Fall mellan stolar utan risk.

2012-09-30

Konventionerna av de två stora politiska partierna eskalerar vart fjärde år. Skriptet ändrar sig dock sällan.

Båda parterna försöker presentera sig och sina kandidater i bästa möjliga ljus. Ingen omfattning av ståt eller skryt skonas det allmännas uppfattning. Dess medialt färgade glasögon kräver att minnet och sanningen kontrolleras vid dörren. Det finns inget utrymme för värden som kan skapa begränsningar av förvrängningarna för att nå den kulissartade makten.

Politiska smickrare i form av media uppför marknadsgyckel för sina kandidater och bedriver excorsism mot sina motståndare. Sedan, när konventionen slutar så går deltagarna hem utmattade, ofta bakfulla, med berättelser om möten med människor som de anser viktiga. Det finns en sjukdom i detta som i allmänhet återspeglas i deltagarna och de som är kandidater.

Politisk galenskap ryter som en storm före ett val. För politiska knarkare är detta den bästa av tider. (Är det inte intressant hur lätt termen "knarkare" som annars är en term som vanligtvis används beskrivande för beteende i samband med att slösa bort sitt liv, så lätt kan användas med ordet "politisk?")

Konventionerna ger en scen för kandidater och anhängare för att visa upp sig för landet och världen. Förnyat hopp och förväntningar dominerar de sant troende.

Politiska ateister, och jag måste erkänna mig till att vara en sådan, ser dessa politiska glasögon som en form av galenskap. Som ritualer, konkurrerande med trolldom och astrologi. Illusioner, rök och speglar som skapar förhoppningar och en dumhet som är skenande.

Någon sade en gång att : ”Jag är intresserad av politik, så att jag en dag inte kommer att vara intresserade av politik.”

Politiskt kulissberoende ser glädje i politiska konventioner. Konventionerna validerar deras tro. Båda sidor kommer undan med starkare tro på deras sida och ökad förståelse för varför deras motståndare är fel och sannolikt onda. I det senare avseendet, är båda sidor sannolikt korrekta.

Varje sida anser att dess konvention lyckades medan den andra misslyckades. Deras sida var upplyftande medan motståndarens var fyllda med lögner och upprörande löften. Det fina med att vara en politiskt kulissberoende är att du alltid får en högtid vart fjärde år, oavsett vilket parti som du tror på. Du är övertygad om att om din sida lyckades och den andra misslyckades så skulle liv, frihet och rättvisa komma att returneras till världen.

Politiska ateister som jag känner aldrig så, de känner sig fångna i den tankemässiga kulissens ofrihet. De tror att båda sidor ljuger och medvetet ställde ut löften som inte ens möjligen kunde uppnås och att de skamlöst offrar all moral för röster. De känner sig aldrig bra till mods vid den tid på året när det är val, om det inte är på det sätt som uttrycks av HL Mencken:

En nationell politisk kampanj är bättre än den bästa cirkus som man någonsin hört talas om, med en massa dop och ett par hängningar som kastats in

Jag erkänner att jag njuter av demokratin oerhört. Det är ojämförligt idiotiskt, och därmed ojämförligt underhållande.

Mencken var ett original, en amerikansk surkart och politisk ateist. Hans möjligen något lite sarkastiska glädje av processen förblindade honom dock inte för verkligheten.

Regeringen består av en samling människor precis som du och jag. De har dock en annan, något lite speciell talang för den verksamhet som kallas för regering, de har nämligen bara denna utpräglade för dem dominerande och främsta talang och det är för att få och hålla kontrollen över en makt som gör att de kan berika sig själva.

Konventionerna utstrålar hopp och löfte. Väljarna tror att den här gången kommer att vara annorlunda, att deras röst kommer att bli en fråga och att löften hålls. Väljarna är lika lätt lurade som de är dömda att förbli olyckliga, som de också tror att den här gången kommer inte politikerna att ta bort fotbollen avsiktligt eller oavsiktligt och lämna väljarna med den obetalda räkningen på bordet.

Hur så många kan tas in det pyramidspel som vi kallar politik är svårt att föreställa sig. Pensionärer har upplevt många val, men ändå fortsätter de att rösta med tron om att denna gång kommer att vara annorlunda. Sällan lovas det som hålls. Sällan har ens de lägsta förväntningarna uppfyllts. Ändå äldre fortsätter att försöka sparka fotboll, precis som alla andra för de vet ingenting annat. De har de mest empiriska data ifråga om att rösta, men fortsätter likafullt att rösta i stort antal.

Politiska resultat är större än sportresultat, men det är svårt att skilja mellan hur människor väljer mellan idrottslag och politiska grupper. Sportval görs ofta utifrån uppfattningar om laget rotade i - av föräldrar eller av andra individer grundade värderingar. Det finns knappast någon logik, studier eller förståelse bakom detta val av människor nära till mig som valde på detta sätt. Politiska grupper är oftast valda på samma sätt. Få människor är kapabla att omsätta politiska principer i samhällets resultat. Liksom AIK eller Djurgårdslojalister, så förblir de orubbliga i sina preferenser, men kan för den sakens skull inte rationellt försvara dem.

Om politiken vore en sport, skulle det inte vara mycket till tillfredsställande. Dessa höger och vänster möts alltid i finalen eftersom det finns bara två lag. Om det i verkligheten fanns fler lag som tävlade om mästerskapet är det svårt att föreställa sig något av de nuvarande politiska partierna som i slutspelet skulle gå till final.

Hur kan någon identifiera sig med och avguda någon i detta galleri av politiker. Vad finns att säga om hur spelet spelas? Oavsett reglerna som byts efter vilja och där domaren knappast kan kallas objektiv i någon som helst bemärkelse.

Hur kan någon på allvar tro att deras liv kommer att förbättras genom resultatet av detta spel vi kallar politik? Har vi inte sett den här filmen förut och blivit besvikna? Är inte detta bara motsvarande som i filmen med Bill Murray som hette"Groundhog Day?" Båda parter har fotbollar och båda parter har det finansiella banksystemet över sig som håller i dessa marionetter.

Ingen av dessa synpunkter bör tolkas som att det inte finns någon skillnad mellan politiska partier eller kandidater. Uppenbarligen finns det en sådan. Den skillnaden är bara inte lika stor som den borde vara i verkligheten.

För att förstå hur långt landet har försämrats när det gäller politik, behöver man bara gå tillbaka 50 år. Sosseteten i dag skulle överväga Torsten Nothin som en extremist. Å andra sidan skulle Moderadeln på den tiden överväga dagens Moderadel som mycket mer liberala än Moderadeln för sin tid. Ordet "socialism" skulle sannolikt användas för att beskriva dagens Moderadelska parti. Man undrar vad endera parten från 50 år sedan skulle tänka på om dagens Sossetetiska parti ur ett sammanvägt perspektiv,inte minst med avseende på den realpolitiska finansiella makten som äger spelplanen.

Hade antingen Jöran Persson eller Fredrik Reinfeldt styrt för 50 år sedan som de gjorde nyligen, så är det sannolikt så att båda skulle ha åtalas och motats bort från makten. Detta är hur mycket som den filosofidrivna politiken har förändrats.

Våra anfäder måste rulla i sina gravar över vad som hänt med detta land.

Vad ska man då göra?

Politiska ateister anser sig generellt stå över valet. De flesta röstar inte eller röstar blankt för att de anser att varkendera kandidaten utgör ett giltig val. Deras syn på politiken uttrycks i några av citaten nedan:

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vårt nuvarande politiska system garanterar inte annat än att de värsta kommer att hamna på toppen - även om de inte alltid gör det - så kommer det bästa aldrig gälla.

Ingenting tar fram de lägre dragen av den mänskliga naturen som den som makten söker. –

De personliga egenskaper som krävs för att uppnå makt är praktiskt motsatsen till dem som krävs av makten själv. Problemet med detta system är att det väljer de färdigheter som behövs för att bli vald, och ingenting annat. Ett test som du bara kan klara genom fusk kan omöjligen välja ärliga människor.

Politisk makt är här som på andra håll accepterad, och när en människa kastar en längtande blick på den, så börjar en ruttenhet i människans uppträdande.

Du kan inte anta politik som yrke och förbli ärlig.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Deltagarlistan på valda politiker i Rosenbad har tillräckligt många tecken på delirium för att fylla rollistan i Lars Von Triers ” Idioterna ” flera gånger om. Titta på detta oseriösa galleri som väljarna tvingades att välja mellan i det senaste tvalet. Slumpmässiga val från telefonböcker sannolikt skulle ge bättre politiska resultat. Låt oss inse att normala människor inte dras till politiken normala människor kan i bästa fall tvingas dit. Det är något fel med någon som har begär efter makt och kontroll över andra. De flesta är antingen obalanserade eller patologiskt betingade för att bli brottslingar.

Säker okunnighet är en av de farligaste egenskaperna hos ledare för en nation.

Om de har de retoriska färdigheter att inspirera till samma självförtroende hos andra, så har du ingredienserna för nationell katastrof.

För människor idag så gäller i detta system således ovillkorligen att en röst på någon i detta system är som att be om iglar, fästingar och löss.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram