Känslan i uppvaknandet är svävande, jag vet inte riktigt vad det är som jag känner, men grundtonen är mycket bra och klar upptäcker jag efter en tanke. Jag blir ännu mycket gladare av att upptäcka att denna grundton faktiskt har förstärkts under natten och på en del håll rentav har börjat med små försök till att interferera med omvärlden genom självsvängningsskapande insatser. Det stora bruset har sig själv ovetande helt plötsligt hamnat i en situation där det uppenbart framgår att brusets syfte inte alls är att komma i samklang med omgivningens frekvenser.

Jag drar slutsatsen att detta är den första dagen då jag upplever en osäkerhet på själva grunbelägenhetens tonart. Detta är alltså samma sak som att bojorna håller på att släppa men att det ännu är svårt att veta om de har släppt helt i sitt tag om själen.

Det kommer att bli en mycket spännande dag.