Ytterst så är dagens höga skuldsättning en socialteknokratiskt grundad funktion. Det är en stödjande mekanism inte en strategisk grundförutsättning. Planeringen för New World Order - den som är den grundläggande sociala strategin om allmän ruin och fåtalets världsdominans - görs på högre nivåer av en handfull bankfamiljer och deras coacher organiserade i kretsar eller Ringar. Detta beskrivs först och bäst av Caroll Quigley i verket Tragedy&Hope.  Att sedan skylla på finansiella enheter som enskilda banker för att vara ansvariga för oändliga ekonomiska katastrofer som drabbar västvärlden, det är lite som att skylla på meteorologer för att orsaka jordbävningar.

Mervyn Kings uttalande till det brittiska finansdepartementets utskott är ett skolexempel på hur eliter som driver västvärldens system försöker få ”skyldiga” banker att avleda skulden från centralbankerna genom att peka finger åt den privata sektorn. Hans uttalande om att han inte kan förstå att allmänheten inte är mera upprörd över bankpersonalens lönesättning, är ju närmast patetiskt i ett perspektiv av att systemet faktiskt monetariserar den enskilda skulden som betalningsmedel genom banksystemet.

King, Storbritanniens högste centralbankschef, står i detta moraliskt åtalad för att genom uttalandet skydda elitens viktigaste tillgång: centralbankerna, som i modern tid sedan 1931 principiellt innebär att trycka pengar från ingenting, utan någon underliggande organisk tillgång som värdesäkring.

Makteliten har installerat Centralbanker i nästan alla länder runt om i världen och dessa centralbanker samordnas av Bank for International Settlements i Schweiz, en nästan mytisk enhet som tydligen och uppenbarligen är under kontroll av några närmast okända makthavare, som i vart fall inte syns till på den vanliga demokratiska arenan någonstans.

Detta är ett mått på kraften i BIS, att dess ombud kan resa under täcket av immunitet i hela världen och att det personliga ansvaret eller lasterna av deras gärningar inte är straffbelagda.

För att detta skall kunna vara på det viset så måste lagböckerna i länder i hela världen bekräfta dessa privilegier. Att dessa lagar uppenbarligen existerar bevisas av vår innevarande situation, men denna situation bevisar då även den otroliga och subtila räckvidd som den anglo amerikanska eliten har, alltså dess förmåga att påverka lagstiftningen globalt.

Merwyn King's uttalande till finansministeriets utskott är ett utstuderat försvar för centralbanksverksamhet och monetariserandet av den privata sektorns skuld. Denna rädsla baserade metodik användes mest framgångsrikt, i våra ögon, under den stora depressionen i USA när "Wall Street" uteslutande beskylldes för marknadens krasch (snarare än vårdslös systemisk Centralbanksfunktion) och hela den moderna apparaten om föreskrivandet kring finansiering inleddes, trots eller snarare just för att det inte hade ett dugg med problemet att göra.

Verkligheten, tyvärr, den är som Mervyn King på steroider. Den är så detaljerad och allomfattande att den även skyller konjunkturcykler på finanssystemens korruption. Vilket leder oss till det mest frustrerande i samhället, den goda tro som allmänt tillmäts västerländska institutioner samhällen. Det västerländska rättssystemet är ju helt ovillkorligt till sin grund korrupt i sig själv, eftersom det syftar till att skydda det rådande korrupta finansiella systemet som beskriver ekonomi. Ett rättssystem som är ett skal av det system som det kanske en gång möjligen var och som sannolikt då var baserat på någon form av militär lagstiftning, snarare än någon demokratiskt tillkommen allmän lag.

Det här är är alltså uppenbarligen någonting i sig själv som måste ifrågasättas, alltså om själva insisterandet på att rättssystemet skall "städa upp" den finansiella världen verkligen äger sin grund. Rättsväsendet är med helt ovillkorlig naturlighet i ett lika stort behov av att städas upp som det finansiella systemet.

Nobelpristagaren ekonomen George Akerlof har visat att underlåtenhet att straffa manschett brottslingar - och i stället lösa ut dem, det skapar incitament för fler ekonomiska brott och ytterligare förstörelse av ekonomin i framtiden. Faktum är, vilket som vem som helst fattar, att vi redan har känt till denna märkliga dynamik i "hundra år."

Naturligtvis underlåter systemet att påpeka att Nobelpriset som uttrycks delas ut till tänkande ekonomer, inte ens är ett "riktigt" Nobelpris utan ett Centralbankpris, men som har givits ett liknande namn för att förvirra människor. Korruptionen i systemet är så djupt rotad att man nästan misströstar att mainstream-media (eller ens delar av bloggvärlden) någonsin kommer att klara av att genomskåda denna enorma kuliss.