I Xerxes spår till tredje triumviratets fall

2013-08-18

Eurocrats-Conquer-What-Xerxes-Could-Not1

Den matematiska funktionen av den ackumulerade räntekostnaden för ett kreditbaserat system bryr sig föga om politikens rök och speglar. Inte ens om den så kommenderas av Vatikanen, DC och City samfällt

Systemet var alltså dödsdömt sedan dag 1 och detta har politikerna förstått och samtyckt till. ALLT har enbart sedan dess gått ut på att hålla systemet vi liv. Nu är dock metacykeln funktionsmässigt slut för detta kreditbaserade system och den realekonomiska försörjningskraften kan under inga som helst omständigheter försörja den på matematiska grunder ovillkorligt accelererande räntekostnadstillväxten.

Ett av kännetecknen för åtstramningsprogram blir därför privatisering. Den som har undersökt effekterna av privatiseringsprogram i Latinamerika det allra minsta, drar snabbt paralleller mellan dessa länders erfarenheter och de krav som nu ställs på Grekland. I Sverige rullar det också dit som det lutar.

Man ser den typ av brutala metoder som först testades på Argentina, Ecuador, Brasilien och som kom till Grekland med mer allvarliga konsekvenser. Grekland blir plundrat. Grekland behöver fortfarande vatten, Grekland behöver fortfarande el. När Grekland privatiserar dessa saker, så kommer Grekland fortfarande att behöva köpa vatten och el, men nu ska Grekland istället betala en förmögenhet till tyska och amerikanska och kanadensiska företag inom den City of London baserade Petrodollarhegemonin, alltså inom BIS och IMF och det rådande kreditbaserade systemet som utgör själva plundringsinstrumentet.

Denna privatisering och när vi talar om privatisering, så talar vi om ett par människor som är närstående till regeringen i Grekland, vilka befinner sig nära den tyska regeringen, och som plockar åt sig tillgångarna för nästan ingenting.

Man har hela tiden sedan 1980 talet utifrån den realekonomiska produktivitetsnivåns tillväxt, varit tvungen att skapa en finansiell likviditetsförsörjning för systemet via bubblor för att öka livslängden på systemets metacykel. Den sista fasen är och förblir dock skuggbanksystemet och statsobligationerna. Högre nivå på fiktiva kollateraler för kreditbildning för skuldsättning går inte att uppnå eftersom nationer utgör gäldenärerna.

Man försöker därav att skapa skuldunionerna för att kunna växla upp det hela ytterligare en nivå på skuldsättningen, detta för att kunna öka livslängden och intensiteten på skuldslaveriet till förmån för nyttotagarna av detta system.

Man söker alltså nu med ljus och lykta efter möjligheten att kunna plundra även de nationer som fortfarande har en produktiv skapande förmåga genom att ålägga dem betalningsansvar för bristerna i betalningsförmåga inom skuldunionen. Detta för att inte kreditsystemet skall implodera.

Tro mig när jag postulerar att det inom kort bara finns en vinnande part i detta och att denna part varken utgörs av nationer, samhällen eller människor, vidare att allt nu bara är bara en fråga om ett ökat lidande till dess att alla som förlorar på detta system inser sin situation och reser sig upp för att göra om och göra rätt.

Väst och Nordafrika pyr nu likt jättelika rotbränder. Ty ingenting har lösts eller kan ens lösas politiskt och utsikterna utmärks i media av polariseringsskapande opinionsbildningsinsatser om att islamiska galningar inom kort kommer att ansvara för Egypten, Libyen och snart hela världen, alltså för att då som sagt bara inte tala om Mellanöstern. Sverige eller till och med USA: s investeringar av biljoner dollar på olika slagfält som till exempel Afghanistan, efter tio år av ihållande kamp har lett till vad? Svaret är lika givet som det är uppenbart att det har lett oss dit vi nu är!

Den politiska adelns motiverande beskrivning är därför inte helt oväntat lite annorlunda och lyder, det är förvisso ett dåligt läge, men utan vårt tappra bistånd så hade ju betingelserna varit betydligt sämre. Att betingelserna skulle ha kunnat vara bättre, eftersom uppsåtet bakom insatserna uppenbarligen främst ledde till koncessioner - företagsvinster, är därför inget intellektuellt möjligt politiskt alternativ.

Vi kan dock inte styra varken terräng eller beteendet hos självständigt tänkande människor vilka bor på platser långt bort, på platser där de dessutom för länge sedan har genomskådat den City of London baserade petrodollarhegemonins kolonialistfasoner. De har sett denna revy live på nära håll och vi här i Sverige begriper inte ens att denna revy existerar, vi tror på våra politikers tidigare anförda budskap. Vi tror att vi gör någonting bra och framför allt att vi också vet lite bättre än alla andra vad som är bäst för dem själva, alldeles särskilt när dessa människor svälter. Se bara hur bra vi klarade oss materiellt under världskrigen. Vi är ju jättesmarta, eller?

Vad jag undrar i detta är dock hur länge allmänheten kommer att förbli i sin Zlatantrance. Vid denna episka högtid av intellektuell rigor mortis, då alldeles snart ändå ingen utom de mycket enfaldiga, längre tror på någon enskild teoretisk politisk kohort av bankernas lydiga politiska adel i detta land, då svindlade ungdomar, den professionella karriärvänstern (eller vad som är kvar av dem), eller de flyktigt tänkande och logiskt inkonsistenta liberalerna (var de nu är någonstans) – kan då verkligen inte någon annan skynda sig att sätta upp en nomineringskommitté för verkliga ledare eller börja marschera mot någon av många moraliskt sedeslösa institutioner som finns i landets huvudstad exempelvis vaxmuséet formellt känt som justitiedepartementet, eller den moraliskt värdelösa anläggningen a.k.a. Rose & bad?

Svaret är nej, nej och detta är bra, för det måste bli sämre först, mycket sämre för människor måste vakna och det finns mer som måste inses.

Jag tänker därför också vidare lite annorlunda, men.. Jag tror att det dystra intervallet av kriskonsolidering nu närmar sig sitt slut och liksom knopparna på våren sväller på varje träd, är samhället nu snart redo att brista ut i blom. Jag tror att Egypten är starten på detta och att det växande allmänna medvetande som kallas för demokrati, kommer att sprida sig igenom det kreditbaserade valutafinansiella system som kallas för BIS och IMF och därmed utrota den finansiella diktatur som detta kreditbaserade system utgör, det system som har åsatt sig själv beteckningen demokrati på helt oriktiga grunder. Bankernas pengar som krediter, styr all ekonomi som kontrollerar all politik. En lite pikant detalj är ändå att det som kallas för skuggbanksystemet blir vad som fäller den svarta adeln bakom triumviratet City, Vatikanen och DC.

Det som gäller i verkligheten är alltså följande: Oavsett om vi nu står inför en motgång eller tusen på en gång, så är detta irrelevant. Summan av kardemumman är att vi inte kan förlora fokus, vi kan inte misslyckas och vi kan inte sluta att utveckla vårt medvetande som människor. Det finns inget annat val än att gå framåt och att vinna tillräckligt av vårt eget medvetande, eller att gå under som människor och samhällen tidigare än vad som är nödvändigt.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram