Skuldens namn saknar betydelse för funktionen.

2012-06-14

Den Amerikanska konstitutionen, handlar om att själva avsikten med konstitutionen skall vara den verkande kärnan i det amerikanska systemet, och detta är en motsats till det brittiska systemet. Det Amerikanska systemet är ett kreditsystem, och inte ett penningsystem som det brittiska.

Detta betyder rent formellt enligt konstitutionen att Amerikanska pengar skapas genom kongressbeslut, som ger presidentämbetet makt att ge ut pengar som kredit, detta antingen i form av tryckta pengar, eller i form av krediter vilka förmedlas genom det statliga banksystemet, till lokala banker, där godkända typer av utgifter – direkt godkända, eller indirekt bemyndigade, av kongressen – finansieras genom att krediter, statlig kredit, vilket är detsamma som statlig skuld, överförs till en bank eller ett företag.

Ibland växlas detta direkt till pengar, eller så kommer detta längre ned i kedjan med ett godkännande av en utgivning av pengar motsvarande den skapade krediten.

Detta är det Amerikanska systemets funktion enligt den gällande konstitutionen.

Men detta är inte den nu rådande verkligheten

De europeiska systemen, de är inte som det amerikanska systemet till sin formella struktur. De är helt enkelt penningsystem. Vilket tycks vara helt klart för någon som nu har valt att börja bilda opinion mot monarkin utifrån detta enligt bilden och vad DI idag rapporterar i saken. Saker har alltid beroenden varav detta är ett möjligt sådant för republikaner och bankkramare.

Efter President Roosevelts död så reglerade Harry Trumans administration tillsammans med London Citys banker, det internationella fasta växelkurssystemet till ett rent penningsystem, alltså ett brittiskt penningsystem fast med andra grunder för valutabildningen.

Detta brittiska penningsystem bygger på gamla venetianska grundprinciper, där pengar ges ut på olika sätt, av olika institutioner, men i princip utanför regeringarnas reala kontroll. Därav den nu rådande vanföreställningen att pengar har ett värde i sig själv, istället för att mäta ett värde som en värdemarkör.

Regeringar kan reglera detta om de har viljan därtill. Regeringar kan ingripa i detta om de har viljan därtill, men grunden i detta är och förblir att pengarna inte är statliga, de är inte främst krediter de är främst pengar de är värdemarkörer.

Därför förblir alltid pengar och penningsystem, enligt detta brittiska system, en självständigt verkande kraft eller något som är i ständig konflikt med nationens kreditsystem, och då kreditsystem i meningen konstitutionella system likt Riksbanken.

Därför hamnar penningutgivningen utanför regeringens kontroll, antingen på det ena eller på det andra sättet. Detta anglo-holländska så kallat liberala system, vilket naturligtvis är en helt missvisande benämning, detta är det brittiska kolonialimperiets kärna. Det systemet är baserat på pengar, och på centralbankssystem.

One ring of banks to rule them all, one ring of banks to find them.

One ring of banks to bring them all and in the darkness bind them.

Amerikas förenta stater har med andra ord nu ett  gravt korrumperat  kosntitutionellt finans och valutasystem, alltså i relation till de fastställda kraven i den grundläggande Amerikanska konstitutionen. Förenta staterna är enligt den egna konstitutionen den enda myndighet som har befogenhet och monopol på utgivandet av valuta eller krediter som leder till valuta. Dessa två är vidare utbytbara. Den amerikanska statens kreditskuld får givetvis inte förändras utan grund i kongressbeslut, och därför är det USA:s regering som har ansvar och skall ha kontroll över skulden. Och så är det ju verkligen inte i dagsläget.

I det Euro-brittiska systemet däremot, så är det istället ursprungligen och till grunden centralbankirer som kontrollerar skuldbildningen, men detta är ju egentligen rena drömscenariot i relation till den nu rådande verkligheten. I den rådande verklighet så har kreditbildningen i det närmaste helt överlåtits på privatbankerna och detta i en så hög grad att regeringarna inte ens blandar sig i detta längre, vilket naturligtvis har varit det alltigenom verkande syftet sedan 1931.

Detta reducerar ovillkorligen det demokratiska systemets värde till noll i alla ekonomiska sammanhang som berörs finansiellt av valuta eller pengar.

Samhällets brister ger att det är mycket som vi behöver skapa. Motverkande krafter i detta säger att vi saknar pengar.

Riksbanken skall godkänna pengar, som kredit. Utnyttjandet skall vara begränsat, enligt lag, till enbart detta ändamål, och så börjar samhället som system att byggas.

Kreditutgivningen betyder att en massa människor börjar arbeta. Institutioner börjar arbeta. Man börjar bygga systemet vidare i bredd. Individer arbetar. Individer börjar producera mera. Värden skapas, i stället för att konsumeras, och vi blir mer produktiva eftersom vi skapar saker som kommer att göra oss ytterligare mer produktiva, med ett helhetsgrepp uppifrån och ned; alltså fundamental real infrastruktur.

Samhällets kreditgivning bör således främst investeras för att öka individernas reala produktivitet, antingen direkt genom att skapandet av det arbete som behövs, och som är nyttigt för realvärdeskapandet, eller genom att skapa en infrastrukturmodell som förbättrar arbetskraftens produktionsförmåga i hela samhället. Om exempelvis restiden till arbetet tar en timme per dag, i stället för två och en halv timme per dag, både fram och tillbaka, då ökar den reala produktiviteten.

Samhället måste öka arbetskraftens produktivitet. Och kreditsystemet skall inte enbart verka på basis av företeelser som man fysiskt kan ta på. Kreditsystemet måste fungera på basis av produktivitetsvinster även ur andra perspektiv.

Samhället bör investera i skapande av förhållanden som hållbart kommer att öka arbetskraftens produktivitet per person och kvadratkilometer fysisk yta i samhället, eller därför att det är någonting bra för andra länder eller geografiska ytenheter, och därmed i sin förlängning på något sätt till nytta även för samhällsbildningen.

Egentligen så gäller det att nå en form av samkänsla av gemensam nationell/regional målsättning, och vidare även internationell målsättning. Samhällets målsättning är att vara mänskligt.

Skillnaden emellan människor och primater framträder ju tydligast igenom vetenskap och kulturell utvecklingsgrad.

Det viktigaste i detta är att förbättra tankeförmågan, förbättra arbetskraftens produktivitetskraft samt höja mänsklighetens lägsta nivå på levnadsstandard.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram