Hon hette Greta Berggren och hade blått hår och luktade blommor, även på vintern.

Hon var ungefär sjuttio år äldre än vad jag var redan ifrån början, men vi fick en kontakt som jag minns ännu denna dag, jag minns hur hon skrattade när jag berättade hur jag såg på bilderna i Gustave Dorés Illustrerade Bibel. Själv tyckte jag nog mest att det var märkligt hur hon kunde veta så mycket om varje bild, fast det uppenbarligen inte stod särskilt mycket att läsa inunder.

Ibland mina favoritillustrationer fanns givetvis när Simson slog Filistéerna i tusental med en åsnas käke och vidare när densamme slet lejonet i stycken med sina bara händer. Jag förstod väl inte i någon större utsträckning att tant Greta grundade sitt kunnande på en övergripande förståelse för de metaforer Doré beskrev utifrån evangelierna. Förståelsen för metaforernas språkliga betydelser kom som inte sällan är fallet något senare i livet.

Det var dock inte med någon större förtjusning som jag gjorde upptäckten av till exempel Johannesevangeliets innehåll, jag skulle nära nog kunna drista mig till att påstå att det hela var en rätt bedrövande upptäckt, eftersom den kom i en tid då jag levde med rätt påtagliga ifrågasättanden av inte bara min egen själsliga betraktelse utan som en följd därav, även ifrågasättandet av i princip hela världen.

Ytterligare en tid senare i livet gjorde jag så upptäckten av det politiska problemformuleringsinitiativet, vilket innebar i princip samma lekar som jag lekte med tant Greta, med den skillnaden att det istället uppenbarligen gällde att beskriva det uppenbara på ett sådant sätt att det inte kunde kännas igen så som verklighet, men att likafullt inte ljuga i beskrivningen.

Så när jag dagen till ära, idag vaknar till att Håkan Juholt förklarar att regeringen har gjort ett monumentalt militärstrategiskt feltänk, när de har beslutat om att påskynda mobiliseringen av två stycken yrkesmilitära pansarbataljoner, då fick jag nära nog hicka. Jag vet inte vad som jag fann mest upprörande av de olika alternativen, att Håkan Juholt inte förstod bättre och verkligen trodde på att strategerna på FOI och Högkvarteret är i det närmaste saktfärdiga eller att han begriper vad det är som egentligen sker, men att han då underlåter att säga ifrån.

Bataljonerna skall med all säkerhet mobiliseras skyndsamt för att kunna sättas in i landet vid civil oro, utifrån den tidigare lagstiftningsändringen om militär truppanvändning på Svensk mark mot Svenska medborgare, som smögs så skyndsamt igenom under hösten. Orsaken är precis som vid pansartruppernas närvaro i Tunisien, att öka samhällets förmåga till att kunna hantera civil oro och olydnad genom en högre presumtiv våldsnärvaro.

Banksystemet får enligt uppgifter i The Guardian en rätt besvärande morgondag, när Wikileaks får tillgång till en mängd konfidentiell Schweizisk bankinformation, stämmer uppgifterna så torde konsekvenserna vara både ovillkorliga och förödande.

Att Kinas ledande politiske talesman idag börjar sitt besök i USA med att i lätt offensiva termer tala om att dollarvalutan numera är en historisk betraktelse som världshandelsvaluta, när Kina dessutom är den enskilt störste innehavaren av valutan ifråga, det kan inte ses som något vidare hoppfyllt uttalande för dollarhegemonins vidkommande.

För vårt svenska vidkommande som en liten exportberoende nation, som säljer betydande delar av exporten i nämnda dollarvaluta, kommer detta naturligtvis bli ett ekonomiskt finansiellt dråpslag. Så att man nu hastigt mobiliserar militär trupp på yrkesbasis, det skall nog egentligen inte ses som särskilt förvånande, det har synts hela tiden men bara inte beskrivits på det sättet. Den sociala oro som nu utifrån livsmedelsbristen syns i Nordafrika, den kommer med all säkerhet att sprida sig vidare.

Att då sedan både finansministern och Riksbankschefen i princip omgående går ut och talar om att det föreligger risker för övervärderingar på fast egendom är inte precis någonting som kan förvåna någon. Det gäller ju som bekant att rädda finanssystemet före människorna i deras yrkesroll.

Deras stora problem för närvarande kan väl sägas vara den ekonomiska ojämlikhet som de geografiska regionerna i Eurozonen uppvisar och som genom sina skillnader kommer att verka som en isär slitande kraft på Unionen. EU kan inte överleva utan att nationerna som ekonomiska och politiska enheter utplånas, därtill är delarna i unionen alltför olika till sina respektive ekonomiska och naturresursgeografiska förutsättningar.

Spanien med premiärminister och finansminister i spetsen, försökte idag med den lilla varianten att Spanien ställer in Torsdagens auktion av statsobligationer och påstår att Auktionen ersätts av en syndikerad transaktion, med tioåriga obligationer för 4-5 miljarder.

Man var kanske rädd för att marknaden skulle ge för bra villkor?

Var det nära igår så är det obevekligen närmare idag.