Vi lever nu genom dödsryckningarna av ett imperium där en gång solen aldrig gick ner. För de människor som förstår vad det är som sker, så är processen likt den att bli instängd i en taxi där taxametern är på och Taxin bara kör på i en oändlig fart. Vi kan inte komma ut och vi kommer inte heller att kunna betala när räkningen väl dyker upp till betalning.

Den dubbelhet i agendan som finns och de rena lögner som förmedlas från regeringen, dessa blir allt mera uppenbara, oavsett hur hårt än dessa PR strateger anstränger sig. Det finns alldeles för många av både PR strateger och lögner för att få plats att räkna upp alla här. Här är några, av lögnerna:

Gynnsamma prognoser för ekonomin är givetvis bara grymma skämt för alla, men särskilt för de arbetslösa och undersysselsatta. Landets makthavare påstår att ekonomin inte längre är inne i skogen och faktisk är på väg, att återhämta sig från den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Ingen med ett IQ högre än rumstemperaturen, eller förmågan att se någonting alls, skulle egentligen tro på detta.

Prognoserna gjorda Riksbankens ordförande Nisse på Åsen är inte precis bättre. Han är den ende som skulle kunna konkurrera med regeringens ekonomer om titeln klotets värsta prognosmakare genom tiderna. Återigen, utan att kontrollera varje större objekt i detta, så tror jag nästan att han slår 1000 % i form av felaktiga prognoser.

Trots rekord stimulanser, både inom finans och penningpolitik, så har ekonomin inte förbättrats, detta till allas ansträngt påklistrat uppvisade förvåning.

Att därför nu avge något sådant som en gynnsam arbetslöshet prognos, det innebär ovillkorligen att vederbörande antingen måste vara desperata, ekonomiska analfabeter, liggande sovandes eller bara vara dumma. Känn dig fri att välja mellan flera kategorier i detta och gör detta utifrån ditt eget omdöme. Om en enda prognos var allt som var sak i detta, så skulle det inte finnas något behov av att försköna. Men varje efterföljande uttalande eller projektion har på motsvarande sätt varit lika fel, inte heller sällan i liknande storleksordning. Jag har inte kontrollerat precis alla de uttalanden, projektioner och påståenden, men jag minns faktiskt inte ett enda stort ekonomisk löfte eller någon förutskickelse som har varit korrekt. Många utsagor har faktiskt främst resulterat i ytterligare rena lögner för att täcka alltomfattande impotensen i den rådande förvaltningen i saken.

Det skulle inte vara för sent att undvika denna kollaps om detta var en statsmakt som verkade för det allmännas bästa, men så är tyvärr inte fallet. I så fall kunde en hård, kunnig vändning kunnat ske genom att komma in och rädda landet i form av att skära sönder banksystemet skoningslöst till förmån för nationen och medborgarnas fromma. Men vi har att göra med en politisk apparat som drivs av politiska djur som varken är väldigt smarta eller väldigt modiga och kanske framför allt inte alls har några allmännyttiga ambitioner och som dessutom lyder under det finansiella systemet med bankerna. Så av detta blir det intet såvitt detta nu kan ses.

Så situationen befinner sig uppenbarligen ganska långt ifrån den nivå, där ett räddningsförlopp kan genomföras och lyckas.

I en sådan situation och speciellt i dag när ledarskapet är närmast absolut frånvarande i något politiskt parti, så blir det ingen lösning, helt enkelt. Konkurrerande enskilda intressen och rättigheter är alltför väl förankrade. Politiker beter sig bara som de gör för att bli omvalda och ingen har någonsin framgångsrikt genomfört ett val genom att lova att skära i de flestas nyttoförmåner. Tänk er en slogan från Ullman PR som bevisligen måste vara en mycket god skapare av trovärdiga lögner: "Rösta på mig, och detta är förresten en lista över saker jag kommer att ta ifrån dig", även om att rösta på Socialdemokraten Göran Persson ganska uppenbarligen inte kunde vara så mycket klokare som agerande utifrån detta, så lyckades ju Ullman PR faktiskt med tillräcklig trovärdighet framställa Vingåkers egen Machiavelli i formen av en allmännyttig landsfader.

Det är således omöjligt att undvika den kommande katastrofen .

Ekonomin fortsätter att försämras, alltså bortsett från den finansiellt systemiskt havererande funktionen, eftersom vi har slösat bort och fortsätter att slösa bort värdefulla resurser i våra försök att undvika att göra rätt saker. Vi försöker att rädda finanser med ekonomi, kasta dåliga pengar efter sämre pengar, och jag lovar att hur vi än försöker, så kommer inte gud att stiga ner på jorden och finanser är och förblir religion till dess att finanser blir ett begrepp som istället skall beskriva verkligheten och inte trosförhållanden i olika obskyra former.

Den politiska adelsklassen har därför valt att skydda sina positioner genom att strutsa sig och låtsas att utvecklingen blir bättre. Det ekonomiska systemet är nu så belastat med skuld, pris, snedvridningar och tillgångar bestående av ingenting att vi är på randen även till en ekonomisk kollaps. När detta händer, eller vad som av alla de många händelser som kan utlösa detta, verkligen gör att det sker, det är bara någons gissning

"Agendabetingad analys" är uppenbarligen en metod praktiseras på internet, men det finns då ingen möjlighet till låtsad objektivitet. Dessa stora förståsigpåare och analytiker kan inte dölja sina politiska fördomar. Internet är inte monolitiskt. Mångfald och ekonomisk kompetens finns. Detta dödar PR konsulternas infama försöka att slå mynt av andras dumhet. Detsamma kan dessvärre inte sägas om massmedia. Mycket av den ekonomiska analysen på internet är förstklassig, obestridligen överträffar den de i de traditionella medierna förekommande analyserna och i många fall, ekonomerna själva. En av orsakerna till bristerna i den professionella ekonomi klassen är att många har "köpts" via statliga subventioner och ”riktade” bidrag. Även nypräglade ekonomer är skadade genom den förädlingsprocess som administreras av akademiskt horande överordnade.

Den akademiska konformismen i kombination med grunder som består av religion, gör den akademiska världen till någonting som till stora delar mest liknar välmogen grönmögelost. Det svenska ekonomiska paradexemplet Lars Calmfors som exponent för svenska akademikers lynnesart, tjänar numera sitt syfte främst som ett varnade exempel till avhållsamhet ifrån intellektuellt övermod, när han till synes på fullt allvar säger att han menar att sparande i form av samlande på andra skulder gör att skuldsättningen minskar.