Sprickorna i Mordor vidgas

2012-03-28

Beslutet av FN: s råd för mänskliga rättigheter att inrätta en undersökande kommitté för att utreda frågan om bosättningarna är inte problemet. Denna kommitté kommer, trots allt, inte upptäcka någonting som den amerikanska administrationen, de länder som utgör kvartetten, EU eller ”alla” Israels vänner inte redan har känt till i flera år. Inga hemlighetsfulla rum kommer plötsligt att bli avslöjade. De skador som orsakas av bosättningarna är uppenbart, dokumenterade och beskrivna i tusentals dokument som redan har gulnat.

Inte heller kommer FN att bli överraskade av resultaten. Detta beror på att problemet inte är de skador som orsakats av bosättningarna utan snarare det faktum att dessa skador har orsakats med tillstånd och uppmuntran av regeringarna i Israel. Öppet, demonstrativt och utan fruktan har Israel tagit kontroll över territorier, förhindrat förflyttning av civila, beslagtagit tillgångar som tillhör den palestinska staten och genomdrivit skilda rättsliga system för israeler och palestinier.

Inte heller behöver palestinierna denna undersökande kommitté. De, som ingen annan, lever ju mitt i de skador som orsakas av bosättningarna och de som ingen annan, förstår att det som undersökningskommittén kommer att presentera, det är inte en medicin för att bota den maligna sjukdomen.

Det som i själva verket medborgare i Israel behöver är en kommitté som kommer att sätta ihop dem med en förståelsemässigt formaterad fil som innehåller den serie orättvisor och brott som regeringen och bosättarna begår i deras namn. De behöver detta, men de är inte intresserade, de vill inte förstå för då skulle de riskera att få det sämre.

FN-kommittén är rädd för Israel, detta eftersom det kommer att ännu en gång visa sig att Israel inte är ensamt, som förbrytarnation mot FN. Sri Lanka, Iran, Kina, Syrien, Ryssland och Libyen gillar ju inte alltid FN: s råd för mänskliga rättigheter.

På lördagen meddelade Ryssland att man avvisar rådets beslut om Syrien, eftersom det är "ensidigt" och eftersom det inte kan placera skulden på den syriska oppositionen för dödandet och kränkningarna av mänskliga rättigheterna. Detta är en formulering som är ganska lik den israeliska formulering som förklarar varför Israel inte kommer att samarbeta med kommittén. Faktiskt "Inte ens svara på ett telefonsamtal från kommittén", det är vad det Israeliska utrikesdepartementet har beordrat sina representanter.

Diplomatiskt hjältemod ståendes orubbliga, ansikte mot ansikte med fienden, tveksamt?

Tydligen vittnar dock den israeliska motviljan mer än något annat för det faktum att statslösa palestinier har lyckats skapa ett samverkande system av vapen mot Israel: ju mer de olika organen i FN antar Palestina som en stat, desto mer fjärmar Israel sig från FN organisationen . Det är ett nollsummespel.

Visserligen är FN en inte sällan svårhanterlig front och en som ibland är rent fientligt inställd till Israel. Dess huvudsakliga fel förblir att den kan agera endast om det är tillåtet att agera. Fn har svårt att lösa internationella konflikter, förebygga krig och reparera skador som orsakats av de deltagande länderna. FN fungerar främst som en arena för spel som spelas av länder med stora befogenheter och inte som ett forum för alla de stater som behöver dess skydd.

Men FN:s främsta styrka ligger i dess förmåga att skapa ett mycket dåligt rykte för alla som bryter mot spelreglerna, även om gärningsmannen är en stormakt. Då Ryssland införde ett veto mot den föreslagna resolutionen om Syrien, blev Ryssland en ond stat i ögonen på både väst och arabvärlden, då Förenta staterna införde ett veto mot ett förslag till resolution som fördömde bosättningarna, utsattes USA för enorm kritik - och inte bara från de arabiska länderna.

Det är kanske tveksamt om det ens finns något land som ser FN som en verkligt rättvis arena, men det är den enda arenan där det är det rimliga som råder och där ”mer eller mindre överens om kriterierna” gäller för länderna. Det är ett forum som ger någon form av betydelse till begreppet "det internationella samfundet" som alla, även Israel, vill tillhöra.

Således, trots både Israels djupa förakt mot och de historiska grälen med FN och dess institutioner, så har även Jerusalem att förhålla sig till organisationen på allvar. Israel kräver av FN att det införs sanktioner mot Iran, Israel har förstått, för sent, vidden av sin vägran att samarbeta med FN organisationens undersökande kommittéer. En FN-utredning eller kommitté behöver inte samarbete med Israels regering. Det har lyckats ganska bra i Syrien, Iran, Kina och Sri Lanka utan minsta samarbete från dessa regeringar. Och det är hur dessa samarbetsovilliga regeringar ser ut. Och det är också hur Israel ser ut.

Israel vet detta men vill låtsas vara ovetande.

Vill du fortsätta läsa texter av Carl Norberg?

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram