Något stort är på gång att hända i världen, en känsla av förändring, en förändrad psykologisk förståelse, en växande känsla av panik. Min uppfattning är att världen har kommit in i det tidiga stadiet av förståelse bland befolkningen om det systemiska misslyckandets ovillkorlighet.

De mest omedelbara och påtagliga åtgärderna är utslag av tunga säljrörelser under nerdagarna på den globala aktiemarknaden, det är det starka köptrycket i Guld, liksom reaktionerna på de ständiga nyheterna om statsskulder i problem, och nu inte minst de stora bankernas befintlighet i farozonen. Flera andra och mindre symptom har även noterats, detta har gjort dem överväldigande genom sitt blotta antal. En våg av uppfattningen om att värdelösa finansderivat har förgiftat ekonomin, en giftig finansiell sektor, en giftig amerikanska bostadssektor, en giftig ekonomisk hjärntrust i regeringarna som sitter i knäet på bankerna. En känsla av undergång kryper in i nationernas vardagsrum och finner sig tillrätta ombord i soffan, att nationen är på väg utför dit som det lutar. Vad värre är, de andra i soffan inser hur tandlöst impotenta som både finansministern och Riksbanken är, oförmögna att hantera eller ens behandla problemen. Medborgarna är förvisso inte skickliga eller begåvade nog att dra slutsatsen att problemet leder vidare fram till nationell konkurs om banksystemet får bestå, vars vandrande återkommande recept mot skavsåren har varit en flod av likviditet, bankstödpaket eller QE åtgärder. Men ändå

Men de känner likafullt att någonting är fruktansvärt fel, och värre, att ingen aktuell behandling kommer att fixa till något alls, precis som alla de gånger de nu hittills har setts. Sittandes i soffan så upptäcker de att den sanslösa och trubbiga bankir lösningen slår tillbaka på befolkningen och de fåfänga politiska åtgärderna som regeringen anför som lösningen förblir enbart förvärrande för situationen.

Folken bevittnar och rotar därvid uppfattningen, tillsammans med en skrämmande medvetenhet om att länderna går gradvis och oundvikligen mot ett systemiskt misslyckande . Uppfattningen som skapas är att varken regeringar eller bankirer har några lösningar för att hjälpa alla de människor, som måste skapa sin egen guldmyntfot. Guldpriset registreras nu till över $ 1900 per troy ounce.

Enligt min ringa mening, som jag för övrigt inte har sett ett enda argument emot, så är den nationella sjukdom som drabbat den globala ekonomin en groteskt genomgripande och systemiskt djupgående och olöslig insolvens.

I början av 2000 talet, så började det skönjas en stark antydan till att den närmaste framtiden skulle komma att innehålla ett misslyckande av finansiellt uppenbar natur. Den västliga ekonomin hade börjat sprida sin industri till Asien sedan 1980-talet. I slutet av förra decenniet, så var migrationen av fabriker till Kina och andra låglöneländer mycket påtaglig. I stället så åberopade konsumenterna ett tillbakadragande av kapital, givetvis välsignade av de Centralbanksbaserade Petrodollarekonomerna och överstepräster som den kätterska ideologen Alan Greenspasm. Tipset att ta hem pengar från ekonomer som Greenspasm för konsumtionsberoendet var en tydlig signal om ruin inom ett par år, som i nu. Det kom i tid.

Enligt min mening så är den internationella sjukdomen att den finansiella sektorn domineras av genomgripande insolvens och massiva finansiella bedrägerier och imaginära värden.

Redovisningen fick regeländringar som medgav groteska förfalskningar av värdena i bankernas balansräkningar, vilket återspeglas i Börsvärdet över noll, när skulder bokförs dubbelt som tillgångar.

Värdet noll har varit och fortfarande är mer korrekt beskrivande, ändå är priset alltjämt målet. De stora bankerna fortsätter att kämpa mot de mäktiga krafterna på bostadsmarknader som återupptog en kronisk tillbakagång, statsobligationer utomlands drabbas av stora förluster, och en ström av stämningar står för dörren. Alla försök att begränsa stämningarnas exponering har misslyckats. Tvistande parter radas upp i domstolarna som shoppare på en stor utförsäljning. Svenskens uppvaknande blir till realiteter i form av sin irreparabla natur och den trasiga och bedrägliga karaktären hos finanssektorn kommer nu att göras ännu mera uppenbar för alla .

Akilleshälen, det brutna benet, den förstörda vägen, och det giftiga avfallet är bostäder och deras inteckningar. Det förorenade blodet läcker ut kallbrand i cirkulationssystemet, det är kloakledningen i vattenförsörjningen från bank & finans. Ekonomin växte beroende av en dubbelsidigt bokförd tillgångsbubbla.

Ingen upplösning, avhjälp eller likvidation kommer att innebära att det ruttnande köttet och kallbranden på den ekonomiska kroppen hålls bara finansiell, det förmår inte politikerna. Människorna har märkt att banksystemet är på obestånd, värre för varje kvartal förgiftat av ihåliga tillgångar. Huspriserna har återupptagit och accelererat sin nedgång, trots alla felaktiga meddelanden av bank-, politiska och ekonomiska ledare över offentliga mediala högtalare med adress att propagera för det motsatta.

Dessa anmaningar fungerar inte mera, eftersom folk nu är djupt oroade. Bankerna plågas av en eventuell men ändå ovillkorlig återtagsfrossa som vid en inventering hotar att svälla upp till ohanterlighet och där de inte vågar släppa ut alla hemmen på den redan överuppblåsta marknaden för försäljning.

Bankerna kommer att späckas med attacker från stämningar ifrån investerare, som arbetar med att lösa obligationerna ifrån det bedrägeri som skapats av förvrängning av inteckningar förpackade i AAA ratade giftiga buntar. Dessa förlorade 30% till 60% på några månader. Bankerna har en smutsig hemlighet av hundratusentals bolån verksamma i strategiskt gjorda betalningsinställelser om husägare vägrar att betala något mer på sina bolån, ofta krävandes lagfarterna på fastigheterna.

Nyhetsmedia kommer inte att täcka den här historien och i varje domstolsutmaning eller tvist, så kommer bankerna att ha förlorat fallet, vilket resulterar i att husägare får lånet helt förlåtet.

Bankernas användning av finansiella instrument som derivat kommer ovillkorligen att utifrån sin skuldabsorbtion och dubbla bokföring av detta som en tillgång, straffas av verkligheten.

Ingen meningsfull bostadslånerevision utförs av staten idag vilket innebär bostädernas lånemassa och inteckningarnas bindväv färgar toaletten i en enda färg. Anledningen är enkel. Bostadslånens balans minskningar skulle utsätta detta gigantiska band av finansiellt bedrägeri genom att spåra bostadsobligationer till förutsatt havererade bostadslån med lagfaren registrering. Det skulle resultera i exponeringen av att exempelvis SBAB:s ”förfalskade” obligationer skulle ha vid spridning. Det skulle resultera i påtvingade nedskrivningar i bankernas tillgångar mitt i den genomgripande redovisnings fiktionen mitt i jobbet på balansräkningarna, välsignade så bra av finansinspektionen. Det skulle framsälla FI som en bedräglig anordning för att hålla medborgarna utan rättslig status. Det skulle inspirera halva nationen till civil olydnad, som i direkt vägran att vidare betala bankerna för bostadslån. Detta skulle utsätta nationen för insolvens i allmänhet.

Den tragedi som drabbat världen har en stor koppling till det giftiga ekonomiska tänkandet hos dess ekonomiska hjärna. Det är ordentligt giftigt, skadande, och en destruktiv ideologi vävd till en sur filt med skenande nedskrivning av rörelsekapital. Det förtjänar ett D-betyg avseende ekonomi effektivitet, och i rättvisans namn är det inte vad ens Keynes ordinerat.

Det är ett giftigt och osunt ekonomiskt tänkande. Det verkar ha förhöjt Voodoo Economics från 1980-talet till den fascistiska religiösa Affärsmodellen för 2000-talet. Tillståndet att bedriva bedrägeri är förankrad i pakten mellan stora företag (som leds av stora banker) och regeringarnas beslutsfattande grupper som domineras av finansiella företag (ledda av Goldman Sachs). Budskapet är livligt klart även för mindre skarpsinniga studenter i nationalekonomi: Västvärlden har inte längre någon kapitalism och den har aldrig haft någon heller, och har nu dessutom genomgått tre decennier av kapitalets ovillkorliga förstörelse .

Den crescendo av kapitalets destruktion som har skett under de senaste tre eller fyra åren, vars klimax melodi är tonerna av gälla kvantitativa lättnader och bankstöd. Det är nu som hugget i sten att ekonomer har djupt fördärvat begreppen kredit och monetär tillväxt under en illusion av kontroll. De förstår inte kapitalbildning längre, utan litar istället på vad samtal med bittra hån från Åsa Nisse påstår är bäst för konsumenterna och som motsvaras av en parasitlära tillämpad för banker mot befolkningar.

Om du ger en luffare pengar, så kommer han att köpa kaffe och kanske en smörgås. Den svenska ekonomin bygger på kaffe och smörgåsar, inte mycket mer, så om konsumenten ges pengar i fickor och plånböcker att spendera så tror man att det hela går runt.

Detta fördärvliga ekonomiska tänkande är nära nog chockerande. Aktiemarknaden och bostadssektorn har ersatt industrin och fabrikerna med en både ovillkorlig och tragisk utgång vid målet. Vi är en befolkning av grynräknare.

Finans, försäkring och fastigheter, är bara ett stort ironiskt vansinne som eldar upp och bränner ner kapital i snabb takt.

En rådande uppfattning som finns bland ekonomer är att om konsumenten konsumerar, då kommer industrin att expandera med stora investeringar och anställa för jobb. Tron på detta är  nära nog hel galenskap, okay, nog egentligen mera ett symptom på ekonomens okunnighet och dumhet.

En sammanflöde av stora perceptuella faktorer flödar in i det nationella tänkesättet. Rädslan som sätter in i det tidiga skedet av panik är uppenbar. En växande uppfattning om ruin kan upptäckas. Människor reagerar på många ytterlighetshistorier, som alla är viktiga i målningen av den mosaik av ytterligheter, som inte skulle ha kunna skett på 1990-talet. Det är en kör av kriser som låter högt och gällt.

Den där läskiga känslan av ett globalt monetärt systemsammanbrott vandrar tyst runt huset om natten, men den bedövas bort på dagtid av konsumismens grälla färger och larmande. De större valutorna är under en belastning i en sådan stor utsträckning att även den mindre begåvade svenska allmänheten kan märka detta. De ser den anstormande räntekostnadsutvecklingen på statsobligationer utomlands och möjligen kanske de härbärgerar mer misstro för dessa obligationer än vad media rapporterar. De kan försöka att köpa guld och silvermynt från leverantörer, som inte kan hålla jämna steg med efterfrågan.

Det förväntade kvantitativa finansiella kätteriet kommer helt säkert att fortsätta. Det har ju redan kommit i Global QE form. Min gissning är att USFed till och med formellt kommer att kunna tänka sig att direkt stödja den amerikanska aktiemarknaden och därvid kränka sin egen stadga. Men detta kommer ju då likafullt att applåderas av giriga som inte vill förlora på sina innehav och tjäna som nästa heroininjektion till den ekonomiska kroppen, med inte obetydliga ytterligare kapital förstörelser och stigande kostnadsstrukturer.

Den schweiziska och japanska centralbanken genomför meningslösa åtgärder avsedda att stoppa deras ökande Franc och Yen valutor.

Den lärdom som nu måste ses som hävdvunnen, om inte annat, är att alla större centralbanker har använt tandlösa metoder, deras politik är ineffektiv, slösaktig och destruktiv. Det konkurrerande Valuta kriget gör dem alla till de stora förlorarna. Deras ekonomier drabbas.

Centralbankerna och finansdistriktens beslutsfattare och givetvis ligan av Rasputins bankirer har kastat kvadriljoner på problemet och har temporärt räddat de sju stora amerikanska bankerna, de har genomfört ett flertal likviditet program, de har gjort kreditlinor till Europa och har genomgått ett snart oräkneligt antal Musse initiativ Pigg stimulanspaket som inte ens förtjänar att omnämnas.

När Jackson Hole-konferensen började i den spektakulära miljön i de pittoreska bergen i Wyoming, så ökade förväntningar och ångest. De stora bergen tjänade som en värdig kuliss, som en passande plats att meddela om det förnyade beroendet av Centralbankernas spenar, den monetära tappen.  Utifrån rädslan för att misslyckas med en QE 3 auktion så kan dock en prognos vara att QE3, när det väl kommer, kommer konstruerad och avsedd att öppet stödja aktiemarknaden. Det kommer nog inte komma denna vecka. Det kommer att komma med ett fullt genomlöpande meddelande som svar på nästa omgång av djupa amerikanska börsfall. Historien kommer att göras om igen.  USTBond rallyt till 2% på 10-år är öronbedövande och vilseledande. Vi får höra att obligationsmarknaden räknar med QE3 men det är uppenbart falskt. Obligationsmarknaden luktar eller rent av stinker av stor fruktan för nästa dip eller lågkonjunktur , eller mer exakt, erkännande av den pågående kronisk kraftfulla lågkonjunktur som inleddes 2008 och som aldrig tog slut. Obligationsmarknaden luktar irreparabel lågkonjunktur, med alla aktuella verktyg som misslyckats. Obligationsmarknaden upptäcker nu korrekt att den amerikanska aktiemarknaden från mitten av 2010 har stöttas av QE initiativ, som nu är frånvarande.