Saudis utrikesminister prins Saud al-Faisal kunde ju bara inte dölja sin ilska innan han marscherade ut ur Friends of Syrien konferensen där 70 nationer deltog i Tunis, i Fredags den 24 februari efter att det blev klart med USA: s planer för att undvika direkta åtgärder mot Syriens Bashar Assad. Någon Oscarnominering lär han dock aldrig få för detta utspel.

Filmad sittandes med USA: s utrikesminister Hillary Clinton så sade den saudiska ministern till reportrarna att beväpning av den fria syriska armén var en "utmärkt idé" eftersom de behövde försvara sig. Hillary Clinton var enligt uppgifter i media frostigt reserverad till detta lite väl uppenbara tvisteämne. Motivskapande opinionsbildning à la Bagdad Bob.
Som en av världens rikaste nationer för såväl olja som finansiella befogenheter, så kan Saudi Arabien köpa och sälja Iran flera gånger och efter vad som kallas att ha sett ayatollorna komma undan med, vad som alltså skall föreställas vara, kränkande behandling av USA gång på gång, så kunde den uppretade saudiska Utrikesministern helt enkelt inte kontrollera sina mediala rallarsvingar när han mötte sin amerikanska kollega. Han till och med uttryckte att han var ärlig, om att Riyadh och Obama-administrationen är ljusår från varandra i sina uppfattningar om aktuella situationen i Mellanöstern. Förbittringen över USA: s roll i störtandet av Egyptens president Hosni Mubarak är en konstant irriterande faktor påstår man också ljudligt i sann Bagdad Bobsk tradition.

Denna dissonans aktualiserades som likt ett tordön av vrålande kameler när den saudiske al Faisal på mötet anklagade Washington för att förminska Assads slakt av sina motståndare till samma nivå som en humanitär fråga och på så sätt spara hans regim. Man skulle ju nära nog kunna tro att denne öknarnas furste redan visste om vem som egentligen finansierade och organiserade rebellrörelsen i Syrien.
Riyadh är naturligtvis inte alls lyckligare med Moskva än vad det är med Washington, de är ju självständiga gudbevars. Saudiska kung Abdullah sägs ju ha slängt på luren i örat på Rysslands president Dmitrij Medvedev under onsdagen 22 februari, då han inbjöds som representant till att oljeriket var välkommet att anpassa sig till Rysslands syriska strategi mot väst.
Tariq Alhomayed, den av Israelerna så ansedd som begåvade redaktören för London-baserade Asharq Al-Awsat, som av israelerna även uppges anses ha en direkt linje till kungen, skrev senare i saken: ”Detta var utan tvekan en historisk och ovanlig telefonkontakt" Han rapporterade även att Abdullah direkt avvisade Moskvas förslag om en två-timmars vapenvila i Homs, där tiden för bombardemanget av den syriska staden nu uppgår till tre veckor. Han svarade att detta skulle ge Bashar Assads mördarmaskin en 22-timmars arbetsdag och carte blanche.
Alhomayed hänvisade väl kanske inte direkt till konfliktvilja mellan den saudiska utrikesministern och den amerikanska utrikesministern, med undantag för en uppgivet spydig pik: "Han [ Saudi kungen] är också den som under det arabiska toppmötet i Riyad, beskrivs först med att beskriva den amerikanska armén i Irak som en ockupationsarmé ". Men det gäller ju som bekant att upprätthålla kulissbildningen.

Israels Benjamin Netanyahu är uppenbarligen ett i teatersinnet med saudiska demokrativurmarna i sin motvilja till stormaktens politik för hantering av Assad regimen: ”Washington förfäras av den syriska härskarens våld, men är ännu för blygt för att ta de slutliga stegen för hans avlägsnande, samtidigt som Moskva backar upp regimen med vapen och underrättelser till den syriska despotens fromma för att bevara honom från hans fiender.”

Det kan sägas att saudierna och israelerna uppger att de delar en misstro mot president Barack Obama och Vladimir Putin, misstänker dem båda för att hålla Bashar Assad vid makten för att främja sina olika intressen i Iran. I  själva frågan om att både saudierna och Israelerna sitter i knäet på petrodollarsystemet, så kan det ju av förklarliga skäl inte göras några utspel alls, det skulle ju se lite underligt ut, hovsamt uttryckt, jag tycker hur som helst inte att denna scharad är särskild välspelad