Bankernas(penningväxlingens) bedrägeri började inte ens vid Jesu tid.

Två hundra år före Kristus så led redan Rom av bankernas utsugning genom skuldsättning. Två offentliga folktribuner,
som skulle bestå av okränkbara ämbetsmän, vilka hade till uppgift att skydda de fattiga från de rikas övergrepp, hade inte heller då en chans emot bankerna och deras rätt att bilda valuta av enskild skuld till allmänt betalningsmedel, men det mänskliga minnet är kort som bekant.

Bröderna Tiberius och Gaius Gracchus, vilka hade försökt att minska bankernas makt, genom att reformera lagarna emot ocker och begränsa det lagliga privata jordägandet till 500 tunnland.

Dessa båda dödades, ett öde som senare har rönt betydande upprepning igenom historien.

År 48 fKr så fråntog Julius Caesar, bankerna den rätt som bankerna då hade att utan statlig reglering tillverka valuta, och sedan lät Julius Ceasar istället prägla mynt för det statliga allmännas bästa.

Med denna nya tillgång på pengar, kunde det allmänna uppföra många offentliga byggnader och bygga upp infrastrukturen.

Genom att inom statens regi göra pengar mer tillgängliga så vann Ceasar vanliga människors tilltro och uppskattning.

Naturligtvis så är detta alltid, då såväl som nu, en helt följdriktig konsekvens av att det allmännas bästa och den enskilda individens upplevda egennyttigt bästa, aldrig kan vara detsamma.

Men penningväxlarna (bankerna) kom naturligtvis precis som alltid, att samtidigt hata Julius Ceasar för detta tilltag.

De flesta insatta i ämnet anser naturligtvis följdriktigt, att detta utgör det grundläggande motivet till mordet på Julius Caesar.

Övriga människor både då som i nu, vilka inte känner till dessa kringliggande omständigheter, har ju av helt naturliga skäl inte denna uppfattning, utan tror således precis då som nu, att detta har andra grunder.

En sak är dock helt oomtvistlig och säker i detta:

Strax efter mordet på Julius Caesar, så återställdes den föregående ordningen, och
privat bankverksamhet återinfördes.

Det allmännas tillgång på pengar minskades, och en omfördelning av allt ägande kom således att återigen verka enbart och i det dolda, till bankernas förmån.

Skatterna sköt i höjden, och korruptionen bredde ut sig. Och sedan för många som vanligt av en slump, fast ju detta naturligtvis egentligen är helt oundvikligt, så minskade bankerna genast tillgången på pengar med 90 procent.

Som en följd av detta förlorade sedan de flesta människorna i detta sin jord och sina hem som de levde i - alldeles som just nu har hänt i Amerika, och vidare som nu kan hända för dem som nu på andra platser alltjämt skuldsatta, äger sin jord och sina hem.