I dagarna så kommer konsekvenserna av det SAABiska äventyret att börja rullas upp för vidöppen ridå.

Att Victor Müller et consortes har gjort en corner, eller dragning, får man nog betrakta som en rätt uppenbar risk, med den konsekvensen att borgensåtagandena infrias och att den Svenska staten kommer att stå som ansvarig ägare till SAAB. Affären som sådan är ju egentligen bara ett omvänt exempel på Herr Poseners Trustor manöver. En manöver som väl egentligen hade ett helt annat syft som så mycket annat och som för Herr Poseners vidkommande sannolikt mest gick ut på att rädda sin mors anseende som kassör i en religiös förening, vars kassa försvann ut genom fönstret genom vidlyftiga spekulationer av en ytterligare förtroendeman, en kassa som inte osannolikt genom Herr Poseners försorg oförklarligt återkom via källardörren. Föreningens djupa tacksamhet är givetvis inte att ta miste på och man kan nog rent av tänka sig att föreningen faktiskt agerat i saken, av rent egennyttiga skäl förutom av tacksamheten. 

Men åter till Spyker, som går in som köpare med otillräcklig ekonomisk grund att stå på, man gör en Windowdressing genom att till synes förstärka köparsfären i och med den Ryske affärsmannen Antonovs delaktighet, vilken lånar in kapital i bolaget Spyker för att förstärka balanserna. Sedan godkänner ECB lån med den Svenska staten som borgenstagare och garant. När detta är klart så "uppstår" en schism emellan Victor Müller och Antonov, varvid Antonov kräver utlösen och återbetalning av sin finansiering.

När väl detta sker så kommer bolaget att hamna i en obeståndssituation där tillgångarna understiger skulderna, vilket nu redovisas i media, samtidigt som Herrskapet Müller -Antonov förfogat över de av ECB till SAAB tillställda lånen under en rätt betydande tid. ECB kommer givetvis att kräva att Sverige infriar sitt åtagande och vips så har notan hamnat i knäet på skattebetalarna, som har aktierna i SAAB pantsätta som säkerhet för sitt borgenåtagande. 

Nu är ju inte detta ovan beskrivna möjliga förlopp på något skrivet i sten, utan är naturligt mera en spekulation ifrån min sida utifrån hur jag ser på saken, men jag vågar ändå påstå att man nog ganska lätt underskattar risken i att detta förlopp skall visa sig vara den gällande verkligheten. Och att Antonov eller Müller  dessutom bara försöker att rädda mammas anseende och dessutom kommer bete sig som barnungar i Saint Tropez, det skall vi nog inte sätta en allt för stor tilltro till.

För att bara ytterligare belysa hur oseriöst detta har behandlats av myndigheterna den förra gången det begav sig, så kan man ju fundera på om det verkligen bara var en slump att det Svenska rättsväsendets främste fanbärare i fallet hette just Christer Wan Der Kwast, förmodligen inte. Detta ger sannerligen inte några ljusare bilder av hur detta kommer att utveckla sig.