Moderna finansiella "produkter" och "instrument" är inte sällan komplexa och abstrakta, men hela uppbyggnaden av dessa begrepp kan destilleras ner till detta: systemet är baserat på antagandet att alla risker kan försäkras, och att skillnaden, mellan utgångsläget avkastning / förstärkning (i. e. placering av kapital i riskzonen för en vinst) och kostnaden för försäkring av risken för insatsen till noll, kan skummas  av från systemet riskfritt som vore detta ett finansiellt perpeteum mobile, det är det inte kan jag väl lite syrligt tillägga redan från början av denna lithania.

Detta är ändå hela det imaginära systemet i ett nötskal, och vi kan ju därför omedelbart se fördelarna med detta "tankemässiga" system jämfört med den traditionella kapitalismen, där risken visserligen kan säkras, men aldrig till noll och avkastningen är korrelerad till den risk som föreligger.

I modern finansiell ekonomi kan därför, riskfyllda "investeringar" (insatser) med hög avkastning, ansvaret tas bort utan bekymmer, eftersom all risk kan säkras till noll, även i super hög risk satsningar, i dagligt tal kallas detta naturligtvis för dumheter.

Och eftersom även hög risk positioner alltid kan säkras till noll, så finns det ingen anledning att inte låna pengar för att öka storleken på insatserna: Eftersom du inte kan förlora, så varför inte? Satsning i riskfria investeringar med lånade eller belånade pengar är helt enkelt rationellt.

Detta skall då alltså även ses ur perspektivet att skapandet av pengar mot enskild skuld som bärare av värdet på det allmänna betalningsmedlet, som funktion redan syftar till att gynna bankerna genom deras prissättning av pengarna genom räntan.

Lägg dessa komponenter tillsammans och vi ser hur ett system baserat på en riskfri investering så småningom utnyttjas till den grad att minsta störning kan fälla omkull hela det över-belånade, över-utökade systemet.

Varför är det då så? Varje försäkring har en motpart som är tänkt att betala av om den ursprungliga insatsens värde ifrågasätts. Ett system som bygger på riskfri hedging är ytterst ett självorganiserande system som maximerar avkastningen genom att öka insatsens storlekar utnyttja / upplåning till nära oändligheten och försäkrar varje försäkring samt varje satsning.

Detta skapar långa kedjor av försäkringar och motparter, reassurancer. Här är ett exempel baserat på en tillgång vi alla förstår, ett hus översatt till den finansiella världens funktionalitet.

Låt oss säga att någon köper ett hus med 1. 000 tkr i kontantinsats, något som var vanligt i fastighetsbubblan. Dessa 1000 tkr är belånade för upp att köpa ett värde på 20. 000 tkr i huset via en 20. 000 tkr inteckning av en säljare.

Denna "ägare" av huset köper sedan en säkring för att skydda sig ifrån det att huset förlorar i värde, så att risken minskas till noll: om värdet stiger, så skördar ägaren vinsten och om den sjunker, då samlar han in utbetalning av försäkring från motparten, till exempel, ett värdepappersföretag.

Motparten beräknade risken av fastighetens minskade pris och därefter prissätts försäkringen därefter. Det finns en viss liten risk att förlusten kommer att överstiga kostnaden för försäkringen, så emittenten (utgivaren) av försäkringen buntar liknande satsningar och sedan köper denne i sin tur en "försäkring" från en annan spelare, som gör samma beräkningar av risk och avkastning.

Under tiden har inteckningen blivit trancherad (skivad i amortering och ränta samt i olika pooler av risk) och detta tillsammans med andra "låg risk" inteckningar och sålda till investerare, som också köpa en säkring mot eventuell förlust i den tranch, till exempel, en credit default swap (CDS) som betalar ut om en låntagare ställer in betalningarna. De försäkringar som säljs eller "försäkrar" försäkras alltid med en annan försäkring.

Allt detta skuldskapande och valutabildande och alla dessa försäkringar är alltså baserade på endast 1. 000 tkr av faktiskt kapital . De spelare som skapade varje försäkring är då lika belånade, eftersom risken kan sänkas till ett noll behov som kapital, eller? (Risken finns ju inte i den finansmonetära världens teoribildning)

Så vad händer då när en motpart (emittent av en försäkring) någonstans i kedjan hamnar i problem? Hela kedjan kollapsar givetvis utifrån rakbladstunna kapitalbaser för att täcka eventuella förluster och varje länk i kedjan upplöses i konkurs om motparten underlåter att betala av vad som gäldas. (är dess skyldighet)

Det är så vi får hundratals biljoner dollar i "underskott" genom dessa derivat: varje försäkring är försäkrad med ett annat "instrument", "produkt" som är kombinerade och försäkrad, och så vidare. Systemet bygger på principen att risken kan minskas till noll, och så därför så finns det inget behov av kapital.

Lite elakt kan man ju säga att konstruktionen har använts för att dölja och absorbera den obetalbara skuld som systemet med att pengarnas värde som allmänt betalningsmedel bärs upp av enskildas skulder, som bankerna tar betalt för att utfärda, alltså det rena vansinnet förkroppsligat.

Tyvärr för systemet så är dess förutsättning dessutom bevisligen falsk . Enkelt uttryckt kan risken inte försäkras bort så länge som människan inte är fullkomlig, inte ens ur ett girighetsperspektiv.

Således är den grundläggande förutsättningen för all modern finansverksamhets fundament, fel, och detta förklarar varför systemrisk, som i stället slås ut, faktiskt vid varje led ökar den systemiska skuldsättningen och beroendet av motpartens valutasäkringar.

Hela det globala finansiella systemet bygger alltså på motsvarande en perpeteum mobile: att pengar kan lånas eller överföras till existens i princip obegränsade mängder och sedan distribueras i riskfria verksamheter och skördas till en obegränsad rikedom.

Vad betyder då detta löfte att använda belånat kapital för att skapa riskfria förmögenheter för den "verkliga ekonomin" av produktion och investeringar i anläggningar och teknik?

Det faller dit detta lutar det. Risken för industriella Kapitalismen är verklig och kan inte försäkras bort, högrisk-investeringar kan allt emellan att haverera eller ge hög avkastning, om vi alltså bortser från den finansiella nyttoåderlåtningen genom metoden att skapa pengar och hur att förse dessa pengar med ett värde.

Detta gör det ju bokstavligen meningslöst att riskera realkapital i produktiv Kapitalism när en noll-risk finansierad verksamhet kan utvecklas som dessutom i huvudsak behöver nära noll kapitalinsats.

Således kommer det finansiella kapitalet helt dominera det industriella eller produktiva kapitalet, det kan en apa begripa.

De skadliga följderna av denna dominans har förgiftat ekonomin och kulturen på flera nivåer.

På det politiska området, gav skapandet av hundratals miljarder kronor i finansiella vinster för banksektorn en till synes obegränsad budget för att köpa politiskt inflytande. Detta skapade en monstruös patologiskt social återkoppling: ju mer politiskt inflytande bankerna köpte desto högre avkastning gav denna finansiella organism tillbaka.

Tänk igen på bostäder som ett exempel. Bostäder var en gång en enkel, knappt långsiktigt lönsam investering för både köpare, som hade att placera betydande kapital i riskzonen (20% handpenning) och innehavare av inteckningar, som tog en blygsam avkastning i 30 år i handeln för låg risk. Det lyckades Centralbanksystemet ändra på rejält kan man nog säga.

Bankerna finansierade bostäder via politiskt inflytande, egna hem är en variant och hundra procents avdragsrätt för räntekostnader är en annan . Bankerna öppnade ett stort nytt område som kunde utnyttjas via finansiering och priserna skenade givetvis. Eftersom kapitalet inte var nödvändigt, då pengarna skapades ur luften, så förelåg heller ingen risk för finansieringen, vilket sedan alltmera minskade kapitaltäckningskraven för att kunna öka poolen av gäldenärer, eftersom dessa är grunden för all finansiell verksamhet.

Kostnaden för skulderna var manipulerade via "lockräntor" och "amorteringsfria" lån, vilket ytterligare gjorde att det gick att utnyttja bostadsköpare  med mycket blygsamma inkomster. Inteckningarna paketerades, trancherades och försäkrades, och inteckningsbaserade (MBS) och collateralized debt obligations (CDO) såldes till förtroendefulla investerare runt om i världen.

Det var en guldgruva av aldrig tidigare skådat välstånd från finansiell verksamhet. 1000 tkr i insats och ett par hundra kronor i månaden för en "lockränta" och det amorteringsfria lånet kunde överföras till en global kedja av "produkter" och motparter som riskfritt kunde skummas av längs hela kedjan.

Det fördjupade politiska korruption stödde alltså denna milt sagt moraliskt tveksamma och obskyra verksamhet och som hade infört "ingen risk" patologin i det vanliga samhället

Eftersom fastigheter dessutom utifrån ökningen av penningmängden aldrig gick ner i värde utan alltid bara upp, så innebar detta sedan köpa ett andra, tredje eller fjärde hem på hävstångseffekten var helt enkelt rationellt som beteende, i en centralbankstyrd värld med nära noll avkastning på kontanter var det irrationellt att inte spela med

.

Men det fanns två inneboende uppenbara brister i verksamheten i förhållande till verkligheten: Medan bankspelarna var försäkrade (eller att de i alla fall räknade så) så var den genomsnittliga husköparen med nästan oändlig inflytande i saken, inte alls försäkrad mot prisfall i verklighten. Det innebar att när deras rakbladstunna kapital gick ner till noll, så var de direkt på obestånd. När de ställde in betalningarna, kollapsade sedan inkomstkällan för kedjan av finansiering och kedjan kollapsade.

Vissa spelare visste detta, naturligtvis, men detta ledde till en annan patologi: de investeringar som undvek detta "ingen risk" casino kunde inte generera den avkastning som dessa lånefinansierade legitima investeringar gjorde, så deras investerare övergav dem av fullständigt rationella skäl, att "ingen risk" avkastningen var högre.

Kapital för produktiva investeringar blev därmed kostsamt och knappt, medan kapital för lånefinansiering blev billigt och rikligt.

Vad händer när hela kedjan faller och grunden för skulden skrivs ned? Eftersom hela systemet bygger på skuld och att inkomstströmmarna ägnas åt det finansiella systemet, så kollapsar hela byggnaden när skulden är värdelös - gäldenärer havererar och lamslår systemet med osäkra fordringar, det vill säga obetalbara skulder.

En sådan systematisk nedskrivning av osäkra fordringar i ett system med bara rakbladstunna kapitalskivor för att stödja en mäktig byggnad av hävstångseffekter och skuldsättning skulle utplåna bankerna och avslöja mekanismerna bakom driften av finansvärlden som vore detta Trollkarlen från Oz , en omöjlig perpeteum mobile riggad för att berika en tunn skorpa av medborgare på bekostnad av resten.

Vad detta slutar med är artificiella värderingar, ändlösa propagandakampanjer och en zombie ekonomi. När låntagarna hänger dinglande i skuldgalgen och de tillgångar som finns i böckerna till fulla värdet så finns det bara zombie gäldenärer, zombie långivare, en zombie regering som bara har en spak att dra i för att hålla hela korrupta patologi igång – att låna, skuldsätta och slösa mer pengar - och i slutändan en zombie ekonomi, drivande och ruttnande i en stinkande pöl av lögner, skuggbanksystem, oupphörlig officiell propaganda, manipulerade statistik, korruption, predation, exploatering och patologi.

Detta är den Svenska ekonomin, och faktiskt, ekonomierna i EU, Kina, Japan och naturligtvis även USA i ett nötskal.

Det enda sättet att klara samhället från en zombie ekonomi är att skriva av obetalbara skulder och likvidera alla tillgångar, lån och försäkringar . Det skulle kollapsa vårt finansiella system, men eftersom detta är orsaken till våra samhällens politiska och ekonomiska dysfunktion, så skulle detta likafullt vara det högsta möjliga goda och någonting mycket positivt.

Det finns en stor sista ironi i skrämselpropagandan från finansbanditerna och deras politiska marionetter. Om skattebetalarna inte rädda denna utsugningsmaskin, då kommer vi att ha undantagstillstånd i helgen och det kommer pyrande bränder över Europa som leder till i öppet krig, och så vidare.

Det ironiska nu är att räddandet ett djupt inneboende sjukligt och destruktivt ekonomiskt system kommer inte alls att rädda ekonomin, det blir orsaken till att ekonomin imploderar. The Big Lie tekniken av propaganda är att vända polariteten på verkligheten: vi får höra att upp är ner tills vi tror på det.

Vi får höra att avveckla osäkra fordringar och utnyttja avskrivningar skulle "förstöra världen som vi känner den." Sanningen är att räddningen håller upp zombie systemet från att rasa och räddningen täcker upp för politisk korruption med propaganda, som egentligen är det som håller på att förstöra världen som vi känner den.

Således kollapsen av det nuvarande finansiella systemet av centralbanker, patologiska finansiella galningar och insolventa banker skulle vara den största möjliga goda och största möjliga positiva händelsen för den globala ekonomin och dess deltagare.