När självbildningsnivåns insikter räcker till att göra självkritik till självgodhet, då har människan kommit till den definitionsmässiga punkt där högmodet möter fallet. Då kommer, efter anpassningen till verkligheten, enbart förbättringar och utveckling att kunna ske.

Men ännu så länge väljer många människor att tro att hela samhället och människorna INTE har blivit lurade av en politisk adel, som främst tjänar de enskilda vinstmaximeringsintressen som skapar de pengar som styr ekonomi och därigenom kontrollerar politiken.

Men man kan konstatera att det blir allt svårare att blunda för vad som står skrivet på väg(g)en och inom kort så fattar den uttryckta skriften dessutom eld, men ett problem med denna eld är att den hotar att förtära även vad som är brännbart utöver politiskt förtroende, denna brand i form av samhällets sönderfall är vad vi kan se i södra Europa idag.

Tankar om tankar kan därför vara nyttiga ibland och är inte heller sällan livsavgörande. Att föra beslutsrätt längre bort från individen är alltså inte att föra densamma närmare individen.

Om nu ytterligare att land, i detta fall Frankrike, bryter den finanspolitiska pakten inom EU, så borde ju alla Svenskar oroligt undra varför Riksdagen den sjätte mars skall rösta om huruvida vi skall stödja detta spektakel oreserverat eller bara fortsatt i största allmänhet!

Den politiska lösningen, som därför med all sannolikhet kommer att torgföras denna vecka, kommer därför att bli att stärka den valutafinansiella makten ytterligare genom att öka centralstyrningen, och därmed slutligen radera den svenska nationella demokratin som kuliss och införa mer öppen finansiell diktatur under ECB, där Sverige alltså öppet kommer att få solidariskt ansvar för det övriga Europas ekonomiska situation.

Och tro mig när jag uttrycker att detta är ingenting som det Svenska individuella medbestämmandet kommer att göra stora demokratiska förtjänster på! Detta är som alltid främst ägnat att öka den enskilda vinstmaximeringen hos de banker som skapar kreditpengar som styr ekonomin som styr politiken inom BIS och IMF.