Folkets dagbok glömmer inte, maktens patent på att historiskt beskriva vad som har varit och som uttryckts har gått ut. Folket skriver inte längre i vatten.

Problemet är inte om demokratin är representativ eller inte, problemet är transparensen i förhållande till grunderna för de beslut som fattas och de konsekvenser som skall uppnås. Vi kan lika gärna ha representativ demokrati som någonting annat så länge transparensen i förhållande till sakfrågorna råder och utan transparensen kan vi lika gärna lägga ner. Internet skapar möjligheter till detta nu. Dessa möjligheter har aldrig funnits tidigare.

Den döende politiska adeln kommer ovillkorligen att hamna på den moraliskt intellektuella soptipp där de uppenbarligen rätteligen och så välförtjänt hör hemma.

Det politiska priset för vad som tidigare har varit, är nu förfallet till betalning och människor kommer inte att acceptera politisk kredit som ersättning för verkligheten, när de nu tvingas inse att inte ens pengar är vad de har trott att det var.

Så nu börjar till slut den informationsmässiga jakten på de demokratiska förrädare som nu står inför valet att antingen ansluta sig sig till det som är den riktiga beskrivningen av verkligheten och genom detta ta ansvar och konsekvenserna av sitt eget handlande, eller möta de befolkningsmässiga konsekvenserna av ett folk som inser sig bedraget och vilka excesser som detta kan tänkas medföra.

Detta är tiden då den moraliska räkningen för det demokratiska förräderiet mot folket, ett förräderi som har begåtts av den politiska adeln, till slut hamnade i knäet på den som den rättmätigen tillkommer.

Underlåtenhet att handla ligger ofta en chef mer till last än valet av tillvägagångssätt och att den politiska adeln nu skulle underlåta att ta till sig de krafter som verkar för upplysning om tingens rådande ordning kommer i så fall innebära den slutliga dödsdomen för det partipolitiska systemet.

Nu kan alla konstatera att trycket ökar på den politiska adeln och dess infama försök att dölja sitt skyddande av den finansiella maktens rätt att plundra människor och samhället. Den politiska maktens pågående demokratiska förräderi har nu stött på betydande motgångar i form av upplysning om tingens verkliga ordning.

I den styrande maktens eget mediala organ så uttrycks det i klartext vad som alla har väntat på att det förr eller senare måste ges tillkänna som förklaring på alla de accelererande kriser som alla samhällen inom BIS och IMF befinner sig i.

Pengar skapas ur ingenting i enskilda vinstmaximerande banker till en kostnad av ränta för människor och samhället.

Jag känner stor tillfredsställelse i att konstatera detta och att droppen till slut har urholkat stenen.