En sak som framstår som alltmera obegriplig för mig ju längre tiden går, är hur semantiken i debatten, alltså ordvalen, på något vis tycks hindra folk ifrån att tänka efter själva, på vad det är som de egentligen läser för någonting och vad detta egentligen innebär för dem själva dels i smått och vidare för samhället i stort.

Hela Sverige i princip, det vill säga alla invånare som på något vis har någon kontakt med mainstream media, har ju hört talas om att det råder någon form av finansiella missförhållanden i de västerländska samhällena, detta är rent faktiskt alla på något sätt och vis medvetna om.

Samtidigt så pumpar, som alla kan se, mainstream media ut budskapet om att ekonomierna går på högvarv och att allting nu därför ser mycket ljust ut. Vid en första anblick så kan ju detta synas i det närmaste fullkomligt kontradiktivt eller motsägelsefullt. Jag för min egen del vill ju när jag ser detta, direkt och spontant börja anklaga medierna för att vara lydiga och nyttiga idioter som till någon del medvetet springer maktens ärenden. Men som så ofta annars, så är det inte sällan bättre att ägna olika saker lite mera noggrann eftertanke innan man tar ställning i olika frågor.

För att då ta exemplen i ovan i beaktande, så behöver det ju rent faktiskt inte nödvändigtvis vara så, att det råder lika mycket missförhållande i ekonomin utifrån att det råder missförhållande i det finansiella systemet, eftersom det finansiella systemet beskriver, eller i alla fall borde vara avsett att beskriva, det ekonomiska systemet och de olika förlopp som där äger rum. Det finns således en rörlighet emellan det finansiella systemets förmåga att beskriva det ekonomiska systemet och det ekonomiska systemets verkliga läge. Denna rörlighet kan beskrivas som rörelserna mot jämvikt på finans och valutamarknaderna.

Det är här som den allmänna förståelsen havererar fullkomligt och båda dessa företeelser, alltså ekonomi och finanser, istället betraktas som en enda odefinierbar röra, som man för förenklingens skull dessutom väljer att kalla för pengar, vilket bara gör det hela ännu mindre begripligt för de flesta.

Givetvis finns det sedan individer som drar en nytta av denna brist på kommunikation av information i detta, det är ju helt otvivelaktigt och det finns således också en helt uppenbar risk, att individer som har förstått hur att utnyttja detta också sedemera även har gjort så. Men vilken roll som media spelar i detta kan alltså ha lite olika perspektiv i detta och varierar troligen även ganska mycket i verkligheten också.

När alltså statsministern likt i morse på nyheterna uttrycker sig om krisförhållanden i det finansiella systemet, så skall man därför kanske vara lite försiktig med att tolka in detta som att det automatiskt råder en kris av lika omfattning i det ekonomiska systemet, det behöver det alltså inte göra. Man skall nog även kanske undvika att döma media för allmän oduglighet. Medierna väljer visserligen samtidigt att redovisa att bankerna tjänar massor med pengar, men det kan ju vara beroende av att det är vad bankerna redovisar att de gör, men uppenbarligen så finns det ändå ett problem, åtminstone som statsministern säger sig uppfatta, inte sant? Inte alldeles oväntat så kan man ju tycka att när man har läst detta, att det är på det viset att problemet hela tiden verkar cirkulera kring de företeelser som i ovan benämndes som finans och valutamarknaderna, dessa benämns alltså inte av någon slump likadant i media.

Det finansiella systemet är, eller kanske skall jag hellre skriva bör, alltså främst vara avsett att beskriva det ekonomiska systemet och att förenkla ekonomisk handel. Nu är det ju inte riktigt på det viset, som vårt nuvarande finansiella system är uppbyggt, men den mer ingående analysen av detta kan vi lämna därhän just nu, för att alla skall kunna smälta denna del mentalt först. Men översiktligt så är det ordet ”främst” i meningen ovan, som skapar våra systemproblem idag. Vårt nuvarande system har tyvärr inte detta som främsta enskilda mål, eller i vart fall inte som effekt om man nu inte vill diskutera uppsåtet bakom systemet. Skapandet av verktyget för handel, alltså valuta (värdemätning), med skuld som bärare av värdet och enskilda intressen som skuldtillgodohavare, kan bara bli till en enda parts nytta på lång sikt. Och om dessutom ränta införlivas i systemet, ja då blir det bara så mycket värre.

Att det finansiella systemet befinner sigpå det sluttande planet i form av en kris i detta, innebär alltså inte i  någon egentlig mening annat än att det finansiella systemets förmåga att beskriva det ekonomiska systemets olika värden, håller på att haverera.

Så för att göra en metafor av detta så kan man säga att den globala ekonomin som gör att individerna på den runda och resursändliga jorden lever, den beskrivs av ett finansiellt system som inte är cirkulärt utan istället har någon form av linjärt utseende mot oändligheten, där räntan kan sägas vara en accelerande funktion av tiden.

Alla kan begripa hur detta oundvikligen kommer att sluta! Frågan är bara vilka som vill och när?