Tanke-Ring

2010-12-08

Det är först när du petar på vilddjuret som du får en känsla av dess sanna natur.

Denna "whistleblowing" sida som under dramatiska mediala former släpper utdrag från en  hackad cache, på cirka 250.000 diplomatiska meddelanden och andra dokument. Dessa meddelanden som sändes från olika amerikanska ambassader tillbaka till det amerikanska State Department mellan 1966 och 2010. Läckorna som har upphört sedan 28 november, avslöjar en hel radda med lite solkiga men hittills ändå ganska triviala bitar, av olika amerikanska diplomatiska beteenden.

Ingen av de "hemligheter" som avslöjas av Wikileaks, är egentligen hemligheter: De är mestadels konfidentiella bedömningar av USA: s allierade och rivaler, mycket av det är i princip bara skvaller eller bara hypotetiska antaganden om detta.

Av de 251.287 dokument Wikileaks har fått, 134.000 är direkt oklassificerade, 102.000 är klassificerade "konfidentiellt", och 15.652 klassificeras som "hemlig".

 
Inget av dessa dokument är klassificerade som "top secret" eller högre, om någon påstår att de är "top secret", eller att de "sätter liv i fara" så är detta i bästa fall överdrifter, och i värsta fall rena lögner. Vad detta sedan i sig själv egentligen säger om Hillary Clinton, det kan vi kanske lämna därhän

Anledningen till att ingen av de av Wikileaks publicerade uppgifterna var "top secret" eller högre i sin klassificering, beror på att uppgifterna i fråga var tillgängliga via någonting som kallas SIPRNET(Secret Internet Protocol Router Network), ett system som den amerikanska regeringen har satt upp.

Detta är en sorts parallellt Internet, för försvarsdepartementet och utrikesdepartementet. Tre miljoner människor har tillgång till SIPRNet, som är designat för handläggning av säkerhetsklassingen "hemliga" handlingar. Material med säkerhetsklassning "top secret" eller högre i klassificeringsskalan använder ett helt annat system, som nås av betydligt färre individer.

Så de senaste Wikileaks "avslöjandena" är faktiskt inte i så måtto särskilt viktiga, i och för sig, men de belyser dock att en del avgörande demokaratiska principer nu rent faktiskt öppet ifrågasätts av makten, i ljuset av detta avslöjande. Och kanske framför allt att så belyser de att maktens uppförande definitivt inte är vad som förespeglas medborgarna.

Men mer än kanske någonting annat, så har detta varit en pinsam bekräftelse på att exempelvis: amerikanska tjänstemän bara kastar blinda ögon på den skenande korruptionen som den afghanska regeringen bedriver, att Saudiarabien har uppmuntrat USA att anfalla Iran lika högt som israelerna gör, att Hillary Clinton anmanade amerikanska diplomater  att spionera på FN delegater, till och med samla in deras kreditkort, e-post och "biometriska" information.

Men inget avslöjande har varit viktigt ur ett egentligt rent informationsvärdesperspektiv, eller har erbjudit några mera häpnadsväckande överraskningar. De tre viktigaste "avslöjandena" hittills var redan kända som fakta: att al-Qaida och andra islamiska radikaler finansieras av Saudiarabien och prins Bandar, som är nära bekant med familjen Bush, att jemenitiska regeringens missilangrepp på al-Qaidas träningsanläggningar i landet faktiskt utfördes av den amerikanska militären, det gäller ju att ha realism i träningen, och att Kinas regering verkligen hade utfört en "hack attack" på Google mellan juni 2009 och januari 2010, vilket så småningom drev företaget ut ur landet.

I diplomatiska, militära och IT-säkerhet kretsar och då inte särskilt förhöjda sådana kretsar kan det nog därför med visst fog antas vara mera allmänt att dessa "uppenbarelser" är lika kända som sanningen om tomten och påskharen.

Vad som emellertid rent faktiskt är viktigt avseende de senaste Wikileaks utgåvorna, det är reaktionen som dessa avslöjanden har orsakat i olika sfärer av regeringar, media och makt i västvärlden, en kollektiv reaktion som jag finner mycket uppseendeväckande, för att inte säga skrämmande tragisk.

För mig framstår denna reaktion mera så som någon ny form idealism för makten. En form som överskrider enbart partitillhörighet och vanliga politiska skiljelinjer, och som glider iväg i en värld av hat mot den enskilde individen utifrån den egna bristande självkänslan, förstärkt med ett skenbart socialt samhällsmoraliskt samtycke, som gör gällande att även om en sanning är en sanning, så bara måste individen hålla käften, oavsett kostnaden.

Makt är alltid ett uttryck för bristande ledarskap.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram