Medmänniskor och medborgare jag vill stjäla er uppmärksamhet för några få minuter om det viktigaste i era liv, någonting som vi kan förändra till det bättre genom att ta kontrollen över för att undvika att fortsätta att bli utnyttjade av, som det nu är till förmån för några få individers mycket välutvecklade girighet.

Trollkarlen från Oz levde precis som det finansiella systemet på att upprätthålla en illusion om sin egen makt och trovärdighet i förhållande till allt annat i världen. Men när väl människan har insett att den ena människans tillgångar i pengar, alltid bara består av den andra människans skulder att arbeta av, då kommer det att krävas trolldom för att inte bankerna skall brännas.

Så på tal om trollkarlar och väsen, Tre Elvor, alltså vi här och nu den elfte november tjugohundraelva, dansade stilla en förvinterkväll som ett förebud till oro för kommande ofärdstider, dansen är måhända lite sorgsen och bär tecken av trötthet och den går lite sakta till en musik i moll, varför? Jo för att skuld är ju den tyngsta av mänskliga bördor, och jordens befolkning aldrig varit mer skuldsatta än nu, men i Elvornas ögon brinner det en eld, en eld som tänts av en tankes gnista, som nu brinner och skapar det ljus som belyser dunkla avsikter till egen nytta

Denna eld utgör älvornas medvetande och den elden kan inte slockna med mindre än att Elvorna och tanken går under och försvinner ur tiden, vi kan inte mera göras omedvetna om den situation som vi befinner oss i och hur denna situation har uppkommit. därför att den elden existerar nu i vårt medvetande, den är vårt här och nu och inga tankar kan göras otänkta, lika lite som syner kan göras osedda. Och nu skall därför detta finansiella banksystem bort en gång för alla

Vi både vet ju om och förstår innebörden av vår innevarande situations läge, både i tiden och i rummet, denna medvetenhet gäller inte minst alltså vårt nu, med vårt finansiella system, ett system som skall verka beskrivande av vårt ekonomiska system och vidare även verka som agent för det väl bekanta värdefömedlingsinstrumentet som kallas för pengar eller valuta, vilket som bekant är det medel som samhället behöver använda för att möjliggöra eller underlätta handel mellan olika parter.

En viss mängd varor och tjänster handlas eller omsätts i samhället per år.
För denna handel eller omsättning har vi en "given" mängd pengar. Dessa pengar används helt enkelt för att "värdera" (utgöra en måttstock) så att de varor och tjänster som byts matchar varandra värdemässigt. Pengar har inget värde alls i sig själva, utan är ett sätt att få en hanterbar logistik för annars komplicerad byteshandel.

FEL UPPSTÅR i handelns effektivitet om någon tar, eller ges möjlighet att betalt för att använda enheten valuta (svenska kronor) genom att ta avgifter i form av ränta på tillhandahållandet av denna måttenhet. Och det är precis exakt detta som vårt nuvarande banksystem gör idag.

Detta är lika orimligt som att någon skulle få för sig att ta betalt för de metriska måttsystemets användning, alltså måttenheterna meter, kilo eller liter. Ingen skulle få för sig att ta betalt för själva måttstocken gällande kilo, liter, meter eller annan referens på värdemätning. Det är VARAN, eller tjänsten som betingar värde – man kan inte ta betalt för användandet av måttet för att mäta detta värde, detta är helt självklart egentligen för envar som tänker tanken.

Detsamma gäller därför givetvis för pengar – användandet av värdemätaren valuta (SEK) ska givetvis därför ingen kunna ta betalt för, det är ju begränsande för handelsmöjligheterna och allt annat utom bankprofitörernas nytta. Och penninghandel är därför en helt ovillkorlig styggelse för det allmänna, den är det onda, den är girigheten.

När pengar ges egenskapen att själva besitta värde och då alltså åsätts ett pris, utöver att enbart vara en måttstock, så uppstår det alltså ovillkorligen problem – precis som det skulle uppstå problem att mäta längder om någon tog patent på måttstocken centimeter och krävde att alla måste betala en avgift för att använda denna för att kontrollera mätvärdet på olika längder.

Vi vet i detta att de pengar som nästan alla vi måste arbeta, nästan alla alltså, för till vårt dagliga bröd, inte alls som i bönen gives till oss idag, det gives bara de som skapar dessa pengar och detta vårt ihoparbetade bröd betalas nämligen med någons skuld någonstans i en annan ände av systemet, det är då dessa pengar skapas av Enskildas bankintressen till det systemiska priset av ränta och detta sker alltså med inteckningen i nyttan av vårt eget framtida arbete som bärare av värdet på skulden. Vi betalar banken för att få vara skyldiga värdet på vårt eget framtida arbete och för detta gör bankerna - INGENTING.

Vilket då givetvis nära nog kan synas som en av vansinnets större triumfer genom den mänskliga historien, hur kunde det då överhuvudtaget ens gå så här galet?

Svaret är den mänskliga ofullkomligheten i kombination med en hos några individer mycket påtaglig vilja att utnyttja andra människors oförståelse i saken. Den juridiska termer är väl närmast bedrägeri

Vi vet ju, eftersom vi har fått lära oss att vi skall förlåtas våra skulder så som vi ock förlåta dem oss skyldiga äro, för så står det ju i versen, detta har ju alltså i princip redan kejsar Konstantin klarat ut för oss, haken är då bara alltså att VI då också måste förlåta dem oss skyldiga äro och detta kära medmänniskor, det begrep kejsar Konstantin till fullo att vi inte skulle göra om vi hölls i knapphet, han visste ju redan nämligen att människan var ofullkomlig, inte minst i det förlåtande avseendet och absolut inte under pressade förhållanden.

Vi vet ju nu att det egentliga namnet på denna globala finansiella verksamhet, egentligen borde kallas för det finansiella slaveriets diktatur, om än alltså i finansiell skuldform och att detta ju egentligen är förbjudet i FN-stadgan för mänskliga rättigheter, men vi vill ju också så gärna själva ha den där sista lilla materiella enheten, som vi tror skall skänka oss så mycket lycka, så därav så är det inte sällan därför som individer ändå någonstans villiga att bortse en kort sekund ifrån det egentligen så helt uppenbara vansinne i vårt eget beteende, men priset för detta kära medmänniskor, det priset tenderar med tidens gång att bli mycket högt att betala både för oss själva, men kanske framför allt för våra efterkommande. Vi måste alla först och främst börja med att betrakta oss själva och utifrån detta självbetraktelse perspektiv både vara villiga att förlåta såväl som att utkräva räfst och rättarting både av oss själva och av andra..