Små termonukleära vapen som ger minimal sprängverkan och frigörelse av värme, men som istället frigör stora mängder av dödlig strålning.

Neutronbomben levererar tryck-och värme effekter som är begränsade till ett område med bara några hundra meter i radie .

Men inom ett något större område kastar vapnet ut en massiv våg av neutron-och gammastrålning, som kan tränga igenom skyddsvästar eller flera meter tjocka jordlager. Denna strålning är extremt skadligt för levande vävnad. På grund av dess korta destruktiva avstånd  och dess avsaknad av långa -strålningseffekter, så skulle neutronbomben vara mycket effektiv mot stridsfordon och infanteri formationer på slagfältet men ändå inte äventyra städer eller andra tätorter bara några kilometer bort.

Neutronvapnet i en traditionell betraktelse kan bäras i en vanlig missil eller levereras av ett 200-millimeter artilleri , eller möjligen attackflygplan.

I gängse strategiska termer så har neutronbomben därför främst en teoretisk avskräckande effekt. Den avskräcker ifrån bepansrade markanfall genom att väcka fruktan för en neutronbomb motattack.  Bomben skulle stänga av fiendens stridsfordons besättningar inom minuter och de som är utsatta skulle dö inom maximalt några dagar.

USA: s produktion av neutronvapen sköts upp 1978 och återupptogs 1981. Sedan dess har det hänt åtskilligt i vapen utvecklingen. Man kan utan alltför livlig fantasi tänka sig att vapenutvecklingen inneburit att aspekterna med riktad strålverkan har beaktats.

Detta är historiens främsta hot mot mänskligt liv, garanterat. Om det är tanken att jordens begränsade resurser skall räcka, så blir överbefolkade naturresurstäta geografiska regioner, förr eller senare farliga att vistas inom.

Fåglar som faller från skyarna behöver inte nödvändigvis vara ett tecken på gudomlig inverkan.