Om du vill styra världen då hjälper det att tänka stort. Liksom internationella bankirer gör. Dessa har på senare tid anklagats för många saker, men att tänka småskaligt är normalt sett inte en av dessa anklagelser. När allt kommer omkring så skapar du inte ett internationellt standardiserat skuldbaserat finansiellt system som i hemlighet suger ur den rikedom som skapas av den produktiva ekonomin, för att istället hamna i din egen privata ficka, utan möjligheten att kunna ” tänka stort.”

Det skulle nog egentligen ha varit klokt för alla de som sägs ha varit pretendenter till att bli globala diktatorer att ha undersökt deras exempel, för att få gångbara tips om hur man styr människomassorna och manipulerar politiska institutioner för att passa sin egen vilja. För att bara inte tala om hur man styr och kontrollerar medierna. Men av ”någon” anledning så gjorde aldrig dessa syndabockar denna undersökning tillräckligt grundligt.

Det första och grundläggande att notera om att ”tänka stort” är att det inte räcker med att bara vinna. Vinna och förlora är för byfånar och småhandlare, det är ingenting för globalistiska ambitioner. Det innebär ju i så fall att det faktiskt finns något som står på spel, att du själv faktiskt sätter något på spel och att det faktiskt finns en chans, visserligen ytterst liten chans men dock en chans, att du förlorar allt.

De moderna bankirerna har närmast lyckats fullända konsten att skapa en illusion av dessa ”vinna-förlora tävlingar” utan att riktigt ange dessas egentliga innehåll, ty den moderna människans främste fiende är som bekant den i sig själv inneboende intellektuella lättjan.

För den genomsnittliga arbetstagaren, företagaren eller investeraren, så är det nu därför så att ibland vinner vi och ibland så förlorar vi. Vi uppelever en form av naturens grundlags ekonomiska ordning i detta för vi vet ju numera ingenting annat, fast vi egentligen kan inse att vi är förlorare varje gång.

Bankirerna har lyckats positionera sig ovanför detta vinna / förlora paradigm.

Hur är då detta ens möjligt? Jo, genom att alltid kontrollera båda sidor av varje ”vinna-förlora tävling”, naturligtvis.

Penningsystemets dysfunktionalitet för det allmänna har en lång rad negativa effekter som under systemcykels slutskede (före ett sammanbrott) i allt tydligare drag träder fram och som vi alla nu kan bli varse i dag: alla tävlar mot alla om pengar, då det per definition alltid finns för lite pengar i systemet för att betala räntan till bankerna.

Räntan gör att bankirerna ackumulerar fordringar (pengar) samtidigt som människor och nationer blir alltmera skuldsatta. Några måste gå bankrutt så att andra kan betala sina räntor. Några stater måste låna för mycket så att andra stater kan exportera sig friska. Skuldernas omåttliga tillväxt måste bemötas med en lika omåttlig ekonomisk tillväxt, när skulder täcks av ett prestationskrav. Vi måste därför prestera mer och konsumera mer – till varje pris för att bankerna skall kunna fortsätta sin utplundring.

Och detta är den punkt som människor ovillkorligen måste tänka på: det finansiella spelet är riggat. Oavsett hur vi spelar, så blir bankirer vinnare i detta system i en alltmera växande omfattning. Ibland vinner de stort, ibland vinner de visserligen mindre, men varje gång roulettehjulet snurrar så kommer bankirer att vinna, det ordnar om inte annat den växande räntekostnaden.

Och än en gång så uttrycker jag därför att det enda sättet för människor att vinna detta riggade spel är inte att spela det. Att helt enkelt separera människor och samhällen från systemet och antingen försvinna från jordens yta, eller stanna kvar och ta bort detta system. I slutändan är detta det enda som bankirer verkligen räds, och det enda sättet som de kan förlora på.

Kanske vore det nu dags att vi började tänka stort för en förändring?