Platon ansåg att en handfull mycket smarta människor bör styra världen och makteliten känner uppenbarligen på samma sätt. Men det finns en skillnad i detta som utgörs av gränslandet mellan politik och publicitet. Politik mognar genom publicitet. Först när allmänheten kommer till att förstå en särskild politik, så har politik fått den erforderliga effekten ur det demokratiska perspektivet.

Den politik som nu förs kommer från en västerländsk maktelit. Den har media armar som en global jättebläckfisk eller trädet Yggdrasils grenar och rötter och hela geografiska områden tjänar dess budgivning. Londons City är den troliga hjärnan, Washington DC är musklerna, Israel dess underrättelsetjänst och Vatikanen står för religiositeten och sinnenas bedövning.

Detta kluster av möjlig påverkan tjänar tillämpningen av denna elits vilja för att beskriva deras satsningar som "finansiell magi" och ”religion". Det hjälper eliten att dölja, förvränga och tyvärr är en del alternativa medier på grund av fördomar, eller enkel naivitet villiga att sprida information för dessa önskade syften.

Men, återigen, det är så det fungerar: De odlar dominerande sociala teman och sprider dem så gott de kan. Innan Internet hade de ett nästan oinskränkt distributionssystem för information.

Men egentligen är det en kallblodig verksamhet, den största verksamheten i världen, som omfattar i princip all västerländsk ekonomi och kultur. Makteliten styr banker, finans, populär underhållning - praktiskt taget varje aspekt av livet har till synes penetrerats och formats av deras agenda.

Målet är tydligen en fullfjädrad och formell världsregering.

På 2000-talet, på grund av den oförutsedda utmaningen från Internet, verkar den tillämpade taktiken för eliten har fått mer auktoritär form. Krig, ekonomiska depressioner och regelverk av auktoritär natur sätts in för att skrämma massan av uppvaknande människor.

Vi kan se detta i den läckta neo-auktoritära PM om grekerna. Det är inte särskilt troligt att detta är ett misstag, snarare är det ett avsiktligt budskap till världen om hur saker och ting är på väg att ändras. Inget signalerar ” Ny världsordning ” bättre än ett PM från ansiktslösa byråkratier som på allmänt accepterade grunder kräver att en hel nation skall arbeta hårdare.

"De" tar bort de ökända hårdhandskarna. "De" gör det klart att detta verkligen är en ny era som alla behöver för det egna bästas skull

Som allt detta utvecklar sig, blir det tydligt att vår instinkt om en manipulerade natur hos Euro-krisen var korrekt. Man kan se pinnarna sticka ut ur hålen i fågelskrämman. Tanken var att skapa en kontrollerad kris utifrån den som ändå ovillkorligen var på väg och sedan centralisera all politisk auktoritet.

Debatten om den demokratiska kontrollen över åtgärderna i ESM kommer nu att utlösa en försenad debatt om den demokratiska legitimiteten i de åtgärder som ECB genomför. Det blir tydligt hur långtgående makt ECB nu har. Den sträcker sig åtminstone så långt som ESM, men den demokratiska kontrollen är noll.

Detta är inte precis någon subtil manöver. Men makthavarna förlitar sig på den rena storleken av manipulationen för att skydda dem från upptäckt. De flesta människor har helt enkelt inte den känslomässiga förmågan att acceptera idén om "riktad historia" på denna skala.

De flesta människor kommer i själva verket att behöva betydande exponering mot argumentet innan de är villiga att acceptera det kognitivt. Naturligtvis fungerar eliten inte kognitivt. De arbetar i riket av ren känsla. Människan verkar i sfären av känslor. Även vårt intellekt laddas med känslor. Människans största fiende idag är därför den egna irrationaliteten, känslostyrningen på den irrationella grunden

Åtminstone en del människor som läser berättelsen om grekerna kommer intellektualisera den längs de riktlinjer som makteliten har etablerat: Grekerna är lata och måste arbeta hårdare.

Men det ligger ett kraftfullt subtilt budskap i detta informationsinnehåll.

Detta har att göra med budskapet om att skulden på nytt kriminaliseras. Pengar är trots allt det mest kraftfulla vapnet för kontroll i dag. Det kallas inte pengar är lycka för ingenting. Den som häftar skuld är som bekant inte fri och människan kämpar av sin natur för sin frihet och sitt självbestämmande.

Om man accepterar tanken på riktad historia, det finns inga sådana tillfälligheter som sammanträffanden. Ett meddelande sänds. Det är avsett att absorberas på flera nivåer. Men på den mest grundläggande utgörs det av hotelser. Det är tanken att starka krafter kommer att organisera ditt liv och arbete under 2000 talet ännu mer än under 1900 talet och att dessa krafter kommer att verka i global skala.

Tanken att ansiktslösa teknokrater vill diktera den grekiska arbetsveckan är löjligt banal på utsidan - och mycket kommer att skrivas om IMF: s tillfälliga yrsel. Men återigen, det är bara poängen.

Det är tänkt att skrivas om i sinnet. Det är tänkt att diskuteras. Vi har flyttat in i en era av ekonomisk finansiell despotism där människor kommer att identifieras helt utifrån de geografiska områden som de är låsta vid.

Jag har redan tidigare spekulerat lite i att perioden av västerländsk "kolonialism" var delvis ett sätt att inrätta det nu aktuella paradigmet, eller i alla händelser ett delmål på resan. När allt kommer omkring så var eliten för dagen inte i behov av att dela sina egenskaper och resurser mellan länderna. Men de gjorde det ändå. Och dessa länder agglomereras nu successivt till kulisser av lydiga fackföreningar. Riktad historia har en lång stamtavla!

Många kommer skena mot detta "läckte" missiv om lata odugliga Greker. På ett sätt skulle vi kunna spekulera i att detta är precis vad som önskas. Visst är den genomsnittliga greken inte ansvarig för vårdslösheterna i hans regering, men i den här världen vid denna tid, är det så det fungerar.