I snart sex år har jag inte ryggat tillbaka en millimeter ifrån min prognos om att den massiva skulduppbyggnaden genom valutabildningsmekanismen, av den senaste generationen, skulle falla ut som en socialpolitisk krasch. Detta kommer ovillkorligen att hända inom kort

Det är alltså vad jag absolut räknar med, även om jag nu tror att det sannolikt är en höginflationsfas någon gång inom det finansiella systemet, som gör att systemet imploderar. Eftersom annars kommer det att vara en deflationsfas, vilket ovillkorligen innebär att systemet kommer att haverera utifrån socialt instabiliserande former, läs samhällskollaps. Jag vill ju gärna tro att tillräckligt många individer i samhället behåller sitt förnuft intakt, för att denna ekonomiska revolution ändå skall kunna ske under någonting som i varje fall liknar ordnade former.

Men den springande punkten i detta är hur som helst, att alldeles oavsett hur saker och ting spelar ut sina roller med tiden, så kommer västvärldens levnadsstandard att sjunka snabbare än vid någon annan tidpunkt sedan den stora depressionen 1929, detta ligger tyvärr i sakens egen natur då egennyttan inte överallt överges på ett givet samtidigt ögonblick. Individer kan vara egennyttiga, men det får inte system i samhället vara, detta eftersom samhället inte har råd med att på sikt utarmas till förmån för enskilda, det är jätte enkelt.

När det då gäller frågan om deflation - vs – hyperinflation i debatten som kraschscenario, så är denna väsentlig endast i den mån den bidrar med att förutsäga hur inteckningsgäldenärer kommer att klara sig när över tiden, i förhållande till när en ekonomisk katastrof utvecklar sig.

Jag tvivlar egentligen i detta rätt allvarligt på att långivarna rent inställningsmässigt kommer att vara särskilt frälsta av den typ av hyperinflation som skulle sätta hundra - tusen -tusenlappar i Bosse Bosättares plånbok. Tänk hur bolåneinstituten skulle reagera om Bosse kunde lossa tre eller fyra år av institutets räkningar och säga: "Okej, kompis, vi är kvitt på ett tag."

Detta scenario kommer att därför at verka särskilt osannolikt för dem som tror att dessa kommande ekonomiska svårtider har konstruerats av Masters of the Universe, med avsikt att stjäla vår egendom. Lita på mig i detta: Om det finns en hyperinflation, så är det räntenärerna som skruvas åt, inte de små killarna. Vilket implicerar att det hela kanske är mera av naturen om någonting som har gått över styr, i stället för att vara så grundligt planerat

Så frågan är väl då egentligen bara hur fristående politiken anser sig kunna vara ifrån det ekonomiska systemets egennyttostyrning ifrån bankerna, i förhållande till den tid som folket accepterar sitt lidande för att rädda bankernas skuldtillgodohavanden på folket.

Den tiden styrs givetvis av endast en enda sak och det är medvetenheten om att skulderna som folket har till bankerna är skapade ur tomma luften utan något som helst underliggande värde och att dessa skulder enbart är rent systemiskt konstruerade och alltså i princip helt saknar underliggande värdebildning i form av något som helst arbete eller naturresurser. Förståelsen för att de skulder som folk häftar, är skapade på en rent ekonomiteknisk grund gör givetvis att ingen klokt tänkande människa längre kommar att finna sig i den situationen. Att folk skulle uppskatta att vara skyldiga bankerna pengar bara för det rådande systemet skall få bestå, måste väl ändå anses som helt orimligt. Att folk skulle uppleva att banker är någonting av gud givet, även om de alltmera har kommit att likna tempel, det faller nog trots allt inte enbart på att religionen är på så kraftig tillbakagång utifrån informationstillgängligheten.

När denna insikt blir tillräckligt bred i befolkningen så faller givetvis systemet alldeles oavsett om det råder en deflationsfas eller hyperinflation, vilka båda två alltså bara är olika symtom på en och samma sjuka i detta, att valuta bildas med skuld som uppbärande enhet för värdet på valutan. Endast mycket få individer kommer då förhoppningsvis att vara villiga att arbeta för att betala för att de har fått låna någonting, som inte är någonting.