Om jag skalar bort den politiska korrektheten när jag läser kapitel tre i IMF: s World Economic Outlook, så döms mer eller mindre Sydeuropa till döds genom långsam kvävning och den lämnar ingen vidare tvekan om att en finanspolitisk åtstramning kommer att låsa fast norra Europa, Storbritannien och USA i lågkonjunktur under en överskådligt lång tid. Detta är ett sakförhållande, det som media publicerar i övrigt är nog tyvärr mera av typen populistiska opinionsbildande drömmerier..

Spanien, som är fångade i EMU samarbetet på en övervärderad egen valuta, hade en generalstrejk förra veckan varifrån IMF rapporterar följande - "Kommer det makroekonomiska effekterna av finanspolitisk konsolidering vara smärtsamma? "- underförstått att åtstramningen kommer att göra mer skada än vad som hittills har medgivits. Utifrån protesterna är svaret rätt så uppenbart, det tycks ju inte direkt som om Spanjorerna är likgiltiga i alla fall.

http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704129204575505770057278154.html?mod=WSJEUROPE_hpp_LEFTTopStories

"Alla länder kan inte minska värdet på sin valuta och öka nettoexporten samtidigt", sägs det ju. Nobelprisekonomen Joe Stiglitz går nu ännu lite längre, han vågar väl inte se ut som en komplett idiot längre och varnar för att situationen kan bryta Europa helt i delar och sätta igång en "dödens spiral" för världsekonomin.

Valutasamarbetet kommer faktiskt att vidare skada även de stater som inte kan sänka räntan eller devalvera - exempelvis Spanien, Portugal, Irland, Grekland och Italien, vilka alla är fångade i EMU samarbetet på en övervärderad egen valuta.

Hur som helst är det helt klart att södra Europa inte kommer att återhämta sig under en lång tid. Portugals premiärminister José Socrates har just presenterat sina senaste sparpaket. Han har förresten redan kapitulerat på lönesänkningarna . Det kommer att bli en höjning av mervärdesskatten från 21% till 23% och frysta pensioner och inga statliga projekt. De fackliga organisationerna har som svar på detta krävt en generalstrejk i nästa månad.

Herr Sokrates har ju redan förlorat sin socialistiska majoritet och läcker nu vidare en del av sin bas till den hårda vänstern BLOCO. Han måste nu därför istället förlita sig på ett konservativt samtycke - som ännu inte ens är nära förestående.

Citigroup sade att den finanspolitiska pressen kommer att vara under minst tre kvartal under nästa år. Så på IMF: s schema, så innebär detta tre kvartal av förlust i tillväxt. Eftersom det nu inte fanns någon tillväxt att tala om i Portugal, så innebär detta en ren kontraktion. För att rädda bankernas äganden och skuldtillgodohavanden.

Spanien hade en generalstrejk förra veckan. Fru Salgado, den trotsiga finansministern, vägrade att ens att blinka. "Den ekonomiska politiken kommer att bibehållas, sade hon. Det kommer att bli en bitter budget för 2011 , där Spanien kommer att skära sina statsfinansiella utgifter med 16% .

Fru Salgado har ju i detta redan uteslutit risken för en ytterligare nedgång. Men Spaniens centralbank däremot, de är inte så lite rädda att ekonomin kan kontrahera under tredje kvartalet.

Lärdomen från 1930-talet är ju att tillvaron inom politiken kan bli otrevlig om ekonomin sjunker och drar in på allt ett tredje år av nedgång och att väljarna då tappar tron på den utlovade återhämtningen.

Arbetslösheten är redan 20% i Spanien. Om fru Salgado är fel ute, kommer det spanska samhället inför ett stresstest av aldrig tidigare i det moderna väst skådad natur.

Vi ser här ett mönster - först i Sverige, nu i Grekland och Portugal - där nedskärningar inte alls balanserar underskottet så snabbt som man hade hoppats. Åtstramningen i sig urholkar istället skatteintäkterna snabbare. Länderna jagar därför sin egen svans i detta .

Resten av EMU kommer inte att hjälpa de nödlidande. Frankrike och Italien skär 1.6% av BNP nästa år.

Den tyska pressen från finanssystemet startar sannolikt på allvar först under Q1 2011.

Med tanke på riskerna, kan vi senare förvänta oss att ECB kommer att stå redo med påsarna med den penningpolitiska stimulansen? Nej, nej och nej, medan centralbankerna i USA, Storbritannien och Japan är oroliga nog för att nu fundera på en ny QE av pengar, så håller Frankfurt och ECB på att prata om sin exitstrategi, alltså avvecklingen av stimulanserna. Den riskerar alltså uppenbarligen att upprepa misstaget från juli 2008 när den höjde räntan i tänderna av krisen. Tjänstemän utan eget perspektiv tänker nämligen alltid på bankens bästa och i detta fall inte alls på de Europeiska ekonomierna.

ECB kommer därför utifrån att centralbanken skall överleva att varva ner sin utlåning till euroområdets banker, oberoende av faran för de spanska, portugisiska, irländska och grekiska banker som den redan har lånat ut € 362 mdr till, eller den politiska faran som detta medför för ländernas regeringar. Dessa banker har ju rent faktiskt använt pengarna för att köpa statsobligationer och har ju därför egentligen bara spelat ett internt "carry trade" för att tjäna extra avkastning.

Med andra ord är ECB totalt sönderindelat som stötta som för att bära upp Sydeuropa. Allt är ett och faller en del så faller hela systemet bums.

Man måste nog utifrån detta dra slutsatsen att ECB nu försöker att två sina händer och istället försöker bedriva en dumpning av problemet på respektive lands skattemyndighet, genom EU: s € 440mdr räddningsfond.

Så samtidig som trycket ökar på ECB så ökar möjligheterna för Kina att bedriva ekonomiska interventioner i regionen, i form av olika understöd/beroendeskapande åtgärder, vilket kommer att ytterligare skärpa trycket mot USA och den Amerikanska ekonomin.