Om man tar förändringen i BNP och delar den med förändringen av statsskulden. Så visar detta hur mycket produktivitet som vunnits genom infusionen av ännu en valutaenhet i skuld ytterligare, i förhållande till vårt skuldvärdebaserade penningsystem i övrigt.

I början av 1960-talet så illustrerade exempelvis varje utgiven dollar av ny skuld nästan en dollar mätt i landets produktion av varor och tjänster. När fler enheter av skuld kommer in i systemet så innebär detta att produktiviteten per valutaenhet minskar. Detta ger en kurva som följer en minskande trendinriktning till noll år 2015 som faktiskt är den absoluta slutpunkten i tid för det innevarande systemet till rådande produktivitet.

Detta innebar att vi i Sverige kan förvänta oss som ett annat exempel, en varje ny krona i skuld år 2015 kommer att tillföra inte något alls till vår produktivitet.

En detalj har dock inträffat på vägen till 2015 då detta systemet definitivt av ren naturlagsmässigt tvång alltså måste desintegreras ur världsekonomin.

Händelsen var att den makroekonomiska SKULDMÄTTNADEN inträffade och den orsakade ett paradigmskifte i vår relation till skulden.

Detta beror på förhållandet att den totala inkomsten, inte längre kan bära hela skulden inklusive ränta och att den större delen av inkomsten istället börjar gå åt till att istället finansiera räntor istället för skulder.

Under det tredje kvartalet 2009 i USA så gav varje ytterligare dollar i skuld ett negativt produktivitetsutfall på 15 cent och i slutet av 2009, varje dollar ny skuld ett negativt produktivitetsutfall på 45 cent !

Detta är matematiska beviset för att skuldmättnaden har uppstått. Ett fortsättande i beteendet att lägga till ytterligare skulder i ett mättat system, där alla pengar är baserade på skuld som motvärde, leder bara till framtida uteblivna betalningar och högre arbetslöshet.

Det dilemma som skapats av att vår skuld utgör grunden för pengarnas struktur kommer inom kort att tvingas försvinna. Eftersom alla pengar värdesäkras upp av en skuld, och en ränta på skulden, så garanterar detta matematiskt att systemet kommer att bli förlorare, och att systemet så småningom når den naturliga gränsen, en alltför snabbt fallande förmåga för inkomsterna att betala av skulderna och deras räntor.

Våra regeringar, som är beväpnade med människor som inte kan förstå det sunda förnuft som ligger bakom det ovillkorliga förhållandet med skuldmättnad, dessa regeringar försöker att kompensera bristen på pengar genom att aktivt producera stora mängder av statliga skulder, alternativt skapa tomma pengar som då späder ut skuldvärdet per valutaenhet, eller omskrivet att inflatera bort skulderna

Vilket alltså vem som helst egentligen kan begripa är en direkt kontraproduktiv metod till att försöka lösa detta problem, till och med en regering.

Våra regeringar känner ändå någonstans att de måste göra någon form av kvantitativa lättnader, för att om de inte skapar skulder och pengar - eftersom skulden stöder våra pengar – så skulle detta både minska aktiviteten och orsaka att ekonomin saktar in.

Men genom att lägga ihop pengar och skulder, så har de ju emellertid skapat en suverän fråga där en nations inkomst inte helt nödvändigtvis betalar för en nations skuld.

I bara februari månad, till exempel, tog USA som nation in $ 107 miljarder i skatteintäkter, men spenderade 328 miljarder, alltså hela $ 221 miljarder i underskott.

En månads underskott som detta överstiger alltså hela det samlade bortfallet av hela Nixon-administrationen – alltså på en enda månad.

Detta är som att en enskild individ tjänar $ 5,000 men har utgifter på $ 15.000 per månad. Vem är det som vill låna ut sina pengar till en sådan person?

Förra året spenderades i USA knappt 400 miljarder dollar i ränta, på den innevarande skulden, plus att USA spenderade ytterligare $ 15000 miljarder på köp via Freddie& Fannie och dess kvantitativa lättnader. Detta ger att $ 1,9 biljoner spenderas på räntekostnader, varav det mesta hamnar i händerna på centralbankerna i form av bankernas ersättningar.

Jämfört med USA:s $ 2,2 biljoner i skatteinkomst, så tog alltså räntekostnaden förra året nästan allt. Det innebär att nästan alla produktiva insatser i form av inbetalad federal skatt förra året överfördes till centralbankerna.

Modern penningteori förstår inte heller att korrekt beskriva konsekvenserna av pengar som skapas med skuld som motvärde. Hastigheterna, till exempel, bromsar när skuldmättnad inträffar. Detta är bara enkelt sunt förnuft, och likafullt så tar formlerna inte hänsyn till denna dåliga matematik för skulder, eller dess icke linjära funktion.

Hastigheten skylls vanligtvis på psykologin hos "konsumenter". Vilket är rent och skärt nonsens. Detta är lika mekaniskt som en bilmotor, det är konstruerad på det sättet. När människor, företag och regeringar eller vilken ekonomi man än väljer att betrakta, så uppstår skuldmättnad när nya pengar/skulder endast kan införas och till större delen endast kan användas för att betala räntan på redan innan existerande skulder.

Därmed har pengarna skapat en mättnadspunkt, där de slutar att lägga till produktivt arbete i sin värdemätning, och blir istället en roll-over-affär där bara den finansiella sektorn som drar dess nytta via räntor och avgifter.

Med andra ord så går pengarna ut och cirklar tillbaka runt till bankerna i stället för att porlande röra sig igenom den friska icke mättade delen av ekonomin. Om du inte kan följa denna mycket basala och enklaste logik, så kommer inga studier i världen att hjälpa dig att begripa detta system.

Det behöver emellertid inte vara på detta vis, i själva verket är det närmast en löjlig tanken att folket i USA eller något annat land, skall betala privatpersoner för att använda sina pengar i det valutafinansiellasystemet. Löjligt!

Det är måhända svårt att se detta från insidan av lådan, så låt oss därför titta på vad som egentligen hände på Island, för att skapa ett illustrerande exempel.

Centralbankerna i världen skapade genom finansiell ingenjörskonst ”produkter” och värdeinstrument och förde dem till bankerna på Island. Dessa produkter skapade en boom i kreditbeloppet, det skapades enorma möjligheter att skapa ny skuldbaserad valuta. Priserna på allting steg när utbudet på pengar exploderade, och det ovetande folket på Island hade väl egentligen inget annat val än att gå med i denna scharad av skulder. När sedan inkomsterna inte längre kan serva skuldbubblan med tillräckliga ränteinbetalningar och räntekostnaderna blivit så stora att återbetalningen av skulden omöjliggörs, då kollapsade bubblan.

För att "rädda dagen”så rusade IMF och centralbanker runt om i världen, in för att "rädda" folket, bankerna, och regeringen på Island. De gjorde detta genom att erbjuda lån, jo du läste rätt!

Alltså handlingar som skapar pengar bara genom att underteckna ett avtal om skuld eller träldom som man sade förr. Detta kontrakt krävde ägande av Islands infrastruktur såsom deras geotermiskt drivna elektriska kraftverk. Det krävde också att produktiviteten hos befolkningen på Island ökar och att de ska arbeta och betala höga skatter i decennier för att betala av denna"skuld". En skuld som den isländska befolkningen inte har skapat eller gått med nyttan av i första hand!

Det fanns dock några kloka människor, som såg igenom detta centralbankschefsspel och startade en rörelse. De krävde att Islands president lägga skulden i ett servitut till en omröstning varvid folk klokt nog påpekade, "Central Bankers Pound Sand!"

Alltså kontrollerar de nu sitt eget öde, sin framtids produktiva insatser tillhör fortfarande dem själva.

Det är lätt att se från utsidan och titta in, men det är inte så lätt för Amerikaner att se att det är exakt samma sak som har inträffat i USA, men ännu stiger ingen upp för att stoppa detta vansinne.

Till alla nickedockor som tycker att folket inte har makt att göra förändring, säger jag bara ta en titt på historien och hur mänskligheten har övervunnit hinder för framsteg med ett nytt steg. Mänskligheten balanserar nu på randen till en gryning av en ny renässans.

En ny renässans kommer därför att mänskligheten nu är på väg att frigöra sig från de kedjor av onödiga skulder som håller mänskligheten tillbaka.