Allt är inte okej. Och det kommer att bli väldigt mycket värre... mycket värre. Ekonomin är genom det finansiella systemet på tröskeln till en katastrof. Krigen sprider sig även därför som löpeldar. Världen är ute i hårt blåsväder.

Inte då, säger världens politiska ledare och massmediala experter. Ja, okay, det finns vissa problem, men finansiärerna och politikerna är väl medvetna och förstående för dessa. Politiken är redan på plats och rätt åtgärder vidtas för att rätta till problemen.

Oavsett om det är sviktande ekonomier, svårbehandlade gamla krig eller rasande nya krig, så hävdar alltid det offentliga officiella ordet från början att stadiga framsteg redan görs och tröstar även folket med försäkringar som att de skarpaste hjärnorna och den skarpaste kompetensen ansvarar för handläggningen av fallet, men vilken konsekvens som detta avser uttrycks aldrig rakt ut och det är aldrig en fråga om för det allmännas bästa. Men på alla officiella fronter, är framgången säkrad och segern är nära. Endast
lite "tålamod" krävs nu, tillsammans med fler män, resurser, mer tid och mer pengar.

När det gäller dessa "demokratiskt representativa ledare" och deras berörda medier, kan egentligen bara deras åsikter räknas som
partsinlaga som kommer från ett stall med fullblodsjäviga experter, officiella källor och politiska favoriter med samma egna drivande nyttosyfte. Att endast dessa har förutsättningar att tala med auktoritet och att ge pålitligaprognoser. Att de är konsekventa, om inte alltid, så inte sällan har de fel, det är tydligen inget som verkar för att minska deras trovärdighet i
allmänhetens ögon.

Hur kan någon tänkande vuxen ens undgå att föreställa sig möjligheten att samma centralbanker, finansiärer och politiker som ansvarar för att skapa den ekonomiska krisen kan lösa den? Om de ville! Dom vill ha kvar
detta system.

Möt den nya planen samma som är den gamla planen

Höger eller vänster, det gör ingen skillnad. Trots att den väl uppvärmda retoriken om lösandet av ekonomiska problem, så hade denna mindre att göra med det styrande partiet och mer att göra med professionell kompetens. Båda sidor hade sin tur i ämbetet. Båda använde sin makt för att inleda en politik som förvärrade problemen. Båda sidor hade sina käpphästar till fastställande av finansiell oreda som de själva var ansvariga för. Båda sidor misslyckades, givetvis. Med tanke på vilka de är och vad de har gjort, kan vi med tillförsikt förutspå en obruten sekvens av vidare bipartisana misslyckanden i framtiden.

Varför skulle person med någon som helst sund instinkt för självbevarelsedrift välja att tro på de löften som ställs ut av politiker,
eller att lita på dom från centralbankschefer eller bankirer och finansiärer vars enda egentliga intresse är sitt egenintresse?

Medan motiveringarna för att delta i alla dessa krig alla var olika, så var de lika mordiska, omoraliska, ändlösa, oerhört kostsamma och misslyckade ynkliga. Varför skulle någon tro på det optimistiska slaget av kommunikéer som utfärdas av "tsarerna" med ansvar för slagfältets mässing, som håller lugna allmänheten lugna om syftet med agerandet, genom att ansöka om ett
nytt tidigare misslyckat strategiskt modus operandi, denna gång leder till framgång? Om någon blir beskjuten och kan skjuta tillbaka så finns det alltid en risk för eldväxling.

Plötsligt, efter år av uppenbara ekonomiska svårigheter som drabbar hundratals miljoner människor - bara när det lidande och smärta inte längre kan döljas av abstraktioner och friserad statistik - kommer en modig media vågar uttala det förbjudna ordet - att kejsaren är naken.

När människor förlorat allt, och inget har kvar att förlora, förlorar de det.

Krigen kommer att föröka sig och oroligheter kommer att intensifieras. De ungdoms -inspirerade revolter som först bröt ut i Nordafrika och Mellanöstern är de som nu bryter ut i Europa.

Med tanke på tendenserna i spelet och de som har makten, så är ekonomisk kollaps på någon nivå nu oundviklig. Regeringar och centralbanker kommer att obevekligt i sin beslutsamhet att klämma till sig vartenda dollar, pund eller euro från folket genom skatter, medan konfiskering offentliga tillgångar (aka privatisering) för att täcka dåliga satsningar som görs av banker och finansiärer blir alltmera legio. När människor har sista blodsdroppen ekonomiskt och har inget kvar att ge, kommer blodflödet på
gatorna.