Mina sinnen i mig

2012-01-07

Jag läste i dag ett blogginlägg om det som tydligen kallas att vara en HSP, highly sensitive person, en person som är mera öppen för intryck från omgivningen, som har en högre sinnelig närvaro och som därför ser detaljer fortare och enklare, samt som processuellt behandlar information på ett djupare och även andra plan än de som inte är HSP.  Så jag tyckte att jag skulle skriva om artikeln, men ur mitt eget perspektiv, för jag är nog inte till någon precis obetydlig del en sådan person, jag är väl nära nog definitionen.

Dessa individer beskrivs inte sällan som väldigt lugna till sin läggning, något som ibland kan missförstås och tolkas som blyghet. De konsekvenser som uppstår till följd av den extra känsliga personligheten förväxlades tidigare med symptom på social ångest, introvert beteende eller timid läggning, vilket alltså mycket väl kan vara konsekvenser av förekomsten av en otillräckligt bearbetad HSP förmåga. Ett annat uttryck är frustrationen över den upplevda egna självotillräckligheten.

Var femte person sägs vara ”HSP” och var tredje av dessa femte personer som bär på denna natur är tvärtemot de tidigare antagandena mycket extroverta.

Högt känsliga personer eller individer med hög sinnelig perception har inga brister eller syndrom som varken kan eller bör, behandlas med annat än självbetraktelse, de är fullt normala de har bara längre skalor för sina upplevda känslor, starkare ljus att lysa med om någon önskar en metaforisk beskrivning i saken, medvetenheten om dessa längre skalor är det som gör att de flera perspektiven kommer till min bedömning och som skapar medvetandet om dessa perspektivs olika konsekvenser.

Det finns heller ingen anledning att förhärliga någon för deras medfödda förmågor, för detta är sannerligen egenskaper som först blir till tillgångar endast då man lärt sig att hantera dessa förmågor och skydda dem mycket väl för att inte främst skada sig själv på dem. Och detta kan jag med viss rutin på säga kan vara en rätt besvärande resa och den tar en förskräcklig tid.

Den resan börjar tidigt, redan som barn så var jag mycket medveten om min omgivnings subtila signaler. Redan i tidig ålder började jag också därför maskera dessa förmågor, maskera för att dölja, eftersom jag inte förstod helt vad detta var för någonting, varför jag inte kände lika som alla andra. Konsekvensen blev emellertid att för att pröva vad detta egentligen var för någonting, så började jag istället att manipulera och styra människor i min omgivning.

Jag räknade alltså ut på förhand vad folk skulle få för känslomässiga reaktioner och i vilken ordning som jag skulle framkalla dessa känslor i långa förlopp för att se hur detta fungerade och hur små medel som egentligen behövdes för skapa effekter, som vederbörande inte någonsin ens begrep att den själv var utsatt för, jag kallade detta i min tankevärld för att spela andra, en lek och väg som inte precis har vandrats utan att den har krävt sådana tribut att den är ytterligt tveksam om den ens borde ha fått påbörjats

Rädd att bli uppfattad som svag så gömde jag därför givetvis undan min egen känslighet och ”begåvning” i saken så att andra inte skulle kunna förlöjliga eller göra narr av mig och låtsades istället vara som alla andra.

I hela mitt liv har jag ju sedan försökt att anpassa mig till de gällande reglerna. Jag har kämpat med att vara stark, alert och att alltid försöka vara ute och igång, för att få tillvaron att fungera på det sätt andra får det att fungera, inte sällan med en känsla av att det varit något fel på mig.

För jag kände ju liksom aldrig lika som andra sade sig känna utifrån lika givna betingelser. Ja det är ju lite god-dag yxskaft det blir det ju allt så här efteråt, lite som när Judy Foster frågar Hannibal Lecter,”But doctor, can you put that high power perception of yours, to look in to yourself and se what´s inside?”

Men, men inget är egentligen fel, jag är bara och endast en av de personer som fötts med en annorlunda och till omfattningen vidare perceptionsmässig känslopersonlighet, vilket naturligtvis därför har tagit sig det helt omvända yttre uttrycket, en iskall och tuff individ, en person med ett bredare spann av känslor som därför har stort behov av egen tid för att kunna sätta de upplevda känslorna i ett perspektiv där dessa kan förstås. Och som utifrån detta alltså vet en massa saker utan att, vad det kan förefalla som, dessa saker har berättats för mig, det har de ju men det är bara utifrån subtila signaler som likafullt existerar lika påtagliga som någonting annat. Vad avser tuffheten så finns den numera för att den aldrig mera kommer behövas som kuliss, så långt vet jag att jag har kommit med mig själv att jag inte mera förställer mig.

HSP individer sägs ha låg tolerans för starka dofter alltså omskrivet till bra luktsinne, starkt ljus eller ljud, med andra ord hög signalkänslighet De sägs tendera att ha stor kroppsmedvetenhet och sägs därför instinktivt veta när de befinner sig i en miljö som inte är bra för dem, vilket alltså egentligen inte är annat än att ha en större sinnelig känslighet, alltså som vilket bollsinne som helst egentligen

Människor som jag känner sig ofta missanpassade i sällskap, det känns inte sällan bara som eviga bedömningar av signaler, som i sig säger helt andra saker än det som individen så uppenbarligen kämpar med att försöka förmedla. Andra till och med njuter av sitt eget sällskap, läs min far, och sådana är därför bekväma med att spendera tiden på egen hand. Både extroverta och introverta HSP individer behöver återhämtning efter att ha umgåtts socialt, det är helt enkelt mera data som skall processas.

Att leva med känslig personlighet är inte speciellt svårt under förutsättning att vederbörande HSP själv har lyckats kravla sig igenom sina olika faser av själslig ofärdighet, som innebär i princip ovillkorliga depressionsmässiga tillstånd. Detta utifrån att det är frustrerande att gå omkring med en gnagande känsla av att inte vara som andra och att aldrig känna sig tillfreds på lika fason och att det för eller senare därför krävs att man känslomässigt kommer till klarheterna om orsakerna till detta, alltså tar trycket ur (depresserar) frustrationen vilket naturligtvis inte kan börja så länge man kämpar emot detta

Speciell hänsyn skall därför tas till barn som är känsliga, att säga till ett barn att sluta vara känslig är förödande. Det någon är till av sin natur kan någon inte sluta vara, och i ett barns värld är det förenat med smärta att inte bli förstådd.

Vila, att sova tillräcklig är viktigt eftersom kroppen annars kan bli överväldigad av intryck och börja depressera av sig själv genom att stänga ner olika funktioner. Tågordningen är den vanliga, huden, sexdriften och sedan håglösheten vilket alla HSP individer lär sig eller känner igen sig själva i, eller går under.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram