En nation som inte själv förmår producera för att täcka sina konsumtionsbehov, är med viss naturlighet dömd att på ett eller annat sätt tillgodose detta konsumtionsbehov på annat sätt, eller finna sig i att leva med underskott.

Detta gäller i både stort som smått, och oavsett om det gäller en eller annan varutyp.

Så en nation som inte förmår uppbära sin produktion av livsmedel, kommer antingen att få lida svält eller tvingas till att importera livsmedlen.

En sådan nation kommer givetvis att verka för en protektionistisk livsmedelspolitik för att garantera det egna livsmedelsbehovet.

Inte av en slump så befinner sig nu många länder i en belägenhet, som inte med bästa vilja i världen kan sägas vara gynnsam för livsmedelssituationen. Det fundamentala sambandet med att det inte går att konsumera i en större utsträckning än vad som produceras, gör sig obönhörligt påmint i detta.