Om nu något stort, utifrån informationstillgängligheten är på gång att hända i världen, en känsla av förändring, en förändrad psykologisk förståelse, en växande känsla av panik. Och min uppfattning är att världen har kommit in i det tidiga stadiet av förståelse bland befolkningen om det systemiska misslyckandets ovillkorlighet, då finns  det några vidare aspekter eller snarare illusioner att betrakta.

Likt längs paradvägen för kejsaren i sagan som skall paradera för folket iförd den glänsande stass som de så samhällsnyttiga skräddarna har försett kejsaren med, för folkets bästa givetvis, så har folket hållits fullt upptagna med att bekriga varandra i form av två olika lag, där det ena laget hävdar att kejsaren har blå rock, medan den andra sidan  ilsket trumpetar ut att rocken är röd.

Båda sidor är så obenägna att erkänna sina egna brister att det inte ens finns i deras respektive föreställningsvärld, att de skulle kunna tänkas göra något för folket som helhet och så finns ju givetvis den i sinnet så pinsamt fördolda hemligheten med kejsarens nakenhet, som alltmera gör sig påmind och som därför känns ännu mera angelägen att undvika.