Vi lever nu genom de raglande dödsryckningarna av ett imperium där en gång solen aldrig gick ner. För de människor som förstår vad det är som sker, så är processen likt den att bli instängd i en taxi där taxametern är på och Taxin bara kör på i en oändlig fart. Vi kan inte komma ut och vi kommer inte heller att kunna betala för resan när räkningen väl dyker upp till betalning.

Den dubbelhet i agendan som finns och de rena lögner som förmedlas från regeringen, dessa blir allt mera uppenbara, oavsett hur hårt än dessa PR strateger anstränger sig. Det finns förresten alldeles för många av både egennyttiga PR strateger och deras lögner för att få plats att räkna upp alla här.

Gynnsamma prognoser för ekonomin är givetvis bara grymma skämt för alla, men kanske allra mest för de alltfler arbetslösa och undersysselsatta med försörjningsproblem. Landets makthavare påstår med allt mindre trovärdighet att ekonomin inte längre är inne i skogen och faktisk rent av kan vara på väg att återhämta sig från den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Ingen med ett IQ högre än rumstemperaturen, eller förmågan att överhuvudtaget se någonting alls, skulle egentligen tro på detta.

Det kommer ett nytt år, ett Gott Nytt år eftersom det för med sig det goda att det gamla och dåliga får ett slut.

Med avseende på att det inte ens är möjligt för sparare att ha sina pengar i kontanter eftersom mängden fysiska kontanta medel inte ens är 5% av det beskrivna sparade beloppet på 1207 Mdr, så kan man ju stilla undra hur någon ens kan inbilla sig att dessa pengar skulle kunna finnas någon annanstans än på konton i banker?

Man kan däremot säga att det nu uppenbarligen räcker med att var tionde bankkrona tas ut för att systemet skall haverera och att systemet nu uppenbarligen är mycket instabilt.

Alltså, dessa kontanter räcker till att mindre än 10 procent av det sparade kapitalet tas ut. Det finns mindre än 90 Mdr kronor i kontanter och det finns ett bokförd sparande som inlåning på 1207 Mdr. Många ser inget problem här, samtidigt som resten av ekonomin består av krediter med en alltmer havererande återbetalningsförmåga??? alltså bokförda som tillgångar i bankernas balansräkningar

Eftersom alla pengar nu skapas till samma funktionella grund, utom kontanter, som skulder till bankerna genom en fiktiv inlåning som deposition och med en kostnad för kredittagare, så torde envar snart på praktiska grunder kunna inse att samhället inte kan fungera utan pengar som medel för handel med varor och tjänster.

Staten måste 1. Skapa skuldfria pengar för handel med varor och tjänster. 2. Ta bort enskild ränta som funktion ur systemet. Eller så kommer samhället som vi känner detta inom ramen för ordnade former inom kort att upplösas och gå under.

Principiellt kan man säga att detta kan uttryckas som att sätta banksystemet under transparenta former av samhällelig kontroll - vilket i praktisk form är ett rent förstatligande. Metoden är enklast att sätta krav på bankerna att de inte längre får skapa pengar ur ingenting och att de vidare bara får låna ut pengar som de verkligen har. Bankerna skall också ha all sin utlåning garanterad av Riksbanken till fulla beloppen, alltså inte längre på fraktionella grunder.

Riksbanken måste i detta sättas under demokratisk öppen transparent kontroll och betalningssystemen anses som en infrastrukturell angelägenhet som skall undantas från enskild vinstmaximering. Riksbanken måste i detta skapa elektroniska kontanter som nödmynt, alltså elektroniska kontanter som uteliggande ersättning för de elektroniska kreditvärden som havererar i bankerna och som bankerna nu måste betala ränta för.

Man kan säga att det mest ordnade sättet är att metodmässigt vända på ränteintäktsflödet från bankerna till samhället tills dess att banker är utplånade som vinstmaximerande enskild funktion och kostnad för samhället.