått sin brytpunkt och ytterligare emissioner av skuldebrev inte längre genererar uppkomsten av tillväxt, så har den härskande klassen tillgripit mer auktoritära åtgärder, allt gjort under fanorna av att skydda oss från fantomterrorister och onda diktatorer. Det är ju för barnens skull.

Beslut om vår ekonomi görs lustigt nog på hemliga möten av icke folkvalda tjänstemän och med mycket glesa detaljer av information som tillkännages med pompa och ståt av en presstituerad mediakår. ”Ledare”, med fullt stöd från det militära industriella komplexet, väljer vilka diktatorer som är onda och vilka som är bra, vilka båda är utbytbara beroende på omständigheterna. Denna järnhand av hjälp till "demokrati" angriper länder efter behag, utan ens en krigsförklaring som anledning.  Varje kris som orsakats av den forna regeringars lösningar möts med fler lagar och regler, utformade och skrivna av just samma enheter som lagarna skulle kontrollera. Den farsartade partipolitiken används för att ge folk intryck av valmöjligheter, när det rent faktiskt inte finns en enda tillstymmelse till politisk skillnad när motparten tar makten.

Människor får höra att varje situation är för komplicerad för dem för att förstå och att de ska låta "experter" lösa problemen. Varje möjlig auktoritär insats används för att reglera meningsskiljaktigheter, av de som kan tänkas använda dessa regleringar i namn av nationell säkerhet. För vårt eget bästas skull.

Varje ny ekonomisk "surprise", varje nytt främmande "hot", varje ny regerings "lösning" är uppfylld med sekretess, spin och lämnar ingen möjlig väg för människor att påverka de beslut som fattas av våra ägare. Dessa människor (vi), utgör inte frågan. De kan nämligen inte förändra landet med lagliga medel eller valurnan eftersom systemet har kapats till alla avgörande delar.

Detta har hänt förut. Människor är under det gravt felaktiga intrycket av att vi är fria. Det tåget har avgått för länge sedan. Våra ekonomiska, finansiella och politiska system har tillskansats av illvilliga män vilka nu närmast poserar öppet som gangsters i denna saga. Vi har låtit detta ske. Vi sätter av misstag vår tillit till bankirer som styr våra akademiker och politiker, och vi kommer att drabbas av konsekvenserna av våra val.

De tillsatta politiska psykopater som officiellt styr detta land genom dessa gammaldags närmast feodala ohållbara samhällsekonomiska villkor, har genom att ytterligare försvaga en redan till grunden strukturellt bristfällig och dysfunktionell ekonomisk struktur, anställt en utvecklingen vilken kommer att resultera i en episk flod av ekonomisk förstörelse avsedd att förstöra livet för miljontals människor runt om i världen.

De som sätter sin tro till finansialiseringens religion och den sammankopplade globaliseringen, kommer att skörda vad de har sått i vind. Vi kommer alla att närvara vid högtiden för en bankett av konsekvenser. Uppmuntrade av centralbanker över hela världen att emittera biljoner i skuldbaserad valuta ur tomma luften till förmån för bankerna som lösningen på våra skuldproblem, vilket är den ultimata idiokratin i sin högsta potens. Det uppenbart ohållbara med detta system bör dock vara möjligt att upptäcka även en hårt skolad Handels-ekonom.

Men de koncentriskt sinnade statliga byråkraterna, de hårt skolade ekonomerna, de giriga bankirerna, de innehållslösa talande huvudena inom presstitutionen sufflerade av intellektuellt ohederliga journalister vinkar nu alla glatt farväl till Baracken på Capitol Hill som reser österut och de är glada för att de har fått ytterligare en stund i det konstgjorda rampljuset.

Det politiska ansvarstagandet passerade förvisso det moraliska plimsollmärket redan 1931, men frågan är om inte den idag rådande komafiering av rationell förmåga till tänkande, ändå måste betraktas som en för framtiden avgörande enslinje för den mänskliga utvecklingsriktningen. Solen går dock som bekant upp i öster.