Lagar är inte någon platonisk form av högre ordning från gud som har plockats ifrån skyarna av de renhjärtade och rättrogna människorna. Lagar är skrivna av människor, noga räknat alldeles vanliga människor som har särskilda intressen, särskilda valkretsar, särskilda finansiärer, och särskilda vänner, särskilda preferenser och så vidare.

 

Lagar är de särskilda medel som staten använder för att genomföra och utför sina vidsträckta befogenheter mot individen. När en genom ökad lagstiftning alltmera auktoritär stat därför passerar en viss kritisk punkt i sin utveckling, så blir ovillkorligen lagen inte längre en beskyddare av individuella rättigheter och individuell frihet. Lagen blir istället vapnet för själva staten - för att skydda, inte längre människan, utan staten ifrån hot emot sin egen behörighet och makt. Makten har förflyttats från individerna i samhället till att då ovillkorligt röra sig mot det alltmera totalitära samhället. Vilket namn som sedan åsätts den -Ism eller religion verksamheten bedrivs under förespegling av, är mera av en ren formsak, detta eftersom effekterna är exakt desamma för individerna i samhället. Namnet på det totalitära förtrycket som en makt utövar gör ingen som helst praktisk skillnad för den förtryckte, det är alltid pinnar och sten som krossar någons ben, inte ord. 

 

Vi i Sverige passerade den kritiska punkten för många decennier sedan. Lagen är det sätt på vilket staten inhägnar sina undersåtar, håller dem under kontroll och förbjuder dem ifrån att agera på ett sätt att maktens herrar kanske uppfattar som hotande. I korthet, i dag, i detta härliga land, så är lagen inte längre någons vän som individ, den är inte längre till för individen rättigheter

 

Lagen är emellertid inte den enda metod som finns tillgänglig i detta för staten för att kontrollera medborgarna. Det finns en annan, mindre formell men inte för den skull mindre tvingande metod, som ofta identifieras med frasen "regler." Vi måste alla följa "regler." Du kan aldrig någonsin bryta "mot reglerna" och nå en acceptans i samhället som styrs av lagar.

 

Var mycket, mycket klar över denna punkts belägenhet: Det enda sättet du kan tala sanning om något som helst ämne av betydelse i detta land i dag är därför genom att bryta mot reglerna om social konvenans och våga sticka ut.

Att bryta mot reglerna i formen av social konvenans och hävdvunnen rätt kan inte tillåtas av samhället om de bärande lögnerna för samhället, om till exempel det finansiella systemet skall kunna fortsätta. Det slutliga argumentet är därav alltid våldets monopol som ägs av samhället.

Motståndet mot maktens ingripande med våld för att beivra sanningen, görs då till en andra gradens förseelse för störande av ordningen av individen - för att ställa den kanske mest belysande frågan i vår tid, den fråga som ändå nästan ingen kommer att ställa. Får man protestera mot och göra motstånd mot ett ingripande som aldrig borde ha inträffat?

 

Svaret är ju tyvärr helt uppenbart ur det lagstiftande perspektivet.

Vänner, avseende detta land - och om individen personligen – skall ha någon som helst form av mänsklig framtid alls, och med mänsklig menar jag då ett liv med någon verklig mening och glädje, ett liv som inte dödligt äventyras av pågående mord, tortyr och brutalitet – då är det jävlar i mig dags för fler att störa friden i förljugenheten varje sekund av varje dag som lögnen ändå fortgår.