John Maynard Keynes har haft en svacka på senare tid, detta är utan tvekan viktigt för den maktelit som vill styra världen och som behöver motiveringarna från Keynes för att kunna fortsätta att erbjuda sin moderna förödande monopol cetralbankverksamhet. Keynes var och är alltjämt utomordentligt viktig.

Men att vara viktigt och att vara korrekt är två skilda saker, faktiskt ibland vitt skilda till och med. Tyvärr får vi förmodligen aldrig veta exakt hur det gick till när Keynes kom fram som den främste talesmannen för det monetära fastställandet av priser i en ekonomi. Ingen tvekan råder dock om att hans intelligens noterades och att löften utfästes.

Förmodligen fick han tidigt förstå att om han gjorde sin del, så skulle rikedom och berömmelse vänta honom. Därför skrev han en bok, General Theory , som gav en kraftfull motivering till statlig inblandning i marknaden som en demokratisk kulissbildning

Keynes hade en del intellektuell flexibilitet också. Han verkar aldrig ha låtit överensstämmelse störa hans större teoretiserande. Där vi kan se detta tydligast i hans definition av ekonomiska nedgångar och deras motgift.

Den fria marknadsanalysen av lågkonjunkturer och fördjupningar börjar med en förklaring av hur de kommit till, via monopolet centralbankspengar utskrift. För mycket pengar leder först till en uppgång och sedan en kollaps. Alla Keynes resonemang haltar utifrån att nyttotagarna av penningskapandet är enskilda aktörer som vinstmaximerar, vilket alltså hela hans gärning är ägnad att dölja

Men Keynes är känd för sin lösning på ekonomiska nedgångar, vilket är regeringens stimulansåtgärder. Detta väcker dock frågan om varför det finns en nedgång i första hand.

Keynes kunde aldrig riktigt förklara detta eftersom detta skulle ha inneburit att den typ av fri marknadsanalys som han försökte motbevisa verkligen gällde. Han gjorde i princip utspel om "schamanism" om så krävdes och behovet av "förtroende" för den större marknaden, men detta ger inte oss en saklig analys av varför lågkonjunkturer och recessioner förekommer.

Keynes kunde inte tala om de orsakande effekterna eftersom hans analys var inriktad på monopol centralbanksverksamhet inte som problemet utan som lösningen.

Vad han erbjuder som hans analys var tanken att regeringen i samarbete med centralbanken ska skapa så mycket pengar som behövs för att återställa ekonomin. Keynes idé var att en ekonomi i stiltje behövde någon form av sysselsättnings stimulans för underblåsa välståndsutvecklingen.

Så han kom upp med idén att regeringen skulle kunna vara arbetsgivare som sista utväg, för människor som gör något förvärvsarbete, alltså anställa dem och ge dem en lön som de sedan kunde injicera in i större ekonomi.

Detta tar upp frågan om varför Keynes då inte bara verkade för att pengar bara ska skrivas ut och levereras direkt till arbetslösa individer, utan arbete, förbi bankerna helt och hållet. Verkligheten är som bekant att modern bankverksamhet bara är en förklädnad. Pengar internaliseras genom affärsbanker för att det moderna systemet med pengars skapelse ska döljas bättre.

Som vore det i Keynes i dag, moderna luftkrediter är i princip skapade genom att trycka på en knapp. Det finns inget behov för en bank som mellanhand för att "besluta" var pengarna går. Dessa kan helt enkelt distribueras direkt till slutanvändaren.

Men detta skulle uppenbart ifrågasätta den verkliga bluffen med moderna pengar och de enorma orättvisor som uppstår av att ha en liten grupp människor med kontroll över nästan hela jordens tillgångar, medan de flesta andra rusar runt bara för att få ihop tillvaron.

Denna orättvisa var i själva verket orsaken till att makteliten behövde Keynes till att börja med. Flyttandet gradvis från guldmyntfoten till ren Fiatvaluta krävde olika typer av ideologiska och ekonomiska motiveringar.

Keynes, blev antingen genom olyckliga omständigheter i historien eller på grund av sin egen uppenbara briljans och kontakter, den "ekonom" som utsågs att tillhandahålla de nödvändiga motiven. De i toppen, var i ett ovillkorligt behov av att de ideologiska och ekonomiska bärande argumenten från Keynes tillhandahölls.

I denna anledning ser vi diverse krampaktiga försök att rehabilitera Keynes och omformatera honom till att motivera dagens centralbankverksamhet, som egentligen inte mycket annorlunda än gårdagens.

Keynes var både en Fabian och en medlem av den imperialistinfiltrerade socialistiska Bloomsbury-gruppen, alltså arketypen för en ulv i fårakläder. Tanken var givetvis att flytta Storbritannien mot skensocialismen genom att offra på den falska solidaritetens altare.

Det är därför ur vår synvinkel, mycket svårt att känna vördnad för Keynes. Han var en Fabian apologet för den maktelit som anställde honom för en viss uppgift precis som tidigare Marx, som skulle motivera vad som är omotiverat: monopol enskilt vinstmaximerande centralbank verksamhet.

Det är kanske därför som Keynes globalistiska patentlösningar är lika relevanta idag som för 60 år sedan. I själva verket var Keynes idéer och marknadsföring grundad på en slags elit-propaganda. Han använde komplicerad matematik och ogenomträngligt språk att dölja den grundläggande barnsliga naturen i vad han föreslår.

På sin tid kunde Keynes räkna med att VIP in och ut ur regeringen skulle sjunga hans lov, vilket förstärker den osannolika idén om att han var sin generations ledande ekonom. I själva verket var han en slags domstol apologet och spelade sin roll väl.

Slutsats: Idag finns säkert en mängd neo-keynesianska apologeter som är redo att försöka rehabilitera Keynes ännu en gång, för att göra honom relevant och övertygande. Men kanske kan hans tid både ha kommit och gått.