Medan möjligheterna i framtiden en gång tycktes vara gränslösa, så hade en gång de flesta av oss, inklusive jag själv, aldrig någonsin ens tänkt tanken på ” fritt tänkande människor” som en livskraftig livsstil. Dörrvakt på diskotek? Absolut. Astronaut? Kanske. Filmare? Njaee. Gerillakrigare? Kanske inte så mycket. Internet-aktivist? Absolut inte. I den mån som jag tänkte någonting alls ifråga om detta, så var det snarare i så fall en fråga om att tänkandet som sådant var betingat av någon form av yrkesroll.

Även om var och en av oss i slutändan utgör produkten av våra egna beslut och interna val, även utanför påverkan av vår miljö, så är den kulturella atmosfären i vår tid verkligen det som avgör och präglar hur vi kan uttrycka vår egenart. Men den lysande och begåvade kan ibland kastas in i roller av fattigdom, elände och obemärkthet. Medan den obscena och slingrande individen ofta kan stiga till positioner av orättfärdig vördnad. Goda män har ofta blivit utmålade som skurkar i århundraden, medan onda män betraktas som helgon lika länge, för den som äger pennan bestämmer vad som skall författas med pennan och skrivas av segraren.

Poängen är att den tid i vilken vi lever, den har av givna anledningar mera sällan uttryckt sig på ett ärligt sätt om vilka vi verkligen är. Om vi nu inte själva handgripligen tar vi tag i detta beskrivande eller på något nyvunnet vis själva lyckas kommunicera vårt beskrivande av oss själva och på så vis snitslar ut en ny och verklighetsbeskrivande väg för historien, så kommer det även fortsättningsvis att förbli så att beskrivningen av de män och kvinnor som kör bil framåt utan rädsla eller tvekan att hävda kontroll över sina egna öden och som tvingar fram tid till att reflektera kring sina principer, alltså de som inte vill låta sina principer bara bli till en ytterligare sida eller not av sin tid utan betydelse, kommer att beskrivas som kanske vare sig hedervärt eller vanhedrande, utan som möjligen eftertänksamma men dömda till att alltid under sitt liv betraktas som lite eljest.

Kort sagt bedårande barn av sin tid har inte sällan blott varit dårar av sin tid i ett samhälle av falskhet och egoism, därför har så länge och så ofta stora människor inte rönt uppskattning under sin levnad, varför ta livet av sig när man inte får höra snacket efteråt om man dessutom ändå ingenting har gjort för andra.

De flesta människor i tiden blåser omkring med tidvattnet en tid, antingen som passagerare eller åskådare vilka betraktar händelseutvecklingen i sin samtid från en åskådarplats. De som simmar mot strömmen, eller som försöker att ändra flödet helt och hållet, är oftast sällsynta och förbryllande för massorna. Därför är det som massorna anser så som fritt tänkande människor ofta bara det som de själva som individer anser vara långt utanför vad de själva har vant sig själva vid. Men ärligt talat, så har väl historien vid det här laget visat om och om igen att majoriteten är, eller oftast har fel om det mesta, för att inte säga alltid om i princip allting. Grupper och kollektiv skapar inte, eller upptäcker saker, de utgör inget förskott för mänsklighetens goda, kort sagt massorna utvecklar inte. Endast människor som individer kan göra detta.

Alla stora begrepp börjar som frön i självständiga människor, och sedan sprider de sig som en löpeld de utbildar och utvecklar andra individer, de leder andra till efterföljande. Ett samhälle som strävar efter konstgjord normalitet och likriktning, efter kollektivistisk harmonisering är ett samhälle på gränsen till upplösning, kaos och död. Endast fria själar och sinnen kan ge människan verkligt hopp om överlevnad. Det extrema är inte det som först bryter gränserna i ”normala” samhällen, men det fria tänkandet bryter gränserna för hos individerna inneboende sanning och samvete. Allt börjar i den punkten.

I ett verkligt ärligt samhälle (vilket vi aldrig har upplevt) så är det därför närmast så att en fritt tänkande människa blir någon som förnekar de i samhället universella naturlagsmässiga grunderna för tillvaron, och förefaller försöka spela halvgud i en fantasivärld av moralisk relativism och rationaliserad kriminalitet, jag borde väl kanske inte uttrycka att det egentligen alltmer låter som definitionen eller arketypen för en svensk realpolitiker eller finanstrojan. Alltså ett osammanhängande missfoster av naturen skapad med syftet att tvinga sin förvridna vilja på andra. Men nu gjorde jag ju det i alla fall.

För tyvärr så är det därför som den ärliga definitionen av fritt tänkande människor inte är den mest populära bland de fradgetuggande elitister som residerar över funktionerna i vår finanspolitiskapolitiska struktur av idag. Livet är en besvikelse, sådant är livet. Det har vi fått lära oss att leva med. Det är det kall vi uppfostras att känna som förväntat. Men det finns hopp om annat, för naturen är gammal och därmed vis.

Så istället, varför inte själva omfamna etiketten av fritt tänkande, som egentligen alltså bara beskriver att införandet nu är angeläget, utifrån samhällets vilja att partifiera oss i grupper och istället kidnappa tillbaka begreppet till vårt eget?

Jag har funnit att ju mindre jag bryr mig om andras kritiska ögon desto friare blir jag att förändra saker till det bättre genom att påverka andra. Visst, av några standardindivider ur vårt nuvarande nationella ledarskap och de skaror som stöder dessa, så är jag en form av intellektuell extremist. Lyckligtvis så berör detta inte mig alls. Det är inte viktigt att accepteras av PK-eliten, det är bara viktigt att efter förmåga vara objektivt korrekt i sin position, att vara saklig. I det stora hela i världen, så är det att vara en nagel i ögat på det nu så kallade ”riktiga samhället”. Detta är en säker men eldfängd väg till ett liv utan ånger. I det moderna Sverige är det dock inte trevligt eller ens särskilt praktiskt att närma sig politiska problem under vajande fanor av att vara en radikal individ. Det sätter folk på tvären. För det finns inget värre än att ha folk runt sig som inte är som du, eller hur? Bättre att spela spelet och bara hoppas på att en bättre värld helt enkelt kommer att realiseras ut ur etern från biltelefonen. Inte gunga båten, speciellt inte när man själv befinner sig i densamma.

För de av oss med fria sinnen och lite längre känslolinjaler så är det passiva förhållningssättet helt enkelt inte mättande för vår hunger efter det PK bizarra. Och med ”bizarra”, menar jag då ärliga. Vår tid här är kort, och oftast ful, och fylld med människor och oanständigheter och katastrofer och fördomar samt vedervärdigheter med smärtsamma stunder som ibland luktar så som att vi mycket hellre skulle slippa ta itu med lukten av dem alls.

Men det minsta man kan begära av någon är alltid uppriktiga försök till lite sanning mot sig själv. Sanningens bristande beskrivning av verkligheten är den första och största synden i mörkret av moralisk förkastlighet i schaktet till bottenlös aktiv tyranni, för sanning är aldrig verkligheten och sanning är alltid enskild. Skillnaden däremellan blir därför alltid till syvende och sist det gällande uppsåtet och den mänskliga skyldigheten blir att alltid försöka förbättra sig själv som individ. Att aldrig upphöra att försöka att vara sann emot sig själv och andra.

Jag rekommenderar därför detta starkt i dagens samhälle. Sök den verkliga sanningen efter bästa förmåga, och ni skall dömas till böter eller fängelse. Detta är det första steget mot en lysande karriär som intellektuell extremist och fritänkare. Att leva ett sådant liv kan vara både roligt och spännande om man följer några enkla riktlinjer.

Identifiera de tvingande frågorna i dag som de flesta människor för sitt liv inte vill konfronteras med och tala sedan om dessa frågor hela tiden, som tillexempel hur pengar skapas och får sitt värde. Men inte bara prata om dem i allmänna ordalag, tala om dessa frågor på ett intelligent och övertygande sätt och med en pedagogiskt informativ hållning. Vilket verkligen avsiktligt driver okunniga till att bli galna av frustration. Befäst din position med ytterligare fakta synlig bakom den vanliga, genom att skriva, debattera och synas och höras varhelst det märks. Etableringen av denna första försvarslinje är inte nödvändigtvis för att direkt undertrycka sanningen hos andra, utan även för att ändå hålla beskrivningen levande i utkanten av samhället, utom uppenbart synhåll för den genomsnittlige medborgaren till dess att konfrontationen med verkligheten når effekt, då finns den där enkel att upptäcka. Vårt jobb är att skjuta den större sanningen om verkligheten i människors ansikten, så att de tvingas till att minst erkänna att denna sanning existerar, även om de ännu inte till fullo vill acceptera den som sin egen.

Skratta åt den politiska chefsskapet - representationen I princip allt ”ledarskap” i vår moderna värld är egentligen ett så ringa, för att inte säga direkt obefintligt ledarskap, att det inte alls är en fråga om ledande. Ledarskap är alltså när människor medvetet följer utifrån fritt eget, alltså medvetet tänkande, det duger alltså inte att som ledare peka med hela handen och kommendera framåt till en skock får som ingenting förstår. Verkligt ledarskap främjas genom en känsla av respekt som intjänas genom föregå med gott exempel. De största ledarna är de som undervisar och upplyser till vidare ledning och upplysning, inte de chefer som ger kommandon och politisk styrning, vilket dessutom är fullkomligt ogiltigt om styret uppnås genom omstörtande förledande verksamhet, vilseledning för att bara inte tala om rena lögner.

Naturligtvis är denna metod för att manifestera fritt tänkande ännu mest ett beprövat snabbspår till närmaste ensamcell i klammeri med samhällets så kallade rättvisa, men vad fan! Fritt tänkande människor är ju faktiskt numera medvetna om att en politiker bara är en oärlig bedragare i en fin kostym, och ingenting mer. Fritt tänkande människor erkänner ju dessutom att enbart för att någon är polistjänsteman, så innebär inte detta med någon som helst automatik att vederbörande har några avgörande begrepp om grundlagsskyddade rättigheter eller konstitutionella friheter, eller ens om vanlig mänsklig anständighet. Vederbörande är bara en pistolbeväpnad individ bakom ett märke och med en speciell kostym och är inte på något enda vis värd det minsta mer respekt än en vanlig brottsling eller givetvis någon annan människa.

Fritt tänkande människor av idag ser säkerhetstjänster som förlängningar av ett system som inte längre har några som helst moraliska principer kvar utom en, vilken är att upprätthålla sin egen eländiga existens. Fritt tänkande människor ser det rätta i att kunna se ner på de som skulle sälja sig till en sådan cancer byråkrati för en lön och lite oförtjänt prestige. De skrattar åt sådana människor, eftersom de stora tingens ordning, dessa nu så”stora pelare” i vår nation är i själva verket är tragiskt löjliga staffagefigurer.

Fritt tänkande människor är i sig en godtycklig etikett, vars definition ständigt förskjuts av makthavarna, detta genom att gärna åsätta intellektuella dissidenter olika förklenande epitet som haverister eller konspirationsdårar för att beteckna en person eller grupp som råkar komma i makthavarnas väg vid en viss given tidpunkt. För att ta bort denna etikett och göra argumentet till vårt eget, så kan vi egentligen inte tillåta oss att vara knuten till ihåliga och meningslösa kontrollerade politiska partier, för att bara inte tala om alla de prefabricerade och grunda filosofiska stöpformar som kallas för ismer. Varje problem och situation bör närmas sig som vore den ny och unik och bör hanteras med hjälp av sociala och juridiska metoder som fungerar, detta i motsats till vad som råkar följa en viss given partilinje. Det bör  initialt finnas till grund, så många politiska ståndpunkter som det finns individer, inte bara två homogeniserade normer som vi tvingas att välja på i hopp om att den ena kommer att vara ”mindre destruktiv” än den andra.

Att förbereda sig för ett liv utan att glo på TV är ett socialt bombsäkert sätt att bli betraktad som en intellektuell särling och att i dag föreslå förberedelser för någon form av katastrof är närmast att betrakta som intellektuellt akademiskt landsförräderi. För den genomsnittlige svensken, så finns inget sådant som en morgondag utan Happy Meal och Allsång. Att ens föreslå möjligheten till sådant är i gemene man besläktat med att en vinternatt dansa naken på motorvägen i mötande trafik mot dansriktningen.

Trots att i länder i hela världen avsätter varor för överlevnad, det är lika vanligt som att klippa gräset, så kan många i Sverige fortfarande inte ens förstå behovet av ett sådant beteende. Detta beror på att många fortfarande tror att systemet kommer att skydda dem från skada oavsett vad som händer. En fritt tänkande människa tänker dock något annorlunda. En fritt tänkande människa inser utifrån sitt vidare perspektiv, att det har varit alltför många tillfällen tidigare när regeringen inte precis har varit till någon överdriven hjälp för någon individ mitt i katastrofen och i vissa fall även så var hjälpen rent av till större skada än orsaken, som i kriget mot terrorismen till exempel. Den fritt tänkande människan försöker ta bort sitt beroende av detta välvilligt ”hjälpsamma” system och skaffa den försäkring som krävs för att hjälpa sig själv om det verkligen skulle uppstå behov.

Man kan inte vara en fritt tänkande människa om man tror på allt man hör från TV-apparaten. Egentligen kan man inte vara en fritt tänkande människa om man tror på någonting alls som man hör på TV utan sakligt kritiskt ifrågasättande grund. En fritt tänkande människa tar därför absolut inga råd utifrån vad de traditionella medierna uttrycker utan vidare undersökning för eget godkännande. Förekommer en särskild metod eller diskussionspunkt i varje journalistiskt verk på exakt samma tid med exakt samma ensidiga berättelse? Då är det dags att plocka fram medialögndetektorn. Är en politiker i färd med att öppna munnen och prata? Ha både hörselskydden och lögnradarn beredda. Den fritt tänkande uppgiften är inte nödvändigtvis att vara motstridig bara för själva sakens skull att det råder ett motsatsförhållande. Det är dock den fritt tänkande människans roll att vara kritisk, kräsen och diskriminerande mot den som inte alltid skiner upp till ljuset av uppriktig menad beskrivning av verkligheten. Man kan inte alltid undgå att bli vilseledd, men det är den mänskliga ovillkorliga plikten att alltid försöka undvika detta eller att gå under.

Medan det alltid finns ett visst utrymme för ”tolkning”, i slutändan, så måste ändå en omständighet som ringer falskt därför alltid exponeras. Även om det är så att exponering är skadligt för tillståndet i vårt land eller även för vår kultur på kort sikt, så blir utelämnade av upplysning om svek, alltid okontrollerbart på lång sikt och är därav återkommande den enskilt största förstöraren av hela civilisationer och detta är därför helt oacceptabelt, särskilt för fritt tänkande människor , tror jag…;-)

Ett liv i överensstämmelse är ett liv som slösas bort och ett liv i slaveri är inget liv alls. Vad vi kan kallas idag, vad vi lämnar bakom oss, är i slutändan vad som definierar oss. Etiketter är irrelevanta. Om jag är en fritt tänkande människa eftersom jag vägrar att delta i villfarelsen att Sverige är i ekonomisk uppgång, då blir det så. Allt i historien kretsar inte runt regeringar, utan det kretsar kring intellektuella regelbrytare. Dessa bestämmer ensamma om mänskligheten kommer att leva tätt under näven av den auktoritära maskinen, eller kunna bo gratis i vildmarken i ohämmat oberoende.