Varför går historien i cykler? Det är eftersom historien faktiskt upprepar sig eftersom de styrande känslorna hos människans inte förändras, oavsett århundradena som passerar. Nu kan allt förändras när självbildningsnivån förändras utifrån att informationsrörlighetsriktningen har förskjutits nittio grader.

Majoriteten av människorna har ännu oftast fel eftersom människor ignorerar HUR saker fungerar och fortfarande föredrar att tro bara VAD som behagar deras förväntningar. Det är inte precis så att någon behöver vara synsk för att förstå detta, allt någon behöver göra är att läsa historia för att se att detta regisserade spel med känslor utgör både manuset till hur man skapar och förstör samhällen, liksom att lösningen till att bryta mönstret är att vi vågar att verkligen lära oss hur saker och ting egentligen fungerar i stället för att bara irrationellt behaga våra förväntningar. Men till självbildningens förståelse kommer ingen genom utbildningens nålsöga för insikt.

Över hela Europa stiger förbittringen, samtidigt som teknokratiska planer misslyckas överallt. Mario Monti i Italien kämpar mot Silvio Berlusconi om makten, vilken inte på något sätt är det första valet för de som vill föreviga kraften i Europeiska unionen. Vatikanen tvingas nu engagera sig för att försöka hålla kulissen för regin på plats. Samtidigt är internet igång och informationen om verkligheten rör sig allt snabbare, tick tack tick tack..

Spansk arbetslöshet är fylld till bredden av osannolikt höga siffror. Ungefär hälften av alla ungdomar som söker arbete kan inte hitta det. Grekland är i ännu sämre skick. Frankrike börjar implodera också. Portugal är på god väg precis som England.

Inget av detta rapporteras numera ingående av de presstituerade opinionsbildningsmedierna. Det är mycket lättare och ändamålsenligt att ägna sig åt vad jag kallar för illasinnad finansiell dialektik, som erbjuder enkla val och undviker alla samtal rörande vad som egentligen händer.

Europeiska unionen befinner sig i verkligheten i en svacka som får Grand Canyon att likna ett ängsdike. Centralbankerna måste hitta en väg ut, det är budskapet som de finansiella prelaterna förmedlar om ängsdiket.

Detta är alltså inte vad som händer i verkligheten. Verkligheten är den att en bottenlös lågkonjunktur har skapats av den valutanfinansiella kris som har sin matematiska grund i centralbanksverksamhet - alltså ekonomisk manipulation till enskilda intressens förmån med hjälp monopol fiatkreditpengar, som först orsakade en enorm uppgång och sedan en pågående upplösning av funktionen av detta betalningsmedel.

Det är inte meningen att människor ska tänka utanför boxen: Men här är en prognos ... Många människor gör detta ändå!

I den politiska floskelbingons tynande värld betyder möjlighet påtvingad frivillighet, frihet betyder begränsningar, ansvar betyder tvång och framför allt så finns alltid den enskilda nyttomaximeringen på plats i uttrycket i en bakomliggande form.

Utan att tillräckligt många människor har en tillräcklig självbildningsnivå så förblir de andras människors fångar i ett evigt hjul av strävande som leder dem till det rakt motsatta resultatet i förhållande till vad de tror att de kommer att nå. Men nu rullar det dit som det lutar på ett plan av nattgammal is som förr eller senare innebär att tyngden av den kritiska massan av förståelse bryter isen eller hamnar mellan skål och vägg :

"Tomorrow is NOT another debt"