Alldeles för många svenskar har ingen aning om den andel av deras landsmän som är beroende av statligt stöd, eller om de vet, så skyller de på dessa olyckliga för att vara blodiglar på skattebetalarnas plånbok. I Sverige är möjligheten till löner och möjligheter till sysselsättning minskande på grund av stagflationen, trots de presstituerade mediernas ivriga basunerande om det omvända.

Det finns inga hinder eller begränsningar för plundring av medborgarna genom finansiella institut. Det finns inga begränsningar för offentlig laglöshet och bristande moral hos polis och rättsväsende, det ingen gräns för de lögner som håller den svenska befolkningen innesluten i en Matrix, omedvetna om verkligheten.

Hur ett sådant folk kan inbilla sig att det äger friheten eller hindra en regering som genom det nationella ekonomiska systemets kopplingar till petrodollarhegemonin, har åtagit sig att kriga i dess färger anstränger fantasin. De partipolitiska polariseringsentusiaster som oroar sig för våra barns och barnbarns skuldbördor, är oroliga för en framtid som rimligtvis ändå aldrig kommer till stånd.

Den globala politiska adelns hybris driver världen mot en social humanitär ekonomisk katastrof. "Det bästa landet i världen" utgör en central del av kärnan på den onda kraft som kallas dumhet - girighet, som förstör liv och utsikterna för många olika folk och kanske till och med en dag kan komma att förstöra allt liv på jorden.

Om Sverigeaktuelle Barack Obama, av någon fortfarande antas vara det minsta altruistiskt och demokratiskt sinnad, så är det också tydligt för vilken som helst av dessa antagare att någon som ens skulle snudda vid blotta tanken på att utse Susan Rice som sin nationella säkerhetsrådgivare, antingen inte är intelligent eller är moraliskt korrumperad bortom alla som helst rimliga gränser.

Baracken bedriver nu lobbying mot kongressen, meddelar svenska presstituerade medier, istället skulle han helt enkelt låta attacken mot Syrien blekna bort i bakgrunden och dö sotdöden samtidigt som kongressen återvänder den 9 september för att möta de olösliga problemen med budgetunderskott och skuldtak. Men men, målet är ett annat vilket nu blir alltmer pinsamt uppenbart.

En moraliskt och intellektuellt behörig administration skulle naturligtvis inse att en regering som är oförmögen att betala sina räkningar utan tung användning av ökad skuldsättning av sin egen befolkning, befinner sig i alldeles för mycket besvär för att oroa sig för vad som händer i Syrien.

Ingen moraliskt intellektuellt behörig administration skulle riskera ett militärt anfall som skulle kunna resultera i ett Mellanöstern satt i storbrand och en uppgång i oljepriset, vilket ovillkorligen skulle förvärra den ekonomiska situationen för den amerikanske medborgaren i gemen.

Men eftersom det skuldmättade kreditbaserade finansiella banksystemet inom BIS och IMF är just precis och exakt, vad som utgör problemet i sak, så blir istället upprätthållandet av detta system till en dold huvudsak och anfallet mot Syrien, som är en uppenbar bisak, till den politiska huvudsak som dels skall stabilisera petrodollarfunktionen och dels göras till en skymmande kuliss för de eskalerande finansiella missförhållanden som råder inom det havererande systemet.

Men Obama och hans ansamling av demokratisk och moralisk inkompetens, har visat att de inte alls har någon intellektuellt behörig heder värd att nämna vid namn. Administrationen löper utan några som helst moraliska begränsningar i den City of Londonbaserade petrodollarhegemonins rännarbanor för att vidmakthålla deras funktion. Regimen är alltså heltigenom korrupt och hela byggnaden vilar alltigenom på allt mer uppenbart bizarra lögner.

Nu när Vita huset inser att Obama inte ens kan begå en i deras ögon obetydlig gärning som en ytterligare krigsförbrytelse, utan knot från kongress och allmänhet, så är väl detta ungefär vad vi förmodligen kan förvänta oss:

- Det mediala argumentet kommer att röra sig bort från om huruvida Assad använde kemiska vapen eller inte och istället bli till ett argument om att kongressen inte får undergräva amerikansk geopolitisk prestige och trovärdighet genom att inte stödja president Obama, den senaste frontmannen för amerikanska anfallskrig i bankhegemonins ledband.

- Vita handen (huset-baracken-verkställigheten) kommer muta, smickra och skrämma kongressen. Regimens argument är att USA: s internationella prestige och trovärdighet nu står på spel, så därför måste kongressen stödja presidenten.

Petrodollarn backas ju upp av militärmakten i kulissernas värld, gudbevars även om själva funktionen med den praktiska fysiska möjligheten att bomba in värde i en valuta, ännu inte är helt bevisad.

Ordföranden i kongressen och Secretary of State har gjort tydliga uttalanden om Assads skuld och om deras beslutsamhet att straffa Assad. Med tanke på Washingtons närmast uppenbara sinnessjukdom, så är givetvis den utstakade vägen för Washington att straffa Assad (vilken påstås) för att han dödar syrier med kemiska vapen, att helt enkelt döda ännu fler syrier, fast med kryssningsrobotar istället.

Om detta inte verkar vettigt för dig, så stödjer du inte i Obamas regering eller i alla fall så borde du inte göra det. Du bortser ifrån vad som basuneras ut i internationella medier och du kan uppenbarligen aldrig vara en del av det nuvarande begreppet neokonservativ.

Vita huset kommer att hävda att Obama i verkligt sann demokratisk anda har kompromissat med kongressen, genom att låta kongressen rösta om beslutet och att kongressen då blir en del av den demokratiska kompromissen och faktiskt kommer att ge sitt stöd. Möt oss på halva vägen, kommer Vita huset att säga till kongressen.

Israel lobbyn, anförda av Susan Rice, de neokonservativa och de gamla vanliga krigshetsarna i allmänhet, såsom Senatorerna John McCain och Lindsey Graham kom alltså precis som jag hade förutsett, givetvis att hävda att bristen på stöd för Obamas angrepp på Syrien skadar Amerikas trovärdighet och gynnar
" terrorister " och faktiskt närmast riskerar att närmast lämna Amerika totalt försvarslöst.