Att ett kreditbaserat valutafinansiellt system kräver en evigt ökad skuldsättning för sin egen räntekostnadsförsörjning, tycks vara alltför svårt för gemene man att begripa. Människor tror trots den verklighet som alla kan se att det är möjligt att betala av skulder med nya skulder och att det därför är möjligt att minska skuldsättningen i ett kreditsystem, utan att pengarna försvinner när krediterna dödas. Det är närmast tragikomiskt att konstatera människors oförmåga att se det uppenbara. Vad ledande experter begriper eller inte begriper är hur som helst dolt bakom rök och speglar

Dessa rök och spegelmakare skulle få oss att tro att de lyckliga dagarna är här igen. Och om någons enda informationskälla för ekonomiska nyheter är de traditionella medierna och deras presstituerade, då har vederbörande med all sannolikhet köpt deras prat om en ekonomi på uppgång, att konsumenterna är mer självsäkra, bostadspriserna i återhämtning och att vi har en regering som snart är i stånd att lösa landets finanspolitiska elände och försämrade välfärd.

Ingenting kunde dock vara längre från sanningen än denna villfarelse. Vi är i en situation som mycket snabbt närmar sig ett tillstånd som är mycket, mycket värre än vad vi upplevde under 2008.

Kom ihåg att under 2008 då Anders Borg varnade för att vi var bokstavligen på gränsen till kollaps och en finansiell härdsmälta, så fick vi höra att situationen var så allvarlig att om ekonomin och de finansiella marknaderna och därmed det valutafinansiella systemet för handel med varor och tjänster kraschade, skulle detta leda till upplopp och behovet av krigslagar.

Så den relevanta frågan idag blir om det verkligen är någon som på allvar upplever att överhuvudtaget någonting har förbättrats sedan dess, eller om antalet möjliga perspektiv för en orsak till haveriet har ökat eller minskat... Blir vi vilseledda eller inte?

Mycket få människor söker verkligen kunskap i denna värld, mycket få människor ställer verkligen frågor som inkluderande gäller sina egna ställningstaganden.

Tvärtom så försöker de flesta människor vrida ur svaret avseende det okända i form av svar som de redan har satt sin prägel på genom sina egna sinnen -.. Motiveringar, konfirmation, former av tröst utan vilka människor anser att de inte kan gå vidare.

För att verkligen ifrågasätta och att utveckla sig själv gäller det att öppna dörren till virvelvind. Svaret kan förinta både frågan och frågeställaren.

Pengar som krediter styr den ekonomi som styr politiken. Från den stora depressionen , till stagflation på sjuttiotalet, till utbrottet av IT-bubblan, krisen på bostadsmarknaden så kan varje konjunkturnedgång som drabbat landet under de senaste dryga 80 åren spåras till centralbanksstyrd politik, alltså upprätthållande av bankernas skuldsättningsrätt för att genom ränta plundra människor och samhällen.

Om alla som arbetat för detta tjuvaktiga och kriminella centralbanksystem inom BIS och IMF föll döda ner i morgon skulle det inte bara finnas mer äppelpaj över, utan det skulle också finnas fler lediga parkeringsplatser, och ingen kan argumentera mot denna logik. Och det skulle förresten finnas lite mindre räntekostnader också...

Detta handlar bara om vanliga människor mot människorna bakom bankerna. Pengar styr den ekonomi som styr politiken och i kreditstyrda ekonomier styr alltså bankernas krediter allt, och politiker är följaktligen bankernas marionetter. Att den politiska adeln saknar partigränser och löper i de samma moraliska rännarbanor som gör politik till det möjligas konst, är numera allom bekant.

Den kamp som finns är bara människor mot banker till sin innebörd idag som organisatoriskt styrande funktion i samhället, det finns ingen real intressemässig kontrovers mellan människor på varken enskild eller samhällelig nivå i övrigt, det finns bara bristande förståelse i kommunikationen.