Allt är inte okej, verkligen inte! Och det kommer att bli väldigt mycket värre… mycket värre. Ekonomin är genom det finansiella systemet på tröskeln till en katastrof. Krig och ofärd sprider sig även därför som löpeldar. Världen är ute i hårt blåsväder.

Inte då, säger världens politiska ledare och massmediala experter. Ja, okay, det finns vissa problem, men finansiärerna och politikerna är väl medvetna och förstående för dessa. Politiken är redan på plats och rätt åtgärder vidtas för att rätta till problemen. Jaså, verkligen! Jag tycker mig kunna se annat!

Oavsett om det är sviktande ekonomier, svårbehandlade gamla krig eller rasande nya krig, så hävdar alltid det offentliga officiella ordet från början att stadiga framsteg redan görs och ordet försöker även att trösta folket med försäkringar som att de skarpaste hjärnorna och den skarpaste kompetensen  nu ansvarar för handläggningen av fallet, men vilken konsekvens som detta ansvar avser uttrycks aldrig rakt ut och det är aldrig en fråga om någonting för det allmännas bästa. Men på alla officiella ordfronter, är framgången säkrad och segern är nära. Endast
lite ”tålamod” krävs nu, tillsammans med fler män, resurser, mer tid och mer pengar.

När det gäller dessa ”demokratiskt representativa ledare” och deras berörda kader av medier, kan egentligen bara deras åsikter räknas som en partsinlaga som kommer från ett stall med fullblodsjäviga experter, officiella källor och politiska favoriter med samma egna drivande nyttosyfte. Att endast dessa parter i målet har förutsättningar att tala med auktoritet och att ge pålitliga prognoser.

Att de konsekvent, om inte alltid, så inte sällan uppenbarligen har fel, det är tydligen ingenting som verkar för att minska deras trovärdighet i allmänhetens ögon, enligt deras egen uppfattning

Hur kan någon tänkande vuxen ens undgå att föreställa sig möjligheten att samma centralbanker, finansiärer och politiker som ansvarar för att skapa den ekonomiska krisen kan lösa den? Om de ville! Dom vill ha kvar detta system, det är hela saken.

Möt den nya planen samma som är den gamla planen

Höger eller vänster, det gör ingen skillnad. Trots att den väl uppvärmda retoriken om lösandet av ekonomiska problem, så hade denna mindre att göra med det styrande partiet och mer att göra med professionell kompetens. Båda sidor hade sin tid i ämbetet. Båda använde sin makt för att inleda en politik som förvärrade problemen. Båda sidor hade sina käpphästar till fastställande av en finansiell oreda som de själva var ansvariga för. Båda sidor misslyckades, givetvis. Med tanke på vilka de är och vad de har gjort, så kan vi med tillförsikt förutspå en obruten sekvens av vidare bipartisana misslyckanden i framtiden, noga räknat så länge som systemet består.

Varför skulle person med någon som helst sund instinkt för självbevarelsedrift välja att tro på de löften som ställs ut av politiker, eller lita på orden från centralbankschefer eller bankirer och finansiärer vars enda egentliga intresse är sitt egenintresse?

Medan motiveringarna för att delta i alla dessa krig alla var olika, så var de lika mordiska, omoraliska, ändlösa, oerhört kostsamma och misslyckade ynkliga. Varför skulle någon tro på det optimistiska slaget av kommunikéer som utfärdas av ”Furstarna” med ansvar för slagfältets mässing, som håller allmänheten lugn med ord om syftet med agerandet, genom att ansöka om ett nytt tidigare misslyckat strategiskt modus operandi, som denna gång uttrycks vara det som leder till framgång? Om någon blir beskjuten och kan skjuta tillbaka, så finns det alltid en risk för eldväxling. Men detta är aldrig frågans grund, den stavas alltid enskild nyttomaximering.

Plötsligt, efter år av uppenbara ekonomiska svårigheter som drabbar hundratals miljoner människor – bara när det lidande och smärta inte längre kan döljas av abstraktioner och friserad statistik – så kommer en modig media våga uttala det förbjudna ordet – att kejsaren är naken.

När människor förlorat allt, och inget finns kvar att förlora, då förlorar de det- först då kan de vinna.

Krigen måste föröka sig och oroligheter måste intensifieras. De ungdoms -inspirerade revolter som först bröt ut i Nordafrika och Mellanöstern är de som nu snart bryter ut i Europa.

Med tanke på tendenserna i spelet och på de som har makten, så är ekonomisk kollaps på någon nivå nu oundviklig. Regeringar och centralbanker kommer att obevekligt i sin beslutsamhet, klämma till sig vartenda dollar, pund eller euro från folket genom skatter, medan konfiskering av offentliga tillgångar (aka privatisering) kommer ökas för att täcka dåliga satsningar som görs av banker och finansiärer, nu kommer att bli alltmera legio. När människor har förlorat den sista blodsdroppen ekonomiskt och har ingenting kvar att ge, då kommer blodflödet att vara på
gatorna och skapa en våg av förändring.