I be­gyn­nel­sen fanns Or­det, och Or­det fanns hos Gud, och Or­det var Gud.

2Det fanns i be­gyn­nel­sen hos Gud.

3Allt blev till ge­nom det, och ut­an det blev ingen­ting till av allt som finns till.

4I Or­det var liv, och li­vet var människor­nas ljus. 5Och lju­set ly­ser i mörk­ret, och mörk­ret har in­te över­vun­nit det.

6Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Jo­han­nes.

7Han kom som ett vitt­ne för att vitt­na om lju­set, så att al­la skul­le kom­ma till tro ge­nom ho­nom.

8Själv var han in­te lju­set, men han skul­le vitt­na om lju­set.

9Det san­na lju­set, som ger al­la människor ljus, skul­le kom­ma in i värl­den.

10Han var i värl­den, och värl­den ha­de bli­vit till ge­nom ho­nom, men värl­den kände ho­nom in­te.

11Han kom till det som var hans, och hans eg­na tog in­te emot ho­nom.

12Men åt dem som tog emot ho­nom gav han rätten att bli Guds barn, åt al­la som tror på hans namn,

13som har bli­vit födda in­te av blod, in­te av krop­pens vil­ja, in­te av någon mans vil­ja, ut­an av Gud.

14Och Or­det blev människa och bod­de bland oss, och vi såg hans härlig­het, en härlig­het som den en­de so­nen får av sin fa­der, och han var fylld av nåd och san­ning.

15Jo­han­nes vitt­nar om ho­nom och ro­par: ”Det var om ho­nom jag sa­de: Han som kom­mer ef­ter mig går före mig, ty han fanns före mig.”

16Av hans full­het har vi al­la fått del, med nåd och åter nåd.

17Ty la­gen gavs ge­nom Mo­se, men nåden och san­ning­en har kom­mit ge­nom Je­sus Kristus.

18Ing­en har någon­sin sett Gud. Den en­de so­nen, själv gud och all­tid nära Fa­dern, han har förkla­rat ho­nom för oss.