Detta nu kommande förverkande av människor och tillgångar för att betala för den politiska misskötseln av EU. Det måste komma, det är ovillkorligt.

Politikerna förstår att konfiskation av tillgångar inte skapar allmänt välstånd. Genom nu utarma rika människor gör du inte gör fattiga rika. Istället förstörs all förmåga eller vilja att anställa. Men de rika vill tro att detta är för deras eget bästa, de vill inte erkänna för sig själva att de alltid bara har varit del i ett spel och är lika grundlurade som den sida av kulissen som de själva har bekämpat. Några vanliga, men allt färre, svennebananer tror dock alltjämt på sagorna.

Så, naturligtvis, kommer den av bankerna kontrollerade allsmäktiga staten uppges behöva anställa folk i stället. På så sätt kunde vi se uppkomsten av statskontrollerade ekonomier med all sin korruption, ineffektivitet och orättvisor. Problemet är inte människorna, problemet är bankerna och funktionen av ett enskilt kontrollerat kreditsystem.

EU ståtar och kromar sig som en fredens upprätthållare och den stora antagonisten till krig de krig i Europa, som i princip alltid har initierats och finansierats av samma bankintressen som nu skall räddas till varje pris. EU uppger sig vara sig den bästa formen av regering. Och vad som föreslås? Massivt förverkande av människor rikedom under förevändning att det kommer att skapa välstånd och rädda det mest heliga av allt heligt, bankerna.

Men det är inte så i verkligheten. Den verkliga syftet är att rädda teorin bakom detta plundringssystem som utgörs av kreditsystemet inom BIS och IMF, som motiverar EU och som skapar det bekväma oansvariga livet för det rika högsta väsen som härskar över oss.

Samtidigt uppbådar nu Reinfeldt, Borg och Löfvén all upptänklig hjärtlighet för EU och stödjer i allt denna obscenitet och orättvis aktivitet. De anser att EU och dess oansvariga ledare har all rätt att göra som de vill. Hur lång tid tar det för svenska politiker att inse att de har fäst sina färger på ett sjunkande skepp, politiker är inte banker när det hamnar mellan skål och vägg?

Vi får dock inte låta dessa barnsliga politiker tar oss ner tillsammans med dem i djupet. Om de fortsätter måste vi kasta bort dem i glömskans dunkel, och vid behov, konfiskera deras politiska makt att fokusera sina sinnen på de orättvisor som de föreslår för andra.

Jag vet nu att det ligger en inte obetydlig fördel för alla människor i att tänka på att systemet med pengar som krediter i sig själv är en funktion för att berika bankerna på samhället och människornas bekostnad. Tyvärr så är det så att alla pengar är krediter med räntebelastad skuld som kollateral (motvärde till pengarnas värde). När man talar om att länder trycker sedlar - pengar, så avser inte detta uttryck de rent fysiska kontanterna, utan detta avser elektroniska pengar skapade i banker mot räntebelastad skuld, då företrädesvis statsobligationer, pengar som alltså per definition är krediter.

USA har inget annat val än att låta statsskulden skena vidare eftersom räntan på kredit som betalningsmedel hela tiden växer eftersom ingen kredit innehåller sin egen räntekostnad, detta innebär att att det skapas en ackumulerad räntekostnadstillväxt i ekonomin. En allt större del av varje ny skapad kreditenhet - valutaenhet kommer därför att gå till att betala för sedan tidigare skapade krediter. Till slut kommer systemet till en punkt som kallas skuldmättnad och då går hälften av varje ny enhet valuta till att betala för tidigare pengars räntekostnad, eftersom de är just krediter.

Efter den punkten så växer alltså den ackumulerade kostnaden för ränta i systemet av sig själv och driver dessutom kraven på en ökad skuldsättning för sin egen försörjning.

Grekland har uppenbarligen levt över sin produktiva förmåga, men detta är i förhållande till andra länder eftersom någons pengar alltid är någon annan skuld i ett kreditsystem som inom BIS och IMF, det är det ena.

Det andra är att detta egentligen inte spelar någon roll eftersom utvecklingen blir likadan oavsett hur de skulle ha betett sig, det är bara en fråga om en förskjutning i tiden, detta eftersom den matematiska funktionen av att ha räntebelastad kredit som allmänt betalningsmedel är likadan oavsett hur de beter sig.

Grekland var tvunget att införlivas i en skuldunion för att betalningsansvaret för skulderna skulle kunna fördelas.

EU måste godkänna detta, de har aldrig haft något val, skuldunionen måste på naturlagsmässiga grunder expandera för att kunna fördela betalningsansvaret när kredithaverierna börjar om inte hela kreditsystemet skall haverera.

Därav tvånget av stabiliseringspakten (ESM) och Juholtsoppan,där Löfvén kom in på onsdagen och undertecknade godkännandet på fredagen.

Allt i alla dessa sammanhang har bara ett enda syfte och ingenting annat och detta syfte gynnar ingen av oss här eller någon annanstans som inte utövar primär ägarkontroll över banker.

Vi står bara på olika platser i samma kö till vår ekonomiska avrättning och vi hålls upptagna med att tjafsa med varandra om turnummer eller ännu värre om vi skall stå i olika täter i köriktningen, vänster eller höger brukar dessa ju kallas.

Detta är en fråga som man får Nobelpris för svaret på, hur skall man kunna betala av skulder med mera skulder utan att räntekostnaden växer?

Räntan är ju med viss naturlagsmässighet redan nerpressad till nollnivå för att kunna expandera kreditmassan.

För att underhålla tillväxttakten på skuldsättningen, baserat på räntekosnadstillväxten när inte den reala ekonomin kan växa i samma takt, så måste dels räntenivåerna gå mot noll OCH skuldansvarsfördelning göras möjlig för att inte krediterna skall börja haverera, vilket raserar bankernas balanser.