Att vara ljuset.

2011-04-26

Detta är inte direkt skrivet betingat av ren njutningslystnad. I djupet av den finansiella krisen, pekade många analytiker på rollen som ekonomin spelar i att orsaka fiasko. De hade rätt i fråga om att det fanns ett samband, men de tänkte funktionsmässigt baklänges.

Sedan dess har allt medan bankirerna har varit föremål för ständiga trakasserier och hot om den ena reformen efter den andra, så har alltjämt ekonomerna smidigt lyckats glida undan i natten. Strålkastaren behöver plocka ut dem i ljuset igen, göra om och göra rätt.

Det är ett rent hån mot allt vad demokratiska värden heter att inte situationen förändras omgående. Systemet måste saneras från inflytande de som inte förmår se och adressera det uppenbara. De oseende kan inte verka ledande. Syftet med skapandet av det allmänna betalningsmedlet för handel med varor och tjänster måste vara handel med varor och tjänster, syftet med skapandet kan inte i sig själv främst betingas enskilda vinstmaximeringsmotiv.

Svagheten i den moderna akademiska ekonomins teoribildning är givetvis att den inte varit utsatt för verklig prövning helt enkelt, bevisligen, eftersom det knappast finns någon enda akademisk ekonom förutsåg finanskrisen. De var ju inte ens nära att titta i rätt riktning. Inte heller var detta ett nytt fenomen. Mycket av samma sak hände under kommunismens fall. Det är som om den akademiska världen tror att dessa frågor är under dem och deras betraktelser i värdighet.

Det har dock inte alltid varit så här. Läs en Ekonomisk tidning från i början av 1900 talet, och du hittar artiklar om järn och stålindustrin eller problemet med tyska skadestånd. Plocka upp de ledande tidskrifterna av i dag och konstatera det faktum att många ekonomer inte ens själva kan förstå titlarna, för att bara inte tala om artiklarna. Öppna sidor, fyllda med algebra, nästan så att du kan tro att du tittar på ett partitur till en dramatisk matematisk opera.

Den ekonomiska vetenskapen är dock närmast tragikomiskt samtida med vissa givna bankfinansiella strukturer.

Matematikerna har visserligen tagit över. Men det ironiska är att för de verkligt begåvade sådana, är detta ekonomis stoff ekonomer gör bara en barnlek. Men det är tillräckligt svårt för att kunna övermanna det gängse förståendet hos den vanliga dödliga allmogen. Anledningen till att detta hände, tror jag, är att ämnets ledande utövare led av fysisk avund - girighet - grundad på bristande självkänsla, om vi alltså bortser från att hela systemet med den numera Centralbanksbaserade Petrodollar hegemonin är av synnerligen girig inneboende mekanisk natur..

Ändå så kommer de frågor som många praktiska ekonomer måste ta itu med inte ge efter för beskrivningar av allt mera komplexa system av ekvationer eller intensiv tortyr med ekonometriska uppgifter, de bara finns där ändå i verkligheten. De frågor som är rotade i vår natur som människor som lever i samhället. Vad denna verklighet ger till resultat hos individen är oftast en blandning av djup förståelse för samhället och dess institutioner, god kunskap om alla relevanta storheter, förtrogenhet med historia - och gott omdöme betingat av en tillräckligt utvecklad förståelse för vad som skapar en människas självkänsla.

Hur kan då dessa färdigheter förvärvas? Uppenbarligen inte genom att studera det moderna akademiska ämne som kallas "ekonomi" detta torde nu vara helt uppenbart med facit i handen. Formateringen av det kognitiva landskapet för kontrollen över problemformuleringsinitiativet, måste sägas ha varit hyfsat omfattande. I de flesta fall blir detta nästan som vore det så att individen genomgår en självadministrerande lobotomi. Studerande i ekonomi av idag är tvångsmatade med teoretiska modeller av uppseendeväckande banalitet och med irrelevanta doser av ekonometriska metoder för att belägga tvivelaktig giltighet av nära noll intellektuellt intresse. Vanligtvis avslutar de uppenbarligen sina kurser utan veta något om ekonomi och är lika obildade i hur man tänker som när de började.

Ämnet som de borde ha studerat är väl möjligen ekonomisk historia, eller kunskap om politisk och social historia skulle måhända vara ganska nyttigt också. Kunskap om det ekonomiska tänkandets historia skulle vara som grädde på moset. Ta ett sinne utbildat på det sättet, allierat med numeriska färdigheter och förmåga till abstrakta resonemang och du har den perfekta ekonomen. Givet ett altruistiskt och öppet sinnelag.

Naturligtvis försvarar sig ekonomerna av idag mot kritiker som jag, med att säga att problem med oss ​​är att "vi inte kan modellerna". I de flesta fall är det nog sant. Men jag tror inte att det träffar målet. Många av de stora ekonomerna, som Keynes, var matematiker som lade matematiken åt sidan. Men vad värre är, så bygger ju inte modellerna på att de skall appliceras i ett system där de enskilda bankerna skapar pengar ur ingenting...

Den matematiska komplexiteten i modern nationalekonomi skulle ändå inte spela någon betydande roll om vad som framkom var något av stort värde. Men det är det alltså inte. Fundamentet är fel. Från bisarra antaganden, blir banala slutsatser vad som framkommer och som mer än ofta är helt värdelöst. I hela den moderna människans historia, kan det aldrig ha funnits ett ämnesområde med en högre andel av medfödda svårigheter för att motivera sitt egenvärde. Jag glömmer aldrig 40 poängsnivån i mikroteori, där partialderiveringen firade oöverträffade stunder!

Denna situation är farlig. De som bekänner sig som kännare till något om detta ämne i praktiken, visar påfallande ofta att de inte vet någonting alls. Och de är så besatta av den matematiska komplexiteten i allt vad de producerar att de ägnar för lite uppmärksamhet till den monetära ideologi som kryper, lömskt, igenom allt vad de säger och skriver. Ämnet har blivit allt teknik med dysfunktionell mekanik och ingen tanke.

Om utvecklingen fortsätter på detta sätt som jag tror att den gör, så kommer ämnet givetvis att dö, eftersom allt bygger på en kuliss. De delar som är av något verkligt värde kan tas upp av andra discipliner - studier affärer och geografi. Kanske det skulle vara det bästa för människan. Men för någon utbildad i ämnet sedan cirka 40 år tillbaka, och som fortfarande fascineras av ämnet, så tror jag att det skulle vara en skam att ämnet består som en egen disciplin.

Det finns tre sätt att saker som kan förändras. Första perspektivet är det inifrån, som sannolikt inte kommer att hända eftersom det innebär en idiotförklaring av tidigare gärning. Akademiska ekonomer som inte är anhängare till den etablerade religionen måste våga stå upp för sin egen övertygelse och tala ut. Kritisera utan att var onödigt komplicerande och ändå ha en koppling till världslighet. Säg öppet att kejsaren har inga kläder!

För det andra, ur konsumentperspektivet på dessa "varor" - pengar på marknaderna, som nämligen förr eller senare kommer att stämma samman sin kritik och rösta med fötterna. Revoltera.

Det tredje och det kanske minst rimliga perspektivet, är att det sätt som den centrala finansieringen och ekonomin fördelas på, tvingas genomgå en förändring.

Men i ett system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, så finns inga sådana möjligheter.

Ekonomi är en alldeles för viktig fråga för att lämnas åt akademiska ekonomer och en finansiell elits godtycke, genom marionetter, särskilt när formateringen av det kognitiva landskapet för kontrollen över problemformuleringsinitiativet, akademin, under överskådlig tid måste sägas ha varit syftande till att vidmakthålla ett system för att gynna den enskilda vinstmaximeringen hos bankirerna.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram