De ideologiska skillnaderna inom politiken är lika förfelade som uppfattningen och förståelsen för att vi i Europa har penningekonomier/penningsystem, medan de i USA rent konstitutionellt sett har ett kreditsystem. Vilket innebär att valutabildningen kontinenterna emellan rent konstitutionellt sker med helt olika motvärdegrunder.

Att det sedan är kontrollen över dessa valutafinansiella system som i sin tur är det som styr de geografiska regionerna, det gör bara diskussionen ännu mer snedvriden, samtidigt som olika politiska intressen diskuterar fördelning av ekonomisk nytta, utifrån att det på något sätt skulle vara politiken som bestämmer detta till sin grund.

Det är faktiskt patetiskt att se hur många politiker som skulle framställa sig i en klart bättre dager om de inte yttrade sig alls.

 I kreditsystem skapas valuta genom att en skuld bildas som ett motvärde till valutan. Detta sker utifrån olika länders respektive banklagstiftning och genom den internationella regleringsbanken (BIS), och vidare genom regleringsbrev som kallas för Basel 1 och 2. Att enskilda aktörer som banker och bankirfirmor genom ett tillstånd ifrån finansinspektionen, ett tillstånd som kallas bankoktroj, sedan tillåts att på egen hand utan vidare statlig kontroll bilda valuta, det är skälet till att systemet ovillkorligen måste haverera. Det går rent faktisk inte att skuldsätta mer i oändlighet, och eftersom räntan inte är skuldbildande och alltjämt en kostnad i ett betalningssystem, så måste systemet alltid till sist haverera.

Att den beteende vetenskapliga och filosofiska grunden för politiska ideologier, dessutom oftast har sin grund i att den rådande ordning som gäller på finans och valutamarknaden, gör ju inte precis att trovärdigheten hos politiken ökar.