Få skulle idag hävda att en industri som förde världsekonomin ner på knä och som lastade många nationer - inklusive vår egen - med monumentala växande skulder bör vara immun mot radikala förändringar. Alla företag som tvingas att falla tillbaka på barmhärtigheten i offentligt stöd i en så stor utsträckning som banker har gjort under de senaste tre åren, har därmed också effektivt frånhänt sig sin rätt till självbestämmande.

Att ha en industri som systematiskt marginaliserar sina vinster till egennytta, samtidigt som den tillåts att belasta det allmänna med sina förluster måste ju ovillkorligen ses som tecken på en monumental dumhet och finansiellt oförstånd. Det är och förblir en evig dumhet att ha den enskilda skulden som bärare av värdet på det allmänna betalningsmedlet, att vidare betalningsmedlet skapas mot en ränta som tillfaller bankerna som skapar valutan, det är väl också bara dumheten exponentiellt betingad, vad annat kan det vara?

För de flesta verkade det därför helt lämpligt att Anders Borg åtog sig att fullt ut genomföra reformer, oavsett vad centralbankerna beslutat att rekommendera. Men det var tidigare i sommar. Sedan dess har förutsättningarna försämrats markant igen, och trots allt som har gjorts för att refinansiera bankerna, vi står på randen till en annan finansiell malström.

Hittills har mycket av motståndet mot denna typ av samhällsförbättrande förändringar kommit från branschen själv - den speciella inlagan du förväntar dig. Med tanke på vad som inträffat, bankirer kanske förtjänar inte att bli hörda. Men alldeles nyligen har dessa röster förmodligen just därför fått sällskap av ett antal mer ”opartiska” observatörer. Carl Henrik Svanberg, har sagt att det skulle vara dåligt att fortsätta med reformer som påtagligt kan öka kostnaderna för krediter i en tid då regeringen helt bör inriktas mot frågan om hur man kan få tillbaka tillväxten och förtroendet för ekonomin.

Regeringen har en någorlunda trovärdig strategi för de offentliga finanserna, förutsatt att ingen begriper någonting om mekanismerna bakom hur pengar skapas och får sitt värde, men utöver innehållslös pro-företag retorik, så utgör detta givetvis inte mycket till program för tillväxt. Medan uppmärksamheten har varit avstängd eller inriktad mot korståg för demokrati i Libyen, så har ekonomin liknelsemässigt gått åt helvete med skottkärra.