Att regeringen, den Svenska Riksbanken, och en mängd finansiella institutioner numera bryter mot ett flertal olika lagar i
fråga om bedrägeri och egendomsförvaltning för att lura olika befolkningar, ryms inom ramarna för att numera vara en självklarhet, för en växande minoritet av individer runt om i världen.

Sedan grundandet av exempelvis husen Wallenberg, Rothschild och Morgan under 18 och 1900-talen så har respektive banker och bankirer successivt antagit rollen som finansiärer till regeringar, som befinner sig placerade i en position av förpliktelser  i form av skuld mot sina finansiärer. Lagar och regler är därför mer påverkade av de intressen som bankirerna har, än av allmänintresset. Detta är den grundläggande konflikten som undergräver möjligheten till verklig demokrati i vår värld. Det är inte fråga om vem som kan få flest röster - det är en fråga om vem som har mest pengar och det har givetvis den som äger kontroll över tryckpressen..

Dessa bankdynastier (och människor med mest pengar som styr dem) har gett upphov till en hel subkulturell-ras av människor som kännetecknas av en övertygelse om sin överlägsna intellektuella kapacitet, och rätten att agera
utanför samhällets lagar, vilket alltså inte sällan alltså förstärks av regeringar som är skyldiga att hjälpa och lyda dem som gäldenärer. Detta har resulterat i en situation där hela den globala ekonomiska motorn kontrolleras av dessa mycket rika och mäktiga dynastier, som nu intensivt samverkar dagligen, för att manipulera marknaden till sin egen fördel, och på bekostnad av resten av världens befolkning.

Den operativa plattformen, för denna globala kriminella företagsverksamhet är terminer, derivat, samt lånemarknader. Långt ifrån den öppna marknadens effektivitet i fråga om mekanismer, så är de medel som förskansar de ekonomiska dynastierna rätten att fjättra regeringar och suga upp resultatet av alla dessa i hela världen, i en regelbundet konstruerad ekonomisk expansion och
kontraktion. Det är detta sätt på vilket de astronomiska virtuella vinsterna genereras, och det är anledningen till att bankerna inte längre investerar i vanliga företag. Varför investera i företag när man kan investera i din påhittade egen marknad, där du styr utbud, efterfrågan och pris?

Utan att en enda leverans av någonting, utan att betala för någonting, och utan att göra något mer än att publicera tusentals kontrakt om att köpa och/eller sälja stora mängder av råvaror som vida överstiger vad som kan vara realistiskt att producera, leverera eller utnyttja. De böjelser och impulser som utgör incitament för handel för de allra flesta handlare, är indragna i förluster på marknader som kretsar mellan upp och ner, detta eftersom marionetterna som verkar på uppdrag av bank dynastierna ligger långt och sedan kort. Det är ett finjusterat bedrägeri i internationell skala. Och det kan inte identifieras eller upptäckas, eftersom de mekanismer som existerar för erkännande och verkställighet av regler är under kontroll av bank dynastierna själva. Trots allt, vem är det som
dessa regeringar är i skuld till?

Det närmaste som media någonsin har kommit att avslöja denna kriminella organisation är i filmen "Inside Job", av Charles Ferguson. Filmen gör ett underhållande jobb med blottandet av de hemliga sambanden mellan regering, bankirer och ekonomer. Men den misslyckas med att hitta den underliggande orsaken, att dessa finansiella dynastier agerar i samförstånd, och fyller regeringar med handplockade dockor som gör sitt värv, inte sällan naivt. Charles Ferguson gjorde ett sublimt jobb med att lura ekonomer att avslöja de inneboende konflikterna i sina olika roller. Dessa pajasar är avklädda och står naket och löjligt uppenbara för tittaren.

Men det är inte så långt som riktig journalistik har kunnat tränga igenom. Efter frontlinjens ekonomer, till de verkliga lömska politruckerna, mer fint anpassade till perception, som stå bakom deras offentliga administration för att undvika offentlig kommentar för att ”verka utan att synas”. Det är bara så långt upp i den ekonomiska näringskedjan en utredare för nöjesbranschen, som Mr
Ferguson kan gå.

Därför har vi nu en globaliserad maskin som effektivt medför att alla värdefulla resurser extraheras i förtid från jordskorpan för att tillfredsställa den omättliga girighet som beskriver detta parasitära översta lager av det mänskliga samhället. Genom utgivande av tusentals långa kontrakt, etableras uppkomsten av en robust och evig framtida efterfrågan som distribueras, och bankirer och
gruvarbetare agerar plikttroget i linje med detta för att finansiera och utforska för inlåning, av någonting som inte precis många kommer att se produktionen av i vår livstid. Problemet för dessa annars logiskt sett intelligenta människor är att ju närmare de kommer till toppen av näringskedjan, desto längre upp i näringskedjan är de drivna att gå.

Dessa själars storhet bygger på lika delar av girighet och missbruk. (Girighet är egentligen bara ett beroende av pengar och den känsla av osårbarhet som den som har massor av dem tror att de ger).

Från ett makroekonomiskt tidsperspektiv skulle vi kunna uppfattas som på gränsen till det sjätte massutdöendet av arter under de senaste 500 miljoner åren. Hittills åstadkomna av asteroider och klimatets naturliga förändringar, så kommer detta nästa åtminstone utifrån hur det synes vara, initieras av oss själva, den globala uppvärmningens nejsägare till trots. Men detta är en
impopulär verklighet att beskriva, och så fortsätter vi istället på den förvalda mänskliga vägen längs livet och låtsas som att detta inte alls händer.

Vi har ju Hummerbilar , Webergrillar och iPhone och Wii finns att köpa, för fan. Sommaren är här – dags att bli full som en kastrull!

Vi använder för närvarande i onödan i princip varje element i all användning av jordskorpan och formar dem till objekt för vår yttersta själsliga distraktion - datorer, telefoner, bilar och TV-spel - så till den punkt där verksamheten i informationshantering är den allestädes närvarande och utgör varje viktig komponent i alla företag – inte bara de som annars associerats med den
information verksamheten. Våra länder kallas nu "marknader" och förstörelsen av vår naturliga miljö som "vår omvandling av jorden till informationssamhälle”. Båda är spins men efterfrågan är frånvarande eller sämre.

Den massiva ström av produkter som härrör från denna grossistuella utplundring av jordskorpan är just det som behövs för att stödja den vilseledande förutsättningen från modern ekonomisk teori, vilken befrämjar och bejakar ständig tillväxt.

Det uppenbara resultatet av en sådan mentalitet har uppenbarligen tillfallit alla de bankirer och politiker som är anställda av de globala bankdynastierna, och naturligtvis även, de på deras uppdrag tillsatta tekniker, ekonomer, bonus anyone? Vi har fortfarande inte något egentligt behov av inte fler bilar, men den stimulans och kvantitativa lättnader, som faktiskt är ren stöld av en
framtida generations egna kapital har åter stärkt, om än ytligt, efterfrågan på bilar, heja SAAB!

Människor med skulder vet inte hur man kan försvara sig från predation av banksystemet, och bankernas media maskin är så grundligt effektiv, att den stora majoriteten av medborgarna inte ens ifrågasätter giltigheten av idéer om att de blir våldtagna upprepade gånger av sina finansiella institutioner, medan deras armar hålls fästa av regeringarna som de utvalda. Mitt i en sådan
kulturellt genomgripande okunnighet, är en förändring i önskvärd riktning omöjliggjord. För vem var det som regeringen var skyldig pengar nu igen?

Media skanderar dessutom mantra om "globalisering" som är särskilt utformade och distribuerade via konventionell media med syfte att skapa förväntningar i det allmänna för en enda global regering. Att ruinera regeringar i samband med förstörelsen av Euron och av den amerikanska dollarn är viktiga milstolpar i utvecklingen till det slutliga målet med en värld styrd
av ett gäng misantroper som aldrig bibringats minsta förståelse för sig själva och sina egna känslor och vars främsta merit på jorden ännu så länge är att de har lyckats med att övertyga nästan alla om att värdet på skuldfordringarna i bankerna, kommer någonstans ifrån som tillgångar betraktat.