Me nemo impune lacessit

2012-11-24

Många människor (inklusive jag själv) har aldrig funnit mycket tröst i samhällsapparaten och dess parad av sin egen betydelse. För mig har de flesta metoder för regeringen alltid varit ett sjukt skämt.

Utarbetade konstruktioner och ceremonier, trevliga kostymer och uniformer, pengarna och kändisar, de visar nyheter och pratkvarnar, det är allt kostymerier. Det är en parad av maktutövande rattfylleri i form av clowner och marionetter doppade i glamour och glitter och ståt.

Själva begreppet staten i sig är idag en abstraktion, den är inte vi. Det är en konstgjord social byggnad som verkar ge svagare män en känsla av trygghet (eller falsk säkerhet), även när den är i grund och botten ett hot mot dem själva. Antagandet är att konstruktionen (vilket innebär att makteliten) måste finnas till varje pris. Statsapparaten kan inte föreställa sig som något annat. Systemdeltagaren är på en gång ett fan av den totalitära spelet och en ivrigt studsande fnittrande hejarklacksledare. Systemdeltagarens största dröm är att vara en del av odjuret, att dela på "härligheten" av imperiet och leva hämningslöst genom sina erövringar

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram