4 U 2 C.

2012-08-06


Affärsmän eller tillverkare kan antingen vara verkligt fria näringsidkare eller statister, de kan antingen ta sig på den fria marknaden eller söka särskilda statliga förmåner och privilegier. De väljer efter sina individuella preferenser och värderingar. Men banker är i sig därav lika ovillkorligt som naturligt benägna till att vara nyttoskapande statiska, alltså fullkomligt. De skapar ingenting, de tar betalt för att skapa ett verktyg som gör att folk inte behöver bedriva byteshandel, och de tar så mycket betalt att i princip all nytta med handeln tillfaller bankerna.

Affärsbanker är alltså banker som inte enbart bedriver inlåning och förvaring av individers medel och som möjligen bedriver utlåning med full kapitaltäckning, vilket även detta är tveksamt. Men som är engagerade som de är nu, i ett kreditsystem med fraktionella reserver, dessa banker är egentligen på den fria marknaden, alltid balanserande på gränsen till en konkurs deras egen eller statens. Följaktligen så är de också alltid i någon egentlig systemisk omfattning och mening, föremål för statliga stöd och räddningsaktioner antingen nu detta syns uppenbart eller inte

Affärsbanker gör därför med en viss given naturlighet mycket av sin försäkringsverksamhet till regeringens verksamhet, i form av obligationer, i Sverige och utomlands. Därför har de ett inneboende egenintresse av att främja statliga underskott, eftersom skulden är i deras fall förtjänsten som de i förtäckta termer alltså tvingar skattebetalarna att lösa in med detta system av statsskulder. Detta för vidare även vidare med sig att bankirer, då tenderar att knytas samman med regeringens politik, och alldeles givet då också försöker att påverka och kontrollera regeringens åtgärder i inrikes och utrikespolitiska frågor.

Det är fullkomligt unikt i dagens samhälle att ett sådant enkelt bondfångeri alltjämt består i sin upphöjning till någonting som närmast kan liknas vid religiösa villfarelser. Att den dumme bonden i industrialismens linda inte kunde se igenom dessa kaskader av ord och beteenden som liknar bildning men spm rätteligen borde kallas för samhällelig missbildning, det kan väl möjligen någon till nöds acceptera, men att i det förväntat öppna, transparenta och jämlika samhället samtidigt accepteras ett sådant system, det är ingenting annat än ren och skär galenskap eller förledning till dumhet.

Tillväxten av denna finansiella skuld bubbla är ohållbar, eftersom den matematiskt är på väg att bryta ihop 2015. Det enda som nu håller systemet upprätt är samordnad manipulation av Ben Shalom, Åsa Nisse på Riksbanken och deras sociopatiska kollegor på andra centralbanker, som håller uppe too big to fail banker som är på obestånd och som använder finansiella derivat / massförstörelsevapen och till hjälp har systemets apologeter politiker som desperat försöker att hålla det globala skuld-Ponzi systemet från att implodera under deras egen tjänstgöringstid. Deras "lösning" är att sparka burken längs vägen. Men det finns ett litet problem. Vägen slutar så småningom.

Vid någon tidpunkt innan dess så kommer ett särskilt kort att infinna sig, ett kort av instabilitet i korthögen som orsakar en total kollaps. Ingen vet vilket kort som utlöser en förtroendekris och förlust av allt förtroende. Men med ett system som drivs av tjuvar, skojare och skurkar, gör detta gällande att en av dessa skurkar kommer göra något fegt och egennyttigt och kollapsen kommer att följa på detta. Ponzi system kan endast upprätthållas så länge det finns tillräckligt med nya offer som kan hålla den igång det. Så snart osäkerhet, misstänksamhet, rädsla och rationellt tänkande kommer in i ekvationen så är spelet slut.

Jag kan utifrån detta lite kallt konstatera att förra gången som Florentinska bankirer och Venetianska köpmän gavs för mycket inflytande i Europa så gick det mycket, mycket illa och som vore det av en slump så var det pengar som krediter till en kostnad av ränta även den gången också, som alltså havererade det finansiella systemet och skapade en fattigdom som gjorde att sjukdomar fick fäste som tog kål på halva Europas befolkning.

Liksom Internationella valutafonden gör idag så lånade bankirer i Florens inte bara ut pengar till monarker och förväntade sig återbetalning med ränta. I själva verket fick ränta "officiellt" inte tas ut på lånen, eftersom ocker ansågs vara en synd och ett brott bland kristna. På samma sätt som IMF idag, så införde bankerna "villkorligheten" på lånen. De primära villkoren var pantsättning av de kungliga intäkterna (skatt) till bankirerna och precis som med samma aritmetiska funktion som IMF till tredje världens gäldenärer i dag, så blev den ursprungliga skulden bara en bråkdel av vad de så småningom betalade.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram