Fnissar åt SvT:s egen Sv.orcher som nu skall förklara medvetenheten om den själsliga tomheten som nu börjar tränga in i befolkningen och som tar sig uttryck i olika formar av destruktiva beteenden. Dansken sade för länge sedan någonting i stil med att Jeppe super, men ingen frågar varför Jeppe super. Sverker är som en själsligt representativ exponent för maktens lynnesart, inte mer inte annat och absolut inte mindre.

Tindra stjärnjävel sade farmor!

Sv.orcher skall ju i flera avsnitt försöka att fylla den själsliga tomheten med ännu mer av ingenting, så att det är ett fullkomligt spektakel är väl egentligen ingenting att skratta åt, men jag kan inte låta bli att le och fyllas av tillförsikt inför det som nu ovillkorligen kommer även om det blir en del lidande för många på vägen. Det är trots allt en förutsättning för möjligheten till förbättringar.

Jag vacklar mellan olika känslor i detta. Jag kan ibland känna att jag verkligen skulle vilja såga sönder honom helt retoriskt, för att få honom att förstå att det inte går att köpa känslor, men jag inser ju att för honom som för andra så gäller att insikter kommer inifrån.

Fast jag tillmäter inte SvT:Orchen några större chanser att komma ut ur detta i någon själsligt mera ledande position, så ur det perspektivet så kan det ju ses som lite olyckligt att han ändå har möjlighet att kommunicera spegelbilden av sin egen självbetraktelse och att vidare projicera denna bild på sin omvärld i en så stor omfattning som han har.

Den kategoriska ignoransen från SvT mot allt vad individuell självbetraktelse och eftertanke innebär för människan, kan inte tolkas som annat än annat än illasinnat uppsåtlig och som ett uttryck för viljan att styra och kontrollera medborgarna ur ett enskilt nyttoperspektiv.